opkonst, efter eng. op art, optical art: optisk konst. O. var en företeelse inom den abstrakta, geometriska konsten redan i slutet av 1950-t., men var i anslutning till den kinetiska, rörliga konsten (kinetisk konst) mest utbredd i mitten av 1960-t. En tidig förebild var Victor Vasarely, medan en mera dynamisk o. på 1960-t. fick sina främsta utövare i t.ex. George Rickey, Bridget Riley och J.R. Soto.
I Finland tog Sam Vanni upp o. i sitt måleri i början av 1960-t., följd av bl.a. sin elev Göran Augustson. O. upptogs vidare av Aloha-gruppens konstnärer, bl.a. Timo Aalto, Jorma Hautala och Juha Soisalo. Med optiska effekter arbetade även Eero Hiironen i sina spegelcollage, medan Matti Kujasalo, Perttu Näsänen m.fl. skapade illusioner av rörelse i sina målningar, serigrafier m.m. (Bengt von Bonsdorff)
I Finland tog Sam Vanni upp o. i sitt måleri i början av 1960-t., följd av bl.a. sin elev Göran Augustson. O. upptogs vidare av Aloha-gruppens konstnärer, bl.a. Timo Aalto, Jorma Hautala och Juha Soisalo. Med optiska effekter arbetade även Eero Hiironen i sina spegelcollage, medan Matti Kujasalo, Perttu Näsänen m.fl. skapade illusioner av rörelse i sina målningar, serigrafier m.m. (Bengt von Bonsdorff)