rättegångsväsen

rättegångsväsen. Rättskipningen inför allmänna domstolar, specialdomstolar och förvaltningsdomstolar regleras av processrätten och förvaltningsprocessrätten. Utgångspunkten är att handläggningen vid allmänna domstolar är offentlig med den inskränkningen att överläggningen till dom är hemlig. Bestämmelserna om detta finns i lagen om offentlighet vid rättegång (1984). Vissa mål som gäller statens säkerhet eller utrikes relationer skall behandlas inom stängda dörrar. Lagen räknar dessutom upp de fall då domstolen efter prövning kan bestämma att handläggningen helt eller delvis skall ske inom stängda dörrar, t.ex. då den åtalade är minderårig eller målet gäller omständigheter i någons privatliv som är av synnerligen ömtålig natur.

Rättegång vid domstol är ett sätt att lösa konflikter. Förfarandet består till väsentliga delar av en förhandling mellan domstolen och parterna i syfte att bringa saken i sådant skick att den kan avgöras. Denna förhandling leds av rättens ordförande. Många ärenden (i synnerhet s.k. ansökningsärenden) kan numera behandlas vid rättens kansli.

Civila mål. Civilprocessen, d.v.s. rättegång i tvistemål, innebär rättegång mellan privatpersoner och/eller privaträttsliga juridiska personer (bolag, föreningar m.fl.). Talan väcks genom skriftlig stämningsansökan som tillställs tingsrättens kansli. I stämningsansökan skall uppges kärandens yrkande. Om käromålet inte avvisas eller förkastas, utfärdar domstolen stämning. Själva domstolsbehandlingen (huvudförhandlingen) föregås av en förberedelse. I vissa fall kan målet avgöras redan vid förberedelsen. Domstolsbehandlingen är muntlig. Tvistemålen är oftast dispositiva, vilket betyder att parterna själva bestämmer vad de yrkar eller avstår från. De kan också ingå förlikning. Det finns dock vissa mål där förlikning inte är tillåten och där samhället har ett så starkt intresse att parterna inte fritt kan disponera över processen. Då räcker t.ex. inte medgivande av en part för att målet skall kunna avgöras, utan det krävs ytterligare bevisning (t.ex. mål om erkännande av barn). - Ett alternativ till civilprocess är konfliktlösning genom skiljeförfarande.

Brottmål. Straffprocessen, d.v.s. rättegång i brottmål, innebär mål där straff yrkas för något brott. Allvarligare brott lyder under allmänt åtal. Annars fordras att den som drabbats av brottet, målsägaren, har anmält brottet för åtal. Straffprocessen föregås av en förundersökning. Efter förundersökningen bedömer åklagaren om åtal skall väckas eller inte. Domstolsbehandlingen består av ett förberedelseskede och huvudförhandling. Kännetecknande för straffprocessen är att domstolens roll är aktivare än i civilprocessen och att svarandens erkännande inte räcker till för en fällande dom, utan att det behövs övertygande bevisning. - En summarisk form av straffprocess är strafforderförfarandet och ÿordningsbot.

Den som är misstänkt för ett brott kan gripas, anhållas och häktas på de grunder som nämns i tvångsmedelslagen (1987). Senast inom 24 timmar efter gripandet måste beslut fattas om den gripne skall friges eller anhållas. Den som har anhållits måste friges, om han inte häktas av domstol. Yrkande om häktning skall tas upp senast fyra dygn efter gripandet. Om målet inte kommer upp vid domstol inom två veckor, skall häktningsärendet tas upp till ny behandling med minst två veckors mellanrum.

Överklagande. Tingsrätternas avgöranden kan överklagas hos hovrätten genom besvär, om detta inte har förbjudits särskilt. Tiden för besvär är normalt 30 dagar. Den som vill söka ändring i hovrättens avgöranden måste begära besvärstillstånd av Högsta domstolen. Besvärstillstånd beviljas endast på de grunder som nämns i lag (om det finns behov att få ett prejudikat, om det finns särskild anledning till att avgörandet borde återbrytas på grund av rättegångs- eller annat fel eller om det annars finns vägande skäl att bevilja besvärstillstånd). Det finns också i vissa fall möjlighet att genom s.k. extraordinärt ändringssökande få en laga kraft vunnen dom undanröjd eller återbruten. Grunderna för detta finns noggrant angivna i rättegångsbalken. Besvärsvägen i förvaltningsmål går från länsrätten till Högsta förvaltningsdomstolen. (E. Havansi/P. Koskinen, Finlands straff- och processrätt. En introduktion, 2000) (Sten Palmgren)

Raettegaangsvaesen

rättegångsväsen. Muntlig behandling inför Högsta domstolen i Vanda fängelses rättssal. Foto: Lehtikuva Oy, M. Kainulainen.

Aktörer
utgivare: Svenska folkskolans vänner
upphovsman: JohanLindberg
ägare: Svenska folkskolans vänner
Objektet skapat och/eller period början
-.-.-
Period slutar
-.-.-
Typ
Text
Skapat 19.01.2011
Uppdaterat 19.01.2011