Outokumpu, malmfält och f.d. gruva ( Keretti 1910-89 och Vuonos 1967-86), belägna i Outokumpu stad och ägda av Outokumpu Oyj. Fyndigheten upptäcktes 1910 av bergsingenjören Otto Trüstedt, som tjänstgjorde vid Geologiska kommissionen. Den ägdes ursprungligen gemensamt av markägaren, Hackman & Co, och staten, och hyrdes 1917-20 ut till ett norsk-finländskt bolag, som dock gjorde konkurs. Staten blev 1924 ensam ägare, och 1932 överläts gruvan till ett särskilt bolag, Outokumpu Oyj.
Outokump var Finlands värdefullaste gruva och en av Europas största kopparmalmsförekomster. Fyndigheten påträffades sedan man 1908 vid ett kanalbygge i Rääkkylä 50 km s.o. om Outokumpu hittat ett kopparmalmförande klippblock, vars väg med inlandsisen man sedan följde. Brytningens tyngdpunkt förflyttades stegvis från ö. till v. utmed den ca 3,8 km långa, 250-400 m breda och upp till 44 m mäktiga malmkroppen (medelmäktighet ca 8 m), som i genomsnitt innehöll bl.a. 3,5 % koppar och 1 % zink. En ny, omkring 3,5 km lång, 50-200 m bred och i medeltal 5 m mäktig malmkropp (Vuonos) påträffades 1965 fem km n.o. om den gamla där brytning av malm innehållande bl.a. 2 % koppar och 1 % zink pågick 1967-86 (0,2 %-ig nickel bröts 1972-77). Gruvans rikast givande period inföll under de två decennierna från slutet av 1940-talet till slutet av 1960-talet. Därefter började malmtillgångarna småningom tryta; brytningen i den gamla gruvan (Keretti) upphörde 1989. Vid det laget hade 31,6 milj. ton uppfordrats i Keretti och 11 milj. ton i Vuonos. Malmens vidare förädling skedde vid företagets anläggningar i Harjavalta och Karleby.
Outokump var Finlands värdefullaste gruva och en av Europas största kopparmalmsförekomster. Fyndigheten påträffades sedan man 1908 vid ett kanalbygge i Rääkkylä 50 km s.o. om Outokumpu hittat ett kopparmalmförande klippblock, vars väg med inlandsisen man sedan följde. Brytningens tyngdpunkt förflyttades stegvis från ö. till v. utmed den ca 3,8 km långa, 250-400 m breda och upp till 44 m mäktiga malmkroppen (medelmäktighet ca 8 m), som i genomsnitt innehöll bl.a. 3,5 % koppar och 1 % zink. En ny, omkring 3,5 km lång, 50-200 m bred och i medeltal 5 m mäktig malmkropp (Vuonos) påträffades 1965 fem km n.o. om den gamla där brytning av malm innehållande bl.a. 2 % koppar och 1 % zink pågick 1967-86 (0,2 %-ig nickel bröts 1972-77). Gruvans rikast givande period inföll under de två decennierna från slutet av 1940-talet till slutet av 1960-talet. Därefter började malmtillgångarna småningom tryta; brytningen i den gamla gruvan (Keretti) upphörde 1989. Vid det laget hade 31,6 milj. ton uppfordrats i Keretti och 11 milj. ton i Vuonos. Malmens vidare förädling skedde vid företagets anläggningar i Harjavalta och Karleby.