Sallinen, Tyko Konstantin (f. 14/3 1879 Nurmes, d. 18/9 1955 Hfrs), målare, en av den moderna bildkonstens pionjärer i Finland. Fadern var skräddare och Sallinen lärde yrket av honom. Han studerade från 1902 vid Finska konstföreningens ritskola och begav sig 1904 till Danmark. Upplevelsen av Munchs utställning i Ateneum 1909 och studier i Paris detta år fick avgörande betydelse för Sallinens konst. Han väckte 1912 uppmärksamhet med Tvätterskor och Naketstudier, båda tavlor målade föregående år. På grund av sin brutala kraft och fräcka kolorit blev Sallinen den mest skandalomsusade av de unga radikala konstnärerna; i pressen uppstod en strid om Sallinen, som angreps från flera håll. Några år senare, efter resor till olika länder (bl.a. USA), bosatte han sig i Hyvinge. 1916 grundades den s.k. Novembergruppen med Sallinen som förgrundsgestalt. Gruppen intog en framträdande ställning inom finländsk bildkonst en lång tid framåt. I sin tidigare produktion målade Sallinen i den internationella fauvismens anda med klara färger, men övergick efter 1915 till Novembergruppens karakteristiska jordfärger.
En ny höjdpunkt i hans expressionistiska konst innebar Lördagsdansen i Mutila från 1918, och samma år tillkom Hihuliterna (expressionism), vars motiv har sin utgångspunkt i konstnärens laestadianiska barndomsmiljö. Från 1920-talet, då Sallinen vistades bl.a. i Sydfrankrike, blev hans konst ljusare i färgen och förlorade något av sin nationella prägel. Detta hindrade inte att han ofta återkom till sina gamla motiv med inslag ur den finländska vardagen. Sallinen målade under sina senare år olika sakrala motiv, bland vilka också ingår ämnen från Valamo kloster i Karelen. Erhöll professors titel 1949. - Ett Tyko Sallinen-sällskap med uppgift att väcka intresse för Sallinens personlighet och för hans konst bildades 1979. (A. Hellaakoski, T.K.S., 1921; T. Colliander, S., 1948, fi. övers. 1949, 2:a rev. uppl. 1979; I. Salla, Isä ja minä, 1957; L. Bäcksbacka, T.K.S. Hans studieår och koloristiska genombrott 1905-14, 1960; T.S. Hundraårsutställning i Helsingfors konsthall, katalog 1979; M-L. Linder, Ihmisen kuva Tyko Sallisen muotokuvissa 1905-1919, 2005) (Bengt von Bonsdorff)
Hans dotter, författaren Irja Salla (1912-66), dokumenterade sig i en rad romaner som en lyhörd skildrare av ungdomsgestalter och unga kvinnor. Bland hennes böcker märks Unissakävijä (1943).
En ny höjdpunkt i hans expressionistiska konst innebar Lördagsdansen i Mutila från 1918, och samma år tillkom Hihuliterna (expressionism), vars motiv har sin utgångspunkt i konstnärens laestadianiska barndomsmiljö. Från 1920-talet, då Sallinen vistades bl.a. i Sydfrankrike, blev hans konst ljusare i färgen och förlorade något av sin nationella prägel. Detta hindrade inte att han ofta återkom till sina gamla motiv med inslag ur den finländska vardagen. Sallinen målade under sina senare år olika sakrala motiv, bland vilka också ingår ämnen från Valamo kloster i Karelen. Erhöll professors titel 1949. - Ett Tyko Sallinen-sällskap med uppgift att väcka intresse för Sallinens personlighet och för hans konst bildades 1979. (A. Hellaakoski, T.K.S., 1921; T. Colliander, S., 1948, fi. övers. 1949, 2:a rev. uppl. 1979; I. Salla, Isä ja minä, 1957; L. Bäcksbacka, T.K.S. Hans studieår och koloristiska genombrott 1905-14, 1960; T.S. Hundraårsutställning i Helsingfors konsthall, katalog 1979; M-L. Linder, Ihmisen kuva Tyko Sallisen muotokuvissa 1905-1919, 2005) (Bengt von Bonsdorff)
Hans dotter, författaren Irja Salla (1912-66), dokumenterade sig i en rad romaner som en lyhörd skildrare av ungdomsgestalter och unga kvinnor. Bland hennes böcker märks Unissakävijä (1943).
Sallinen, Tyko. Hihuliterna, olja 1918. Sina barndomsupplevelser av faderns stränga religiositet och sekterismens extatiska gudstjänster tolkade han bl.a. i en stor målning som räknas till hans viktigaste arbeten. Foto: Centralarkivet för bildkonst.