Nyström, Carl Gustaf (f. 21/1 1856 Hfrs, d. där 30/12 1917), arkitekt, bror till Alexander Nyström. Han utexaminerades 1876 från Polytekniska institutet i Helsingfors och vidareutbildade sig i Wien 1878-79. Han blev 1879 lärare vid Polytekniska institutet och verkade där som professor samt rektor 1895-1917; var även med om att ombilda institutet till teknisk högskola 1908.
Nyström anses som vår sista framstående representant för nyrenässansen, han blev legendarisk som lärare och fostrare av en ny arkitektgeneration kring sekelskiftet. I sin egen praktik strävade han efter ärlighet i materialvalet och visade en stark förkärlek för rödtegel och stål. På så sätt kom han att bli vägvisare för de nya stilarterna, till en början nationalromantiken och senare även modernare stilinriktningar. Med sina utsirade rödtegelfasader satte Nyström sin prägel på huvudstadens centrala delar; bland hans arbeten märks Riksarkivet (1886-90), det närbelägna Ständerhuset (1888-91), Saluhallen i Södra hamnen (1889), Tull- och packhuset på Skatudden (1901), Helsingfors universitets fysiska institution (1910) samt Läroverket för gossar och flickor (den s.k. Brobergska samskolan, num. Designmuseet, 1894). Nyströms byggnadstekniska kunnande visar sig även i hans magnifika stålkonstruktioner, såsom t.ex. Rotunda-tillbyggnaden (1902-06) till det av C.L. Engel ritade universitetsbiblioteket och Vinterträdgården i Djurgården (1893) i Helsingfors.
Nyström var flitigt verksam även utanför huvudstaden och ritade bl.a. Åbo konstmuseum (1904) och smörmagasinet i Hangö hamn (1907-08, idag passagerarterminal), båda i grå granit; därtill Finlands Banks byggnader i Viborg, Björneborg, Åbo och Kuopio. N. var även kommunalt aktiv och en tid medlem av stadens hälsovårdsnämnd och nämnden för förnyande av byggnadsföreskrifterna. Han utsågs 1893 till medlem av konstakademin i S:t Petersburg. (V. Lukkarinen, Classicism and history: anachronistic architectural thinking in Finland at the turn of the century: Jac. Ahrenberg and G.N., 1989) (Patrick Eriksson)
Nyström anses som vår sista framstående representant för nyrenässansen, han blev legendarisk som lärare och fostrare av en ny arkitektgeneration kring sekelskiftet. I sin egen praktik strävade han efter ärlighet i materialvalet och visade en stark förkärlek för rödtegel och stål. På så sätt kom han att bli vägvisare för de nya stilarterna, till en början nationalromantiken och senare även modernare stilinriktningar. Med sina utsirade rödtegelfasader satte Nyström sin prägel på huvudstadens centrala delar; bland hans arbeten märks Riksarkivet (1886-90), det närbelägna Ständerhuset (1888-91), Saluhallen i Södra hamnen (1889), Tull- och packhuset på Skatudden (1901), Helsingfors universitets fysiska institution (1910) samt Läroverket för gossar och flickor (den s.k. Brobergska samskolan, num. Designmuseet, 1894). Nyströms byggnadstekniska kunnande visar sig även i hans magnifika stålkonstruktioner, såsom t.ex. Rotunda-tillbyggnaden (1902-06) till det av C.L. Engel ritade universitetsbiblioteket och Vinterträdgården i Djurgården (1893) i Helsingfors.
Nyström var flitigt verksam även utanför huvudstaden och ritade bl.a. Åbo konstmuseum (1904) och smörmagasinet i Hangö hamn (1907-08, idag passagerarterminal), båda i grå granit; därtill Finlands Banks byggnader i Viborg, Björneborg, Åbo och Kuopio. N. var även kommunalt aktiv och en tid medlem av stadens hälsovårdsnämnd och nämnden för förnyande av byggnadsföreskrifterna. Han utsågs 1893 till medlem av konstakademin i S:t Petersburg. (V. Lukkarinen, Classicism and history: anachronistic architectural thinking in Finland at the turn of the century: Jac. Ahrenberg and G.N., 1989) (Patrick Eriksson)
Nyström, Gustaf. Saluhallen i Södra hamnen i Hfrs är en karakteristisk silhuett för helsingforsare och för turister sommartid. Foto: J. Lindberg.