Pihkala (t. 1906 Gummerus), Lauri "Tahko" (f. 5/1 1888 Pihtipudas, d. 20/5 1981 Hfrs), idrottsteoretiker, fil.kand. 1912, bror till kyrkomannen Jaakko Gummerus. Mångsysslaren P. var under sin livstid en av landets mest kända opinionsbildare på idrottens fält. Han deltog som aktiv vid OS i London 1908 och Stockholm 1912, men blev eliminerad i försöken. P. vann sju finländska mästerskap i friidrott: på 200 m 1911, 1912 (brons 1910), 400 m 1910-12, 800 m 1911, 1912 (silver 1910) och förbättrade 1910 finländska rekordet på 400 m tre gånger (52,7, 52,0, 51,9, inofficiellt i Stockholm 51,5 1912). På 800 m satte han 1911 nationsrekordet 2.02,7 och gick detta år i Stockholm inofficiellt som förste finländare under magiska 2 min. (1.58,1). Följande år slog han sitt eget rekord med noteringen 2.01,6. P. utgav 1908 den första träningsboken i friidrott, Urheilijan opas, som blev banbrytande i friidrottskretsar. Han skrev flera andra böcker om idrott och otaliga artiklar om aktuella idrottsproblem.
P. var FGIF:s första avlönade tränare (idrottskonsulent) 1913-17 och verkade 1921-26 som skyddskårernas idrottsinspektör samt 1931-44 som avdelningschef vid huvudstaben; arbetade 1926-30 vid Träförädlingsindustrins arbetsgivareförbund. Han var 1909-10 och 1921-25 redaktör vid Suomen Urheilulehti samt 1929-31 huvudredaktör för obundna idrottstidningen Kiri. P. var 1909-10 medlem i FGIF:s idrottsutskott och 1927-29 ordförande för friidrottsutskottet.
P. introducerade boboll och blixtboll, införde idrottsmärken för pojkar och ivrade för byggandet av idrottsinstitut. På hans initiativ infördes skidlov i skolorna från 1934. Särskilt olika mass- och motionsidrottsformer stod P. varmt om hjärtat, bl.a. grundade han Suomen latu 1938. P. tilldelades 1948 Finlands stora idrottskors. Erhöll professors titel 1948 och blev 1975 hedersdoktor i de gymniska vetenskaperna vid Jyväskylä universitet. Minnesmärken över honom finns i Pihtipudas (E. Kananen, 1983), Hfrs (N. Salo, 1988, replik i Vierumäki 1989). Ett sällskap som bär hans namn, Tahko Pihkala-seura, tillkom 1979. (Tahkon latu, red. H. Klemola, 1962; K. Kare, Tahko P., legenda jo eläessään, 1975; R. Seppälä, Tahko: Kansanurheilun isän elämäkerta, 1982; H. Salimäki, Isänmaan ja urheilu-uskon mies: L.P. modernin urheiluaatteen esitaistelijana, 2000). (Ingmar Björkman)
P. var FGIF:s första avlönade tränare (idrottskonsulent) 1913-17 och verkade 1921-26 som skyddskårernas idrottsinspektör samt 1931-44 som avdelningschef vid huvudstaben; arbetade 1926-30 vid Träförädlingsindustrins arbetsgivareförbund. Han var 1909-10 och 1921-25 redaktör vid Suomen Urheilulehti samt 1929-31 huvudredaktör för obundna idrottstidningen Kiri. P. var 1909-10 medlem i FGIF:s idrottsutskott och 1927-29 ordförande för friidrottsutskottet.
P. introducerade boboll och blixtboll, införde idrottsmärken för pojkar och ivrade för byggandet av idrottsinstitut. På hans initiativ infördes skidlov i skolorna från 1934. Särskilt olika mass- och motionsidrottsformer stod P. varmt om hjärtat, bl.a. grundade han Suomen latu 1938. P. tilldelades 1948 Finlands stora idrottskors. Erhöll professors titel 1948 och blev 1975 hedersdoktor i de gymniska vetenskaperna vid Jyväskylä universitet. Minnesmärken över honom finns i Pihtipudas (E. Kananen, 1983), Hfrs (N. Salo, 1988, replik i Vierumäki 1989). Ett sällskap som bär hans namn, Tahko Pihkala-seura, tillkom 1979. (Tahkon latu, red. H. Klemola, 1962; K. Kare, Tahko P., legenda jo eläessään, 1975; R. Seppälä, Tahko: Kansanurheilun isän elämäkerta, 1982; H. Salimäki, Isänmaan ja urheilu-uskon mies: L.P. modernin urheiluaatteen esitaistelijana, 2000). (Ingmar Björkman)