nationalparker

nationalparker och naturreservat är stommen i Finlands nätverk av naturskyddsområden (jfr naturvård). Det finns 35 n. (sammanlagt 8 170 km2) och 19 naturreservat (sammanlagt 1 530 km2). N. finns till för att bevara det nationellt och internationellt mest värdefulla i Finlands natur. Parkerna är dessutom natursevärdheter som står öppna för allmänheten. Med tanke på friluftsliv och naturturism står de till tjänst med guidecentra, naturstigar, vandringsleder samt annan service. Naturreservaten (till 2005 naturparker) finns främst till för naturskyddet och den vetenskapliga forskningen, ambitionen är att bevara deras natur så orörd som möjligt. Bestämmelserna om skydd av naturreservat är strängare än skyddsbestämmelserna för n. Naturreservaten är i huvudsak stängda för allmänheten. För att få röra sig i ett naturreservat krävs skriftligt tillstånd som beviljas enbart för vetenskapliga ändamål. Somliga naturreservat har dock markerade leder som allmänheten kan använda. I naturreservaten i norra Finland har lokalbefolkningen även rätt att bedriva naturnäringar som till exempel renskötsel.

Det är främst Forststyrelsen som vårdar n. Koli nationalpark samt Malla och Vesijako naturreservat sköts av Skogsforskningsinstitutet.

Historia. Finlands första fyra n. och sex första naturreservat inrättades 1938. Av dem stannade nationalparkerna Pallas-Ounastunturi (num. Pallas-Yllästunturi) och Pyhätunturi (num. Pyhä-Luosto) samt naturreservaten Pisavaara och Malla i Finlands ägo efter landavträdelserna i samband med vinter- och fortsättningskrigen. 1957 och 1964 inrättades nya n. och naturreservat, varefter Finland hade 9 n. och 15 naturreservat.

Statsrådet fattade 1976 ett principbeslut om ett program för utvecklande av nätverket av n. och naturreservat. Sedan dess har en lång rad n. inrättats. Programmet har kompletterats 1980, 1985 och 1988. De flesta n. i Finland har tillkommit under de två senaste decennierna. I detta arbete behandlas n. under egna uppslagsord.