Pedersöre, fi. Pedersören kunta, kommun i Österbotten ö. om Jakobstad, Västra och Inre Finlands region. Areal 794 km2, invånare 10 937, varav 89,8 % svenskspråkiga (2011).
Pedersöre är ett låglänt kustland i v., men i kommunens ö. delar är terrängen mera kuperad och präglad av inlandsnatur. Området genomflyts av två breda vattendrag, Esse och Purmo åar, numera med utlopp i en invallad sötvattensbassäng, den s.k. Larsmosjön (Larsmo). Bebyggelsen följer huvudsakligen ådalarna och den genom kommunen dragna Österbottniska stambanan. Från centralorten Bennäs utgår ett stickspår till Jakobstad och hamnen vid Alholmen. Bland övriga samhällen märks Kållby med 1 100 inv., Överesse med 930 inv., Sandsund/Kyrkoby med 1 700 inv. och Ytteresse med 1 500 inv. (2005).
Pedersöre hade redan i början av seklet en livaktig industri; bland företagen märktes bröderna Anderssens orgelfabrik (gr. 1897), som arbetade fram till 1950-talet. Idag arbetar här bl.a. det stora båtvarvet Oy Nautor Ab (gr. 1966) och en lång rad andra framgångsrika företag inom olika branscher: Ab Ekeri Oy (gr. 1945, 150 anst. 2005) ledande tillverkare av täckta släpvagnar och påbyggnader för lastbilar i Norden, Oy B. Herrmans Ab plastfabrik (gr. 1959, 90 anst. 2003), tillverkare av bl.a. cykelfälgband samt arbets- och fordonsbelysning av märket Nordic Lights, vidare Oy El-Ho Ab (gr. 1968, 65 anst. 2003), tillverkare av jordbruksmaskiner samt LKI Käldman Ab (gr. 1979, 55 anst. 2003), som tillverkar automationsutrustning för plåtbearbetningsmaskiner. I kommunen finns även några företag inom livsmedelsindustrin, möbelsnickerier och ett antal pälsdjursfarmer. Bland inrättningar märks Lagmansgården (tid. Östensö skolhem), det enda svenskspråkiga i landet, gr. 1910.
Pedersöre utgjorde under medeltiden en storsocken, som sträckte sig från Vörå i s. till Kemi i n. Från denna avskildes sedermera bl.a. Karleby, Kronoby, Nykarleby och Lappajärvi. Trakten har sedan äldsta tider varit känd som en handelsplats. Den mäktiga släkten Fordell innehade på 1500-talet Pinnonäs kungsladugård, på vars marker Jakobstad grundades 1652. Staden uppkallades efter den samma år avlidne riksmarsken Jakob De la Gardie, som från 1608 haft Pedersöre socken i förläning. Med staden har senare bl.a. den forna Pedersöre kyrkby (m. gråstenskyrka från 1400-talet, landsdelens äldsta) införlivats. Från Esse omtalas på 1730-talet en religiös rörelse med extatiska drag; bland dess anhängare märks Abraham Achrenius. Esse och Purmo, tidigare kapellförsamlingar under Pedersöre, blev självständiga församlingar 1865 respektive 1867; deras träkyrkor är uppförda 1770 och 1772. Esse och Purmo var självständiga kommuner fram till 1977, då en ny storkommun med namnet Pedersöre bildades. (K.V. & B. Åkerblom, Pedersöre sockens historia, 3 bd, 1951-71; Ur Esse kommuns historia, 1922; Purmo kommuns historia, 2001; Esse kommuns historia, 2003; S. Melin, Pedersöre kyrka, 1965; K.V. Åkerblom, Pedersöre storsockens historia intill år 1865, 1995)
Pedersöre är ett låglänt kustland i v., men i kommunens ö. delar är terrängen mera kuperad och präglad av inlandsnatur. Området genomflyts av två breda vattendrag, Esse och Purmo åar, numera med utlopp i en invallad sötvattensbassäng, den s.k. Larsmosjön (Larsmo). Bebyggelsen följer huvudsakligen ådalarna och den genom kommunen dragna Österbottniska stambanan. Från centralorten Bennäs utgår ett stickspår till Jakobstad och hamnen vid Alholmen. Bland övriga samhällen märks Kållby med 1 100 inv., Överesse med 930 inv., Sandsund/Kyrkoby med 1 700 inv. och Ytteresse med 1 500 inv. (2005).
Pedersöre hade redan i början av seklet en livaktig industri; bland företagen märktes bröderna Anderssens orgelfabrik (gr. 1897), som arbetade fram till 1950-talet. Idag arbetar här bl.a. det stora båtvarvet Oy Nautor Ab (gr. 1966) och en lång rad andra framgångsrika företag inom olika branscher: Ab Ekeri Oy (gr. 1945, 150 anst. 2005) ledande tillverkare av täckta släpvagnar och påbyggnader för lastbilar i Norden, Oy B. Herrmans Ab plastfabrik (gr. 1959, 90 anst. 2003), tillverkare av bl.a. cykelfälgband samt arbets- och fordonsbelysning av märket Nordic Lights, vidare Oy El-Ho Ab (gr. 1968, 65 anst. 2003), tillverkare av jordbruksmaskiner samt LKI Käldman Ab (gr. 1979, 55 anst. 2003), som tillverkar automationsutrustning för plåtbearbetningsmaskiner. I kommunen finns även några företag inom livsmedelsindustrin, möbelsnickerier och ett antal pälsdjursfarmer. Bland inrättningar märks Lagmansgården (tid. Östensö skolhem), det enda svenskspråkiga i landet, gr. 1910.
Pedersöre utgjorde under medeltiden en storsocken, som sträckte sig från Vörå i s. till Kemi i n. Från denna avskildes sedermera bl.a. Karleby, Kronoby, Nykarleby och Lappajärvi. Trakten har sedan äldsta tider varit känd som en handelsplats. Den mäktiga släkten Fordell innehade på 1500-talet Pinnonäs kungsladugård, på vars marker Jakobstad grundades 1652. Staden uppkallades efter den samma år avlidne riksmarsken Jakob De la Gardie, som från 1608 haft Pedersöre socken i förläning. Med staden har senare bl.a. den forna Pedersöre kyrkby (m. gråstenskyrka från 1400-talet, landsdelens äldsta) införlivats. Från Esse omtalas på 1730-talet en religiös rörelse med extatiska drag; bland dess anhängare märks Abraham Achrenius. Esse och Purmo, tidigare kapellförsamlingar under Pedersöre, blev självständiga församlingar 1865 respektive 1867; deras träkyrkor är uppförda 1770 och 1772. Esse och Purmo var självständiga kommuner fram till 1977, då en ny storkommun med namnet Pedersöre bildades. (K.V. & B. Åkerblom, Pedersöre sockens historia, 3 bd, 1951-71; Ur Esse kommuns historia, 1922; Purmo kommuns historia, 2001; Esse kommuns historia, 2003; S. Melin, Pedersöre kyrka, 1965; K.V. Åkerblom, Pedersöre storsockens historia intill år 1865, 1995)
Pedersöre med sina byar är ett gott exempel på levande landsbygd. I stället för att koncentrera all verksamhet till ett centrum har man satsat på service ute i byarna. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.