Sibeliusmuseum, musikmuseum jämte arkiv upprätthållet av Stiftelsen för Åbo Akademi. Samlingarna började byggas upp 