Pieksämäki, stad i Södra Savolax på s. stranden av sjön Pieksänjärvi, Östra Finlands region. Areal 1 836,4 km2 (varav vattenareal 266 km2), invånare 19 700 (2011).
Staden är byggd på en höjd, varifrån terrängen långsamt sänker sig mot en dalgång, genom vilken Savolaxbanan löper. Pieksämäki har fortfarande sin största betydelse som trafikknut och som affärscentrum. Statsjärnvägarna är stadens största arbetsgivare med ca 750 anställda (2003). F.ö. finns i staden en del grafisk industri och metallindustri; bland företag märks RP Hitsaus Oy (gr. 2001, 55 anst. 2005) och Lehtisepät Oy (gr. 1956, 50 anst. 2005, hör till Keskisuomalainen-koncernen), som har specialiserat sig på att trycka dagstidningar i tabloidformat.
Bebyggelsen tudelas av den sex km långa bangården, som löper i n.-s. riktning; förbindelsen upprätthålls över en bro (invigd 1968, 183 m). Nämnvärda byggnader är bl.a. centralskolan (A.E. Eränen, 1929), den nya kyrkan (K. Ström/O. Tuomisto, 1968), vattentornet (A. Ervi, 1956), stadshuset (A. Sipinen/M. Hetzer, 1973), rättshuset (K. Leppänen, 1992) och kulturcentret Poleeni (K.V. Gullichsen/E. Kairamo/T. Vormala, 1989) som fick det statliga miljöpriset och utsågs till årets betongkonstruktion 1989. Staden är ett centrum för den verksamhet som bedrivs av Finska kyrkans inremissionssällskap (missionsverksamhet, Inre mission), vilket bl.a. upprätthåller en diakoniyrkeshögskola (diakoni) med anor från 1901 och Sordavala. Den kyrkliga serviceorganisationen Kyrktjänst hör till de största arbetsgivarna i staden med ca 160 anställda (2004).
Byn Pieksämä (ortens namn till 1948) omtalas första gången 1561. Den låg då i Visulax socken, men 1575 bildades Pieksämäki kyrksocken, och en by uppstod på åssluttningen s. om kyrkan. Den nuvarande är en träkyrka från 1753 (A. Sorsa), som renoverats och reparerats i flera repriser. Till kyrklandskapet hör också Iso-Pappila (byggt 1800-04), som var Sylvi Kekkonens hem. Någon större betydelse kom Pieksämäki inte att få, förrän Savolaxbanan blivit färdig 1889 och dragits även genom denna ödemarkssocken. Kring järnvägsstationen, som uppförts ca 2 km ö. om den gamla byn, började ett nytt bosättningscentrum växa upp. Denna utveckling fick ytterligare fart, sedan sammanbindningsbanan Haapamäki-Parikkala på 1910-talet gjort Pieksämäki till en viktig järnvägsknut. Vid ingången av 1930 avskildes de tättbebyggda områdena kring kyrkan och stationen jämte mellanliggande område från Pieksämäki landskommun (Pieksänmaa) till en köping med namnet Pieksämä. Orten blev stad 1962. Vid ingången av 2007 inkorporerades Pieksänmaa med Pieksämäki. (P. Lappalainen, Pieksämäen seudun historia, 2 bd, 1961; Eilispäivän Pieksämäki., 1975; H. Tepponen, Pieksämäen pitäjän kertomus, 1915, faksimilutg. 1991)
Staden är byggd på en höjd, varifrån terrängen långsamt sänker sig mot en dalgång, genom vilken Savolaxbanan löper. Pieksämäki har fortfarande sin största betydelse som trafikknut och som affärscentrum. Statsjärnvägarna är stadens största arbetsgivare med ca 750 anställda (2003). F.ö. finns i staden en del grafisk industri och metallindustri; bland företag märks RP Hitsaus Oy (gr. 2001, 55 anst. 2005) och Lehtisepät Oy (gr. 1956, 50 anst. 2005, hör till Keskisuomalainen-koncernen), som har specialiserat sig på att trycka dagstidningar i tabloidformat.
Bebyggelsen tudelas av den sex km långa bangården, som löper i n.-s. riktning; förbindelsen upprätthålls över en bro (invigd 1968, 183 m). Nämnvärda byggnader är bl.a. centralskolan (A.E. Eränen, 1929), den nya kyrkan (K. Ström/O. Tuomisto, 1968), vattentornet (A. Ervi, 1956), stadshuset (A. Sipinen/M. Hetzer, 1973), rättshuset (K. Leppänen, 1992) och kulturcentret Poleeni (K.V. Gullichsen/E. Kairamo/T. Vormala, 1989) som fick det statliga miljöpriset och utsågs till årets betongkonstruktion 1989. Staden är ett centrum för den verksamhet som bedrivs av Finska kyrkans inremissionssällskap (missionsverksamhet, Inre mission), vilket bl.a. upprätthåller en diakoniyrkeshögskola (diakoni) med anor från 1901 och Sordavala. Den kyrkliga serviceorganisationen Kyrktjänst hör till de största arbetsgivarna i staden med ca 160 anställda (2004).
Byn Pieksämä (ortens namn till 1948) omtalas första gången 1561. Den låg då i Visulax socken, men 1575 bildades Pieksämäki kyrksocken, och en by uppstod på åssluttningen s. om kyrkan. Den nuvarande är en träkyrka från 1753 (A. Sorsa), som renoverats och reparerats i flera repriser. Till kyrklandskapet hör också Iso-Pappila (byggt 1800-04), som var Sylvi Kekkonens hem. Någon större betydelse kom Pieksämäki inte att få, förrän Savolaxbanan blivit färdig 1889 och dragits även genom denna ödemarkssocken. Kring järnvägsstationen, som uppförts ca 2 km ö. om den gamla byn, började ett nytt bosättningscentrum växa upp. Denna utveckling fick ytterligare fart, sedan sammanbindningsbanan Haapamäki-Parikkala på 1910-talet gjort Pieksämäki till en viktig järnvägsknut. Vid ingången av 1930 avskildes de tättbebyggda områdena kring kyrkan och stationen jämte mellanliggande område från Pieksämäki landskommun (Pieksänmaa) till en köping med namnet Pieksämä. Orten blev stad 1962. Vid ingången av 2007 inkorporerades Pieksänmaa med Pieksämäki. (P. Lappalainen, Pieksämäen seudun historia, 2 bd, 1961; Eilispäivän Pieksämäki., 1975; H. Tepponen, Pieksämäen pitäjän kertomus, 1915, faksimilutg. 1991)
Pieksämäki är en stad präglad av järnvägen. När Savolaxbanan blev färdig 1889 innebar det en genomgripande förändring i ortens liv. Sedan den blivit köping rådde det en viss förvirring om dess namn, som officiellt var Pieksämä, men som inte accepterades av invånarna. Deras önskan tillmötesgicks genom en förordning av 1947, som fastslog att namnet är Pieksämäki. Karta: Arttu Paarlahti.
Pieksämäkis nuvarande stadsvapen användes före kommunsammanslagningen av Pieksänmaa kommun. Bildkälla: Finl. kommunförbund.
Pieksämäki stads forna stadsvapen. Bildkälla: Finl. kommunförbund.