rödockragravar, stenåldersgravar i vilka den döde täckts med ett lager rödockra. I Finland förekommer bruket främst under kamkeramisk tid (historia 1). Gravarna har oftast samlats i verkliga gravfält på boplatserna eller i deras omedelbara närhet, de kan stundvis t.o.m. vara placerade under hyddornas golv. Det föremålsbestånd man finner i gravarna är både rikt och omväxlande och omfattar såväl smycken som bruksföremål: hängsmycken av bärnsten, skifferhängen, skifferringar, pilspetsar och skrapor av flinta m.m.; lerkärl är dock sällsynta.
Användningen av rödockra i stenålderns gravar är ett gammalt bruk som förekommer redan under den tidigaste stenåldern i Syd- och Mellaneuropa. Ockran består av järnhaltig lera, vars röda färg förstärkts genom upphettning, och den finns i naturen, t.ex. kring källor, och har även använts för andra ändamål, t.ex. för hällmålningar, kanske även för målning av kroppen. Ockran hade en symbolisk innebörd, den kan ha symboliserat blodets och livets färg, och genom att strö ockra över den döde har man kanske velat återskänka denne livets färg och därigenom trygga hans fortsatta liv i graven.
Gravarnas antal på boplatserna visar tydligt, att endast en del av befolkningen erhöll sin sista viloplats i en ockragrav; kanske samfundets mest betydande medlemmar, familjens huvudmän - vilka hierarkiskt sett stod högst. Det bör alltså även ha funnits enkla gravar utan ockra, vilka emellertid är svåra att upptäcka. (Torsten Edgren)
Användningen av rödockra i stenålderns gravar är ett gammalt bruk som förekommer redan under den tidigaste stenåldern i Syd- och Mellaneuropa. Ockran består av järnhaltig lera, vars röda färg förstärkts genom upphettning, och den finns i naturen, t.ex. kring källor, och har även använts för andra ändamål, t.ex. för hällmålningar, kanske även för målning av kroppen. Ockran hade en symbolisk innebörd, den kan ha symboliserat blodets och livets färg, och genom att strö ockra över den döde har man kanske velat återskänka denne livets färg och därigenom trygga hans fortsatta liv i graven.
Gravarnas antal på boplatserna visar tydligt, att endast en del av befolkningen erhöll sin sista viloplats i en ockragrav; kanske samfundets mest betydande medlemmar, familjens huvudmän - vilka hierarkiskt sett stod högst. Det bör alltså även ha funnits enkla gravar utan ockra, vilka emellertid är svåra att upptäcka. (Torsten Edgren)
rödockragravar. Två präktiga skifferringar från en grav i Hartikka i Laukas. Ringsmycken av bärnsten och skiffer är utmärkande för den typiska kamkeramikens gravar och boplatser. Foto: Museiverket.