Riksarkivet, Hfrs, är landets nationalarkiv och samtidigt central myndighet för arkivverket, den statliga arkivorganisationen bestående av R. och sju landsarkiv, vilka lyder under undervisningsministeriet.
R. och arkivverket leds av en generaldirektör som har titeln riksarkivarie. I egenskap av Finlands nationalarkiv tar R. emot handlingar, som är avsedda att förvaras varaktigt och som är äldre än 40 år, från den statliga centralförvaltningen, d.v.s. ministerierna, centrala myndigheter och motsvarande statliga organ samt de högsta domstolarna. Också privata arkiv av betydande forskningsmässigt värde tas emot för förvaring. Alla republikens presidenters arkiv fram till Mauno Koivisto med undantag av Urho Kekkonens arkiv förvaras i R., liksom även andra betydande politikers och kulturpersonligheters arkiv. R. har också tagit emot de centrala organens arkiv från flera riksomfattande organisationer. De äldsta handlingarna i R. är från medeltiden, men först fr.o.m. 1537 finns det omfångsrikare arkivbestånd som omspänner längre perioder.
R:s bibliotek har karaktären av ett vetenskapligt specialbibliotek med arkivvetenskaplig och heraldisk litteratur som specialitet. Publiceringsverksamheten omfattar bl.a. handböcker och källpublikationer. Heraldiska nämnden verkar som sakkunnigorgan i heraldiska frågor (heraldik). R. bedriver även konservering och mikrofilmning av handlingar.
Arkivverket skall enligt lagen säkerställa att handlingar tillhörande det nationella kulturarvet bevaras och även är tillgängliga. Till medlen att åstadkomma detta hör styrning och övervakning av statliga och kommunala myndigheters arkivfunktion, omfattande bl.a. registrering och arkivering av handlingar samt förvaring och förtecknande av arkiv, liksom även tillhandahållande av handlingar. För detta ändamål utarbetar R. föreskrifter och anvisningar för myndigheterna om hur de bl.a. skall diarieföra och hantera sina handlingar och sköta sina arkiv, samt utför inspektioner av arkivfunktionen vid den centrala statsförvaltningen, deltar i utvecklingsprojekt och organiserar utbildning av arkivpersonal. R. har också myndighet att bestämma vilka statliga och kommunala handlingar som skall bevaras för all framtid.
På regional och lokal nivå har landsarkiven, vart och ett i sitt distrikt, motsvarande övervaknings-, rådgivnings- och utbildningsuppgifter som R. Landsarkivuppgifterna i Hfrs, Esbo, Vanda och Grankulla städer sköts av R.
R:s historia går tillbaka till 1816, då en arkivarietjänst inrättades i senaten. Tjänstens innehavare förestod senatens arkiv som även kallades "Finlands allmänna archiv" och öppnades för allmänheten 1859. Tio år senare erhöll arkivet benämningen Statsarkivet, men kvarstod som en organisationsenhet inom senatens ekonomiedepartement fram till slutet av 1917, då det fick status av en självständig institution under kyrko- och undervisningsexpeditionen, senare undervisningsministeriet. Arkivet var inrymt i Senatsborgen fram till 1890, då det fick en egen byggnad, ritad av arkitekten Gustaf Nyström - senare tillbyggnader tillkom 1928 och 1973 (O. Hansson). Förtjänsten av senatsarkivets omvandling från ett myndighetsarkiv till Finlands nationalarkiv tillkommer statsarkivarierna K.A. Bomansson och Reinhold Hausen. Genom lagen om offentliga arkiv 1939 fick Statsarkivet, vars namn samtidigt ändrades till R., ställningen av ett centralt ämbetsverk med en regional organisation bestående av landsarkiven (det första inrättat 1927). Samtidigt utökades R:s befogenheter gentemot statliga och kommunala myndigheter. Riksarkivarie Kaarlo Blomstedt var den drivande kraften i denna utveckling. R:s och arkivverkets ställning har i det stora hela förblivit oförändrad sedan 1939. En ny arkivlag av 1981 gav dock R. och arkivverket större befogenheter i övervakningen av statliga och kommunala myndigheters arkivfunktion. (Översiktskatalog för riksarkivet I-V, 1956-1995; M. Kerkkonen, Suomen arkistolaitos Haminan rauhasta Suomen itsenäistymiseen, 1988, Finlands R. 1809-1917, 1995; V. Lukkarinen, Riksarkivets hundraåriga byggnad, 1990; Suomen historian asiakirjalähteet, red. E. Orrman/E. Pispala, 1994; R. En handledning, 1995) (Eljas Orrman)
R. och arkivverket leds av en generaldirektör som har titeln riksarkivarie. I egenskap av Finlands nationalarkiv tar R. emot handlingar, som är avsedda att förvaras varaktigt och som är äldre än 40 år, från den statliga centralförvaltningen, d.v.s. ministerierna, centrala myndigheter och motsvarande statliga organ samt de högsta domstolarna. Också privata arkiv av betydande forskningsmässigt värde tas emot för förvaring. Alla republikens presidenters arkiv fram till Mauno Koivisto med undantag av Urho Kekkonens arkiv förvaras i R., liksom även andra betydande politikers och kulturpersonligheters arkiv. R. har också tagit emot de centrala organens arkiv från flera riksomfattande organisationer. De äldsta handlingarna i R. är från medeltiden, men först fr.o.m. 1537 finns det omfångsrikare arkivbestånd som omspänner längre perioder.
