Purmo, församling i Borgå stift, Österbotten. P. är i n., Nederpurmo, ett svagt böljande flackland, medan de s. delarna omkring Överpurmo är mera kuperade och når upp till 50-70 m ö.h. Den forsrika Purmo å (P. söder å) rinner upp i småsjöar i Kortesjärvi och utfaller efter ett nordvästligt lopp på ca 70 km i Larsmosjön vid Jakobstad. Bland sevärdheter märks Lostenen, ett mäktigt flyttblock, som reser sig 27-28 m över markytan. Stenen med omgivningar fredades 1937.
P. omtalas första gången i de historiska urkunderna 1540. Bebyggelsen koncentrerades redan under medeltiden till de bördiga ådalarna. P. blev kapell under Pedersöre 1771 och bildade egen församling 1867; socknens träkyrka invigdes 1771-72 (A. Hakola). P. kommun inkorporerades med Pedersöre 1977. Församlingen hade 2005 1 200 medlemmar. (A. Pass, Purmo-boken, 1963; R. Nylund, P. kyrka 200 år, 1972; C. Kuvaja m.fl, Leva fattig - dö rik. P. kommuns historia 1868-1976, 2001)
P. omtalas första gången i de historiska urkunderna 1540. Bebyggelsen koncentrerades redan under medeltiden till de bördiga ådalarna. P. blev kapell under Pedersöre 1771 och bildade egen församling 1867; socknens träkyrka invigdes 1771-72 (A. Hakola). P. kommun inkorporerades med Pedersöre 1977. Församlingen hade 2005 1 200 medlemmar. (A. Pass, Purmo-boken, 1963; R. Nylund, P. kyrka 200 år, 1972; C. Kuvaja m.fl, Leva fattig - dö rik. P. kommuns historia 1868-1976, 2001)