Nystad, fi. Uusikaupunki, stad i Egentliga Finland vid Bottenhavets kust, Sydvästra Finlands region. Areal 502 km2, invånare 15 685 (2011).
N. är beläget vid en skyddad vik, där en djup och god hamn har varit lätt att åstadkomma. Från höjderna i stadens centrum har man en vidsträckt utsikt över den omkringliggande skärgården. Den äldsta delen av N. har en regelbunden stadsplan och utbreder sig över ett flackt och låglänt område n. om stadsviken. Inom bebyggelsen märks stadens gamla gråstenskyrka, invigd 1629. Nya kyrkan (G.T. Chiewitz) blev färdig 1863. Av övriga större byggnader kan nämnas rådhuset, uppfört 1857, rådhus sedan 1861. En kraftig nybyggnadsverksamhet gick under 1960- o. 70-t. fram över N., vilket på flera håll utplånade det gamla trähusbeståndet i senempire. Den omgivande bygden har i flera repriser inkorporerats med staden; 1969 införlivades N. landskommun, 1974 skärgårdskommunen Pyhämaa och 1981 Lokalax samt 1993 Kaland. I Pyhämaa finns en unik offerkyrka, byggd av trä troligen på 1600-t. Kalands medeltida gråstenskyrka uppfördes 1460-70 och är invändigt smyckad med praktfulla sengotiska muralmålningar (se bild vid kalkmålningar).
N. är i våra dagar en betydande industristad. Det största företaget är bilfabriken Valmet Automotive, som 2004 sysselsatte ca 1 200 personer; vidare märks Kemira !GrowHows konstgödselfabriker (invigda 1965, ca 330 anst. 2004), rörtillverkaren Ukitig Ky/Ukitech Oy (gr. 1982, ca 110 anst. 2004), HG Modulpax Oy Ltd (gr. 1984, ca 90 anst. 2004), som tillverkar fartygsinredningar, och Saaristomeren kala Oy, en stor fiskförädlare och -uppfödare (gr. 1987, ca 50 anst. 2004). Staden har varvstraditioner som går tillbaka till 1892; de upprätthålls i dag främst av Uudenkaupungin työvene Oy (gr. 1987, ca 90 anst. 2005), som tillverkar bl.a. landsvägsfärjor . Hamnen, som har en kajlängd på 770 m, anlöptes 2008 av 412 fartyg. En reguljär lastfartygslinje mellan N. och Rostock i Tyskland invigdes 2005. I staden utges två tredagarstidningar, Uudenkaupungin Sanomat (gr. 1890, upplaga 7 200 ex. 2003) och Vakka-Suomen Sanomat (gr. 1950, upplaga 9 000 ex. 2003). Stadens kulturhistoriska museum invigdes 1968; därtill finns bl.a. ett bilmuseum med den mest kompletta kollektionen Saabar i världen, delvis tillverkade i staden. Av evenemang kan nämnas Crusellveckan, en kammarmusikfestival för träblåsinstrument uppkallad efter den i staden på 1770-t. födde kompositören Bernhard Crusell. Den har arrangerats årligen sedan 1982.
Kaland omtalas första gången 1332, men bosättningen är mycket äldre. Bönderna började redan under medeltiden tillverka träkärl, av vilka en del exporterades. Grundandet av staden var ett led i tidens strävanden att skilja lant- och stadsnäringarna åt. Ett besök av Gustav II Adolf vid Nykyrko (som var namnet på Kaland fram till 1936) sockens marknad 1616 gav kungen anledning att genom en stadsbildning söka utveckla den gamla marknadsplatsen. Staden fick sitt fundationsbrev 1617, erhöll fri skeppsfart på Östersjön och började utskeppa trävaror. Den var i mitten av 1600-t. en av landets viktigaste sjöfartsstäder och utgjorde 1646-80 huvudort i Vasaborgs grevskap, omfattande alla kronans behållna gods och gårdar i Letala och Nykyrko socknar, först givet åt Gustav Gustavsson, Gustav II Adolfs son.
Under stora ofreden befästes staden av ryssarna. N. är historiskt bekant på grund av den fred som slöts där 30/8 1721. Staden erhöll 1830 oinskränkt stapelrätt, varefter ett nytt uppsving började genom en starkt utvidgad sjöfart, till vilken anslöt sig ett omfattande skeppsbyggeri.
Den gynnsamma utvecklingen avstannade dock småningom, och N. blev av betydelse främst som lokalt handelscentrum och i någon mån som sjöfartsstad. Staden har brunnit flera gånger; särskilt förödande var tre eldsvådor i mitten av 1800-t. Järnvägsförbindelse med Åbo (Reso) erhölls 1924 (Nystadsbanan, 57 km); persontrafiken är numera nedlagd . Staden förblev obetydlig fram till 1960-t., då där skedde flera industrietableringar, som gav utvecklingen ny fart; särskilt bilfabriken var av stor betydelse. Detta gav även nytt liv åt hamnverksamheten i N. (K.V. Kaukovalta, Uudenkaupungin historia, 4 bd, 1917-31; V. Paasio, Pyhämaan historia, 1979; V. Paasio, Lokalahden historia, 1986; T. Nallinmaa-Luoto/K. Alifrosti, Kalannin historia, 1999)
N. är beläget vid en skyddad vik, där en djup och god hamn har varit lätt att åstadkomma. Från höjderna i stadens centrum har man en vidsträckt utsikt över den omkringliggande skärgården. Den äldsta delen av N. har en regelbunden stadsplan och utbreder sig över ett flackt och låglänt område n. om stadsviken. Inom bebyggelsen märks stadens gamla gråstenskyrka, invigd 1629. Nya kyrkan (G.T. Chiewitz) blev färdig 1863. Av övriga större byggnader kan nämnas rådhuset, uppfört 1857, rådhus sedan 1861. En kraftig nybyggnadsverksamhet gick under 1960- o. 70-t. fram över N., vilket på flera håll utplånade det gamla trähusbeståndet i senempire. Den omgivande bygden har i flera repriser inkorporerats med staden; 1969 införlivades N. landskommun, 1974 skärgårdskommunen Pyhämaa och 1981 Lokalax samt 1993 Kaland. I Pyhämaa finns en unik offerkyrka, byggd av trä troligen på 1600-t. Kalands medeltida gråstenskyrka uppfördes 1460-70 och är invändigt smyckad med praktfulla sengotiska muralmålningar (se bild vid kalkmålningar).
N. är i våra dagar en betydande industristad. Det största företaget är bilfabriken Valmet Automotive, som 2004 sysselsatte ca 1 200 personer; vidare märks Kemira !GrowHows konstgödselfabriker (invigda 1965, ca 330 anst. 2004), rörtillverkaren Ukitig Ky/Ukitech Oy (gr. 1982, ca 110 anst. 2004), HG Modulpax Oy Ltd (gr. 1984, ca 90 anst. 2004), som tillverkar fartygsinredningar, och Saaristomeren kala Oy, en stor fiskförädlare och -uppfödare (gr. 1987, ca 50 anst. 2004). Staden har varvstraditioner som går tillbaka till 1892; de upprätthålls i dag främst av Uudenkaupungin työvene Oy (gr. 1987, ca 90 anst. 2005), som tillverkar bl.a. landsvägsfärjor . Hamnen, som har en kajlängd på 770 m, anlöptes 2008 av 412 fartyg. En reguljär lastfartygslinje mellan N. och Rostock i Tyskland invigdes 2005. I staden utges två tredagarstidningar, Uudenkaupungin Sanomat (gr. 1890, upplaga 7 200 ex. 2003) och Vakka-Suomen Sanomat (gr. 1950, upplaga 9 000 ex. 2003). Stadens kulturhistoriska museum invigdes 1968; därtill finns bl.a. ett bilmuseum med den mest kompletta kollektionen Saabar i världen, delvis tillverkade i staden. Av evenemang kan nämnas Crusellveckan, en kammarmusikfestival för träblåsinstrument uppkallad efter den i staden på 1770-t. födde kompositören Bernhard Crusell. Den har arrangerats årligen sedan 1982.
Kaland omtalas första gången 1332, men bosättningen är mycket äldre. Bönderna började redan under medeltiden tillverka träkärl, av vilka en del exporterades. Grundandet av staden var ett led i tidens strävanden att skilja lant- och stadsnäringarna åt. Ett besök av Gustav II Adolf vid Nykyrko (som var namnet på Kaland fram till 1936) sockens marknad 1616 gav kungen anledning att genom en stadsbildning söka utveckla den gamla marknadsplatsen. Staden fick sitt fundationsbrev 1617, erhöll fri skeppsfart på Östersjön och började utskeppa trävaror. Den var i mitten av 1600-t. en av landets viktigaste sjöfartsstäder och utgjorde 1646-80 huvudort i Vasaborgs grevskap, omfattande alla kronans behållna gods och gårdar i Letala och Nykyrko socknar, först givet åt Gustav Gustavsson, Gustav II Adolfs son.
Under stora ofreden befästes staden av ryssarna. N. är historiskt bekant på grund av den fred som slöts där 30/8 1721. Staden erhöll 1830 oinskränkt stapelrätt, varefter ett nytt uppsving började genom en starkt utvidgad sjöfart, till vilken anslöt sig ett omfattande skeppsbyggeri.
Den gynnsamma utvecklingen avstannade dock småningom, och N. blev av betydelse främst som lokalt handelscentrum och i någon mån som sjöfartsstad. Staden har brunnit flera gånger; särskilt förödande var tre eldsvådor i mitten av 1800-t. Järnvägsförbindelse med Åbo (Reso) erhölls 1924 (Nystadsbanan, 57 km); persontrafiken är numera nedlagd . Staden förblev obetydlig fram till 1960-t., då där skedde flera industrietableringar, som gav utvecklingen ny fart; särskilt bilfabriken var av stor betydelse. Detta gav även nytt liv åt hamnverksamheten i N. (K.V. Kaukovalta, Uudenkaupungin historia, 4 bd, 1917-31; V. Paasio, Pyhämaan historia, 1979; V. Paasio, Lokalahden historia, 1986; T. Nallinmaa-Luoto/K. Alifrosti, Kalannin historia, 1999)
Nystad. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Nystad bjuder på idylliska trähus, en stadsmiljö vid havet, intressanta sevärdheter och trevliga evenemang. Foto: Sakari Niemi.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.