Nordström, Gustav Ragnar Enos (f. 16/1 1894 Lovisa, d. där 25/12 1982), militär och skeppsredare, jägaröverstelöjtnant (1940). Nordström anslöt sig 1915 till Preussiska jägarbataljonen 27 och deltog i kriget 1918, där han sårades vid Tammerfors och förlorade högra armen. Han organiserade därefter tillsammans med Gunnar von Hertzen Aunusexpeditionen i syfte att ansluta Östkarelen till Finland. Under 1920- o. 30-talen byggde Nordström upp en koncern i sjöfarts- och fiskeribranschen, som utom huvudbolaget Ab R. Nordström & Co, gr. 1925, omfattade talrika syster- och dotterbolag, de flesta med säte i Lovisa. Nordströmkoncernen var även en banbrytare för fiskeriet och fiskförädlingen i Petsamo, där den under slutet av 1930-talet arbetade genom Finska fiskeri Ab; företaget hade under tiden mellan de båda världskrigen tidvis landets största tonnage. Koncernen upplöstes stegvis på 1960-talet. I dag kvarstår endast stuveri- och speditionsfirman Oy R. Nordström & Co och lokaltidningen Loviisan Sanomat.
Nordström, en svuren motståndare till bolsjevismen, besökte efter vinterkrigets utbrott Stockholm och förmådde utverka brådskande vapenhjälp till fronten i n. Finland. I början av fortsättningskriget var han med om att skissera upp militärförvaltningen över Östkarelen och innehade under anfallsskedet en hög post inom denna. Den röda statspolisen försökte i slutet av augusti 1945 gripa honom på hans gård i Övertorneå, men han lyckades ta sig över till Sverige, där han vistades fram till slutet av 1948. Efter hemkomsten byggde Nordström åter upp rederirörelsen, som hade lidit svårt av kriget, men avvecklade den helt 1972. Postumt utkom memoarverket Voitto tai kuolema (1996), skrivet under åren som politisk flykting i Sverige.
Nordström, en svuren motståndare till bolsjevismen, besökte efter vinterkrigets utbrott Stockholm och förmådde utverka brådskande vapenhjälp till fronten i n. Finland. I början av fortsättningskriget var han med om att skissera upp militärförvaltningen över Östkarelen och innehade under anfallsskedet en hög post inom denna. Den röda statspolisen försökte i slutet av augusti 1945 gripa honom på hans gård i Övertorneå, men han lyckades ta sig över till Sverige, där han vistades fram till slutet av 1948. Efter hemkomsten byggde Nordström åter upp rederirörelsen, som hade lidit svårt av kriget, men avvecklade den helt 1972. Postumt utkom memoarverket Voitto tai kuolema (1996), skrivet under åren som politisk flykting i Sverige.