Paavolainen, Olavi

Paavolainen, Olavi (född 17/9 1903 Kivinebb, död 19/7 1964 Helsingfors), författare, Tulenkantajatgenerationens mest särpräglade gestalt, kusin till Jaakko P. Den aristokratiske P. framträdde på 1920-t. som lyriker under pseudonymen Olavi Lauri, men gjorde sig snart känd framför allt som kulturskribent. Han debuterade 1929 med essäsamlingen Nykyaikaa etsimässä, där han sökte skapa en helhetsbild av årtiondet efter världskriget sett närmast från Paris horisont, och utgav 1932 pamfletten Suursiivous eli Kirjallisessa lastenkamarissa (1932), som innehöll en skarp vidräkning med den samtida finska litteraturen. För sina intryck från Hitlers Tyskland redogjorde P. i Kolmannen valtakunnan vieraana (1936, sv. övers. Som gäst i Tredje riket, 1937); han torde ha varit en av de första i Finland som insåg faran av att ett nytt världskrig skulle bryta ut. Han besökte även Sydamerika (resan skildras i Lähtö ja loitsu, 1937, sv. övers. Flykten till en ny värld, 1938) och Sovjetunionen.

P. tjänstgjorde under fortsättningskriget som upplysningsofficer vid Högkvarteret och utgav 1946 krigsdagboken Synkkä yksinpuhelu (förk. sv. övers. Finlandia i moll, 1947), vars innehåll bjärt skar sig mot de krigstida idealen och renderade författaren en förläggarbojkott. Han var vid sidan av författarskapet verksam som reklamman och journalist; blev 1949 chef för Rundradions teateravdelning. P., som var omsvärmad av kvinnor, levde från början av 1950-t. i ett samboförhållande med den kommunistiska politikern Hertta Kuusinen. En pjäs som skildrar deras kärlekssaga (Juha Vakkuri, Hertta ja Olavi) hade 2004 premiär på Helsingfors stadsteater. (M. Kurjensaari, Loistava O.P., 1975; J. Paavolainen, O.P., keulakuva, 1991; H. Kuusinen, Hamlet, ystäväni. Kirjeitä Olavi Paavolaiselle, red. M-L. Mikkola, 1999; Paavolaisen paikat, red. H. Terho, 2003; P. Rajala, Tulisoihtu pimeään. Olavi Paavolaisen elämä, 2014).