myrar

myrar, marker, som helt eller till större delen täcks av torvavlagringar. Av Finlands totala yta upptog myrarna ursprungligen ca 35 %. Än idag, trots att en stor del av myrarna utdikats, är Finland Europas myrrikaste land. M. är ojämnt utspridda: i Nyland, Egentliga Finland och på Åland utgör de under tio, men i Norra Österbotten 50-60 % av landarealen. Det fuktiga, kalla klimatet är den främsta orsaken till den rikliga förekomsten av m.

Med avseende på vegetationen, där starkt fuktkrävande arter överväger, indelas m. i mossar och kärr. Mossen är en i typiska fall välvd, mer eller mindre koncentrisk bildning, vars artfattiga, höjda växttäcke (martallar och olika risväxter) inte kan påverkas av grundvattnet från omgivande fastmark (bevattnas enbart av nederbörd). Denna form av m. förekommer talrikast i landets s.v. delar. Kärret är en flack, svagt sluttande eller skålformig myrbildning, som i någon form mottar fastmarksvatten, i Finland i regel med låg halt av växtnäring (fattigkärr; rikkärr finns i områden med bördigare jordmån).

Av kärr finns en mångfald olika typer från små starrkärr till mell. och n. Finlands stora myrvidder. I nordligaste Lappland uppträder även s.k. palsamyrar. Landets största m. är i dag Teuravuoma (ca 26 000 ha), huvudsakligen i Kolari. Andra vidsträckta m. är t.ex. Konnunsuo och Pelsonsuo, i vilkas torrläggning fångarbetskraft deltagit.

Särskilt i n. Finland nyttjades starrbevuxna m. tidigare i stor utsträckning som slåttermark. Av totalt 10,4 milj. ha har 700 000 ha torrlagts till åkerjord (mossodling), medan ca 5,5 milj. ha, ett område större än Danmark, utdikats och besåtts med skog. Detta innebär att hälften av landets ursprungliga myrareal har utdikats till skogsmark och ca tre procent till jordbruksjord.

Aversionen mot m. var djupt rotad i den agrara kulturen, men insikten om deras ekonomiska betydelse - bl.a. beroende på att plockningen av hjortron och tranbär har ökat - har gjort att inställningen ändrats, samtidigt som miljövårdsmyndigheterna har gått in för att skydda dem för alltför brutala ingrepp. Torvindustrin började på grund av den förbättrade lönsamhet som prishöjningarna på olja under 1970-t. medförde kräva allt större arealer, men på senare tid har torvutvinningen stött på allt större motstånd av miljövårdsskäl. Av den ursprungliga myrmarken har ca nio procent fredats - med tyngdpunkten förlagd till landets nordliga delar - vilket motsvarar omkring 18 procent av de kvarvarande m. M. som inte är fredade, men som fortfarande befinner sig i naturtillstånd utgör ca 36 procent av den ursprungliga myrarealen och ca 72 procent av de nuvarande m.

Ett statligt myrskyddsprogram antogs 1979, och 1981 inrättades genom lag 59 myrskyddsområden på sammanlagt inemot 70 000 ha på statens marker, främst i ö. och n. Finland. Inklusive tidigare fredade områden omfattar myrskyddet därmed totalt ca 370 000 ha.

Sällskapet Suoseura grundades 1949 i Hfrs med uppgift att främja myr- och torvforskningen. Finland är internationellt framstående på myrforskningens område; bland myrforskare märks Erkki Kivinen. (Suomen luonto 3, 1980; H. Seppä, Soiden maa, i verket Suomen Kartasto, 1999)