Kuusinen, Hertta Elina (f. 14/2 1904 Luhanka, d. 18/3 1974 Moskva), politiker och journalist. Kuusinen flyttade 1922 till fadern Otto Ville Kuusinen i Sovjetunionen, men återvände till hemlandet 1934. Hon satt 1934-39 i fängelse dömd för deltagande i kommunistisk verksamhet och internerades i skyddshäkte vid fortsättningskrigets utbrott 1941. Efter vapenstilleståndet 1944 blev hon en framträdande gestalt inom kommunistpartiet och den folkdemokratiska rörelsen; politisk redaktör vid tidningen Vapaa Sana 1944-46, minister utan portfölj 1948 och riksdagsledamot 1945-71.
Kuusinen var en lysande talare, som framlade sitt budskap med övertygelsens glöd och strikt saklighet. Hon arbetade i olika sammanhang energiskt för förbättrandet av kvinnans ställning i samhället och verkade 1969-74 som ordförande för världens största kvinnoorganisation, Internationella demokratiska kvinnoförbundet. Kuusinen var under sovjettiden gift med revolutionsteoretikern Tuure Lehén och 1945-50 med Yrjö Leino, kontroversiell kommunistisk inrikesminister 1946-48. Från början av 1950- talet levde hon i ett samboförhållande med författaren Olavi Paavolainen. (B. Polttila, Hertta Kuusinen: ihmisen tie, 1975; Vuodenaikain myrskyt, red. M-L. Mikkola, 1975; O. Leino, Ännu ett brev, 1990; Hamlet ystäväni: kirjeitä Olavi Paavolaiselle, red. M-L. Mikkola, 1999)
Kuusinen var en lysande talare, som framlade sitt budskap med övertygelsens glöd och strikt saklighet. Hon arbetade i olika sammanhang energiskt för förbättrandet av kvinnans ställning i samhället och verkade 1969-74 som ordförande för världens största kvinnoorganisation, Internationella demokratiska kvinnoförbundet. Kuusinen var under sovjettiden gift med revolutionsteoretikern Tuure Lehén och 1945-50 med Yrjö Leino, kontroversiell kommunistisk inrikesminister 1946-48. Från början av 1950- talet levde hon i ett samboförhållande med författaren Olavi Paavolainen. (B. Polttila, Hertta Kuusinen: ihmisen tie, 1975; Vuodenaikain myrskyt, red. M-L. Mikkola, 1975; O. Leino, Ännu ett brev, 1990; Hamlet ystäväni: kirjeitä Olavi Paavolaiselle, red. M-L. Mikkola, 1999)
Kuusinen, Hertta. Elegant och välklädd samt språkkunnig var hon en värdig representant utomlands för den finländska parlamentarismen, trots att hon egentligen önskade underminera den. Foto: Folkets arkiv.