R:s bibliotek har karaktären av ett vetenskapligt specialbibliotek med arkivvetenskaplig och heraldisk litteratur som specialitet. Publiceringsverksamheten omfattar bl.a. handböcker och källpublikationer. Heraldiska nämnden verkar som sakkunnigorgan i heraldiska frågor (heraldik). R. bedriver även konservering och mikrofilmning av handlingar.
Arkivverket skall enligt lagen säkerställa att handlingar tillhörande det nationella kulturarvet bevaras och även är tillgängliga. Till medlen att åstadkomma detta hör styrning och övervakning av statliga och kommunala myndigheters arkivfunktion, omfattande bl.a. registrering och arkivering av handlingar samt förvaring och förtecknande av arkiv, liksom även tillhandahållande av handlingar. För detta ändamål utarbetar R. föreskrifter och anvisningar för myndigheterna om hur de bl.a. skall diarieföra och hantera sina handlingar och sköta sina arkiv, samt utför inspektioner av arkivfunktionen vid den centrala statsförvaltningen, deltar i utvecklingsprojekt och organiserar utbildning av arkivpersonal. R. har också myndighet att bestämma vilka statliga och kommunala handlingar som skall bevaras för all framtid.
På regional och lokal nivå har landsarkiven, vart och ett i sitt distrikt, motsvarande övervaknings-, rådgivnings- och utbildningsuppgifter som R. Landsarkivuppgifterna i Hfrs, Esbo, Vanda och Grankulla städer sköts av R.
R:s historia går tillbaka till 1816, då en arkivarietjänst inrättades i senaten. Tjänstens innehavare förestod senatens arkiv som även kallades "Finlands allmänna archiv" och öppnades för allmänheten 1859. Tio år senare erhöll arkivet benämningen Statsarkivet, men kvarstod som en organisationsenhet inom senatens ekonomiedepartement fram till slutet av 1917, då det fick status av en självständig institution under kyrko- och undervisningsexpeditionen, senare undervisningsministeriet. Arkivet var inrymt i Senatsborgen fram till 1890, då det fick en egen byggnad, ritad av arkitekten Gustaf Nyström - senare tillbyggnader tillkom 1928 och 1973 (O. Hansson). Förtjänsten av senatsarkivets omvandling från ett myndighetsarkiv till Finlands nationalarkiv tillkommer statsarkivarierna K.A. Bomansson och Reinhold Hausen. Genom lagen om offentliga arkiv 1939 fick Statsarkivet, vars namn samtidigt ändrades till R., ställningen av ett centralt ämbetsverk med en regional organisation bestående av landsarkiven (det första inrättat 1927). Samtidigt utökades R:s befogenheter gentemot statliga och kommunala myndigheter. Riksarkivarie Kaarlo Blomstedt var den drivande kraften i denna utveckling. R:s och arkivverkets ställning har i det stora hela förblivit oförändrad sedan 1939. En ny arkivlag av 1981 gav dock R. och arkivverket större befogenheter i övervakningen av statliga och kommunala myndigheters arkivfunktion. (Översiktskatalog för riksarkivet I-V, 1956-1995; M. Kerkkonen, Suomen arkistolaitos Haminan rauhasta Suomen itsenäistymiseen, 1988, Finlands R. 1809-1917, 1995; V. Lukkarinen, Riksarkivets hundraåriga byggnad, 1990; Suomen historian asiakirjalähteet, red. E. Orrman/E. Pispala, 1994; R. En handledning, 1995) (Eljas Orrman)
Riksarkivet vid Fredsgatan i Helsingfors. Byggnaden, som senare fått två tillbyggnader, är planerad av Gustaf Nyström. Foto: S. Backman.