Pyttis, fi. Pyhtää, kommun i Kymmenedalen mellan Lovisa och Kotka, Södra Finland region. Areal 325 km2, invånare 5 372 varav 8,4 % svenskspråkiga (2011).
Pyttis centrala delar består av en lerslätt, som omges av skogsåsar och bergshöjder. Kymmene älv utgör en naturlig gräns både i n. och v.; där finns vidsträckta kärr och torvmossar, bl.a. den stora Äggmossen och Kananiemi -mossen. Kommunen genomkorsas i n.-s. riktning av en rullstensås, synlig bl.a. vid Pyttis kyrkby (810 inv. 2000). Längre österut utmed den gamla stora strandvägen (nuv. riksväg 7) ligger Broby (fi. Siltakylä, 2 750 inv. 2000). Skärgården är rätt skiftande och vacker med smala sund som omväxlar med breda fjärdar och vida havsutsikter, samt stora skogiga holmar; bl.a. märks den klubbformiga Mogenpört, som med sina 22 km2 är landskapets största ö, och utön Fagerö (Fagerö 1), som på grund av sin pittoreska fiskarbebyggelse är en turistattraktion. I kommunen finns dessutom delar av Östra Finska vikens nationalpark samt Valkmusa nationalpark (gr. 1996, 17 km2, delvis i Kotka). Valkmusa uppfylls av södra Finlands största och mångsidigaste myrområde, som även är populärt bland fågelskådare. Den största privata arbetsgivaren i Pyttis är Pyroll Oy (gr. 1973, 60 anst. i P. 2003), som förädlar papper och kartong; företaget har också skött renoveringen av Stockfors bruk.
Pyttis socken, ursprungligen förenad med Borgå och Pernå, nämns 1380 som kyrksocken, men den avskildes först 1442 från Pernå till självständig församling. Från denna utbröts under svenska tiden Elimä, Lappträsk, Kymmene m.fl. socknar. Gråstenskyrkan, helgad åt S:t Henrik, härstammar från 1400-talet. Efter lilla ofreden styckades det forna Stor-Pyttis 1743 i två hälfter med Kymmene älv som gräns; den västliga, Stömfors (fi. Ruotsin Pyhtää), kom att tillhöra Sverige och den östliga Ryssland (nuv. Pyttis). Pyttis har sålunda berörts av såväl det svenska som det ryska förläningssystemet; stora jordbesittningar har innehafts bl.a. av släkten Clayhills. Under ryska tiden och fram till åren efter andra världskriget ingick Pyttis i Viborgs län, men anslöts sedan till det nybildade Kymmene län, som i sin tur 1997 blev en del av Södra Finlands län. (H. Hultin, Pyttis socken, 1926; E-L. Oksanen, Det gamla Pyttis: Pyttis och Strömfors historia till år 1743, 1991)
Pyttis centrala delar består av en lerslätt, som omges av skogsåsar och bergshöjder. Kymmene älv utgör en naturlig gräns både i n. och v.; där finns vidsträckta kärr och torvmossar, bl.a. den stora Äggmossen och Kananiemi -mossen. Kommunen genomkorsas i n.-s. riktning av en rullstensås, synlig bl.a. vid Pyttis kyrkby (810 inv. 2000). Längre österut utmed den gamla stora strandvägen (nuv. riksväg 7) ligger Broby (fi. Siltakylä, 2 750 inv. 2000). Skärgården är rätt skiftande och vacker med smala sund som omväxlar med breda fjärdar och vida havsutsikter, samt stora skogiga holmar; bl.a. märks den klubbformiga Mogenpört, som med sina 22 km2 är landskapets största ö, och utön Fagerö (Fagerö 1), som på grund av sin pittoreska fiskarbebyggelse är en turistattraktion. I kommunen finns dessutom delar av Östra Finska vikens nationalpark samt Valkmusa nationalpark (gr. 1996, 17 km2, delvis i Kotka). Valkmusa uppfylls av södra Finlands största och mångsidigaste myrområde, som även är populärt bland fågelskådare. Den största privata arbetsgivaren i Pyttis är Pyroll Oy (gr. 1973, 60 anst. i P. 2003), som förädlar papper och kartong; företaget har också skött renoveringen av Stockfors bruk.
Pyttis socken, ursprungligen förenad med Borgå och Pernå, nämns 1380 som kyrksocken, men den avskildes först 1442 från Pernå till självständig församling. Från denna utbröts under svenska tiden Elimä, Lappträsk, Kymmene m.fl. socknar. Gråstenskyrkan, helgad åt S:t Henrik, härstammar från 1400-talet. Efter lilla ofreden styckades det forna Stor-Pyttis 1743 i två hälfter med Kymmene älv som gräns; den västliga, Stömfors (fi. Ruotsin Pyhtää), kom att tillhöra Sverige och den östliga Ryssland (nuv. Pyttis). Pyttis har sålunda berörts av såväl det svenska som det ryska förläningssystemet; stora jordbesittningar har innehafts bl.a. av släkten Clayhills. Under ryska tiden och fram till åren efter andra världskriget ingick Pyttis i Viborgs län, men anslöts sedan till det nybildade Kymmene län, som i sin tur 1997 blev en del av Södra Finlands län. (H. Hultin, Pyttis socken, 1926; E-L. Oksanen, Det gamla Pyttis: Pyttis och Strömfors historia till år 1743, 1991)
Pyttis tidigare grannkommun Strömfors sammanslogs 2010 med Lovisa, Liljendal och Pernå. Kartan visar läget före 2010. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Pyttis kyrka är byggd ca 1460 och ersatte en gammal träkyrka från 1350-talet. Interiören pryds av väggmålningar. Klockstapelns övre träpartier förföll i slutet av 1700-talet och förnyades på 1820-talet. Foto: Sakari Niemi.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.