Tokoi (urspr. Hirvi) , Antti Oskari (f. 15/5 1873 Kannus, d. 4/4 1963 Massachusetts, USA), politiker, en av det socialdemokratiska partiets ledande gestalter under tiden fram till 1918. Tokoi var 1891-1900 gruvarbetare i Amerika och därefter köpman och jordbrukare på hemorten till 1910. Han satt 1907-18 med ett avbrott på några år i lantdagen (förde där särskilt den obesuttna befolkningens talan), var 1913 lantdagens talman och var 1914 l:e vice talman. Tokoi var från 1912 samtidigt landsorganisationens ordförande, en post där hans sakliga och kompromissvilliga attityd kom till sin rätt.
Tokoi blev efter marsrevolutionen 1917 något motvilligt vice ordförande i senaten ("världens första socialistiska statsminister") och innehade denna post fram till augusti detta år, då socialdemokraterna utträdde ur koalitionen efter den s.k. maktlagens fall. Som regeringschef höll T. 20/4 1917 ett tal i lantdagen, i vilket han underströk önskvärdheten av att Finlands folk blev herre i sitt eget hus. Det var första gången frågan om Finlands självständighet lades fram för offentligheten. Under 1917 års andra lantdag uppträdde Tokoi betydligt mera radikalt, och vid inbördeskrigets utbrott inträdde han i den röda regeringen som livsmedelskommissarie. Efter sammanbrottet flydde han till Ryssland, men bröt på sensommaren med de övriga röda ledarna och anslöt sig till Murmansklegionen. Tokoi slog sig 1920 ned i USA, där han därefter var verksam bland de finländskamerikanska arbetarna (bl.a. som redaktör för den i Fitchburg utkommande socialdemokratiska tidningen Raivaaja till 1950).
Under andra världskriget var han en av de ledande männen inom den amerikanska Finlandshjälpen, vilket tacksamt noterades i hemlandet; medan fortsättningskriget pågick, återfick han 1944 sina medborgerliga rättigheter genom en särskild lag ( Lex Tokoi), som stiftades i grundlagsordning. Han besökte sedan Finland flera gånger och skrev bl.a. minnen, Maanpakolaisen muistelmia (1947, eng. övers. Sisu. Even through a stone wall, 1957) och Lapsuuteni muistoja (2 bd, 1953-55). Ett monument över honom avtäcktes på 100-årsdagen av hans födelse (1973, M. Aaltonen) på födelseorten, där det 1992 invigdes ett Oskari Tokoi-museum.
Tokoi blev efter marsrevolutionen 1917 något motvilligt vice ordförande i senaten ("världens första socialistiska statsminister") och innehade denna post fram till augusti detta år, då socialdemokraterna utträdde ur koalitionen efter den s.k. maktlagens fall. Som regeringschef höll T. 20/4 1917 ett tal i lantdagen, i vilket han underströk önskvärdheten av att Finlands folk blev herre i sitt eget hus. Det var första gången frågan om Finlands självständighet lades fram för offentligheten. Under 1917 års andra lantdag uppträdde Tokoi betydligt mera radikalt, och vid inbördeskrigets utbrott inträdde han i den röda regeringen som livsmedelskommissarie. Efter sammanbrottet flydde han till Ryssland, men bröt på sensommaren med de övriga röda ledarna och anslöt sig till Murmansklegionen. Tokoi slog sig 1920 ned i USA, där han därefter var verksam bland de finländskamerikanska arbetarna (bl.a. som redaktör för den i Fitchburg utkommande socialdemokratiska tidningen Raivaaja till 1950).
Under andra världskriget var han en av de ledande männen inom den amerikanska Finlandshjälpen, vilket tacksamt noterades i hemlandet; medan fortsättningskriget pågick, återfick han 1944 sina medborgerliga rättigheter genom en särskild lag ( Lex Tokoi), som stiftades i grundlagsordning. Han besökte sedan Finland flera gånger och skrev bl.a. minnen, Maanpakolaisen muistelmia (1947, eng. övers. Sisu. Even through a stone wall, 1957) och Lapsuuteni muistoja (2 bd, 1953-55). Ett monument över honom avtäcktes på 100-årsdagen av hans födelse (1973, M. Aaltonen) på födelseorten, där det 1992 invigdes ett Oskari Tokoi-museum.
Tokoi, Oskari. Den röde Amerikaemigranten som blev "statsminister" och slutligen fick fosterlandets förlåtelse i form av en särskild lag. Foto: Museiverket.