Outokumpu, stad i Norra Karelen på det breda näset mellan sjöarna Juojärvi och Viinijärvi, Östra Finlands region. Areal 446 km2, invånare 7 377 (2011).
O. är ett av åsar, myrar och sjöar uppfyllt skogsland invid v. landskapsgränsen. Bebyggelsen är koncentrerad till det gruvsamhälle som fr.o.m. 1910-t. växte upp ett stycke n.o. om Kuusjärvi kyrkby. Järnväg drogs till gruvan från Joensuu 1928, och 1970 invigdes en linbana till Luikonlahti i Kaavi. Malm har brutits på flera platser på stadens område, ( Outokumpu malmfält). Bland byggnader i O. samhälle märks kyrkan med församlingshemmet (B. Liljequist/S. Salvesen, 1955) och ett gammalt gruvtorn (uppf. 1928), som redan på 1950-t. tjänstgjorde som utsiktstorn. Gruvan är idag en välbesökt sevärdhet, i likhet med det intilliggande gruvmuseet (gr. 1982). Tornet i Keretti var då det uppfördes 1954 med sina 96 m det högsta gruvtornet i Europa. Det är sedan 1998 skyddat genom beslut av miljöministeriet. Ett ryskt företag borrade 2004-05 landets djupaste borrhål, 2 516 m in i berggrunden; det används av Geologiska forskningsanstalten för forskningsändamål.
Gruvverksamheten upphörde 1989, och i förebyggande syfte hade en industriby börjat byggas upp i slutet av 1970-t. O. har idag bl.a. metall- och plastindustri; bland företag märks tre mek. verkstäder, Outokummun metalli Oy (gr. 1980, 55 anst. 2004), New-Steel Oy (gr. 1989, 30 anst. 2004) och Konepaja Kirike Oy (gr. 1982, 15 anst. 2004) samt rep- och garntillverkaren Piippo Oy (gr. 1942 i Lempäälä, till O. 1980, 95 anst. 2005).
O., det forna Kuusjärvi, blev kapell under Libelits 1865 (träkyrka, F. Öhman, 1878) och bildade egen församling 1879; 1937 erhölls tilläggsområden från modersocknen. Kommunen avfolkades i början av 1960-t. med drygt 2 000 personer, sedan uppfattningen att malmen var på upphällningen blivit allmän. 1965 påträffades i Vuonos, fem km n.o. om stadens centrum, en ny koppar- och nickelmalmsförekomst, som tryggade malmtillgången till utgången av 1980-t. Därmed inleddes även en utveckling mot större mångsidighet i näringslivet på orten. O. köping bildades 1968 av Kuusjärvi kommun, som samtidigt ändrade namn. Stad blev orten 1977. (B. Ismo/L. Immonen/M. Pennanen, Outo kumpulaisuus, 2000)
O. är ett av åsar, myrar och sjöar uppfyllt skogsland invid v. landskapsgränsen. Bebyggelsen är koncentrerad till det gruvsamhälle som fr.o.m. 1910-t. växte upp ett stycke n.o. om Kuusjärvi kyrkby. Järnväg drogs till gruvan från Joensuu 1928, och 1970 invigdes en linbana till Luikonlahti i Kaavi. Malm har brutits på flera platser på stadens område, ( Outokumpu malmfält). Bland byggnader i O. samhälle märks kyrkan med församlingshemmet (B. Liljequist/S. Salvesen, 1955) och ett gammalt gruvtorn (uppf. 1928), som redan på 1950-t. tjänstgjorde som utsiktstorn. Gruvan är idag en välbesökt sevärdhet, i likhet med det intilliggande gruvmuseet (gr. 1982). Tornet i Keretti var då det uppfördes 1954 med sina 96 m det högsta gruvtornet i Europa. Det är sedan 1998 skyddat genom beslut av miljöministeriet. Ett ryskt företag borrade 2004-05 landets djupaste borrhål, 2 516 m in i berggrunden; det används av Geologiska forskningsanstalten för forskningsändamål.
Gruvverksamheten upphörde 1989, och i förebyggande syfte hade en industriby börjat byggas upp i slutet av 1970-t. O. har idag bl.a. metall- och plastindustri; bland företag märks tre mek. verkstäder, Outokummun metalli Oy (gr. 1980, 55 anst. 2004), New-Steel Oy (gr. 1989, 30 anst. 2004) och Konepaja Kirike Oy (gr. 1982, 15 anst. 2004) samt rep- och garntillverkaren Piippo Oy (gr. 1942 i Lempäälä, till O. 1980, 95 anst. 2005).
O., det forna Kuusjärvi, blev kapell under Libelits 1865 (träkyrka, F. Öhman, 1878) och bildade egen församling 1879; 1937 erhölls tilläggsområden från modersocknen. Kommunen avfolkades i början av 1960-t. med drygt 2 000 personer, sedan uppfattningen att malmen var på upphällningen blivit allmän. 1965 påträffades i Vuonos, fem km n.o. om stadens centrum, en ny koppar- och nickelmalmsförekomst, som tryggade malmtillgången till utgången av 1980-t. Därmed inleddes även en utveckling mot större mångsidighet i näringslivet på orten. O. köping bildades 1968 av Kuusjärvi kommun, som samtidigt ändrade namn. Stad blev orten 1977. (B. Ismo/L. Immonen/M. Pennanen, Outo kumpulaisuus, 2000)
Outokumpu. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Outokumpu. Gruvverksam-heten, som inleddes sedan den rika kopparfyndigheten påträffats 1910, har format stadens historia. Det var här Finlands moderna gruvindustri föddes. Staden är fortfarande en stark industristad och turistnäringen baserar sig på gruvtraditionen. På bilden gruvtornen vid den s.k. gamla gruvan, som i dag tjänstgör som museum. Foto: Sakari Niemi.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.