Salomies (t. 1925 Salonen), Ilmari Johannes (f. 17/7 1893 S:t Michel, d. 26/12 1973 Hfrs), kyrkohistoriker och biskop, teol.dr 1930. Salomies var 1938-43 professor i kyrkohistoria vid Helsingfors universitet, valdes 1943 till biskop i Viborgs stift, som efter kriget flyttades till S:t Michel, och utsågs 1951 till ärkebiskop efter Aleksi Lehtonen; avgick 1964. Som kyrkoledare var han bl.a. mån om att stärka folkkyrkans inre sammanhållning. Salomies vetenskapliga verksamhet omfattade studier i de religiösa rörelserna (bl.a. en monografi om Henrik Renqvist, 2 bd, 1930-31), finländsk kyrkohistoria (bl.a. verket Suomen kirkon historia, 3 bd, 1944-62) m.m. (M. Heikkinen, Ilmari Salomies kirkkohistorian tutkijana ja opettajana, 1982; O. Alaja, Ilmari Salomies, 1983)
Hans son, fil.dr (1953) Martti Salomies (1923-87), trädde 1947 i utrikesförvaltningens tjänst och var därefter ambassadör bl.a. i Bukarest (1963-66), Bern och Lissabon (1970-74), Peking (1974-76) och Teheran (1979).
Hans son, fil.dr (1953) Martti Salomies (1923-87), trädde 1947 i utrikesförvaltningens tjänst och var därefter ambassadör bl.a. i Bukarest (1963-66), Bern och Lissabon (1970-74), Peking (1974-76) och Teheran (1979).
Salomies, Ilari. Valdes 1943 till biskop för Viborgs stift som efter kriget kallades S:t Michels stift. Åbo Akademis bildsamlingar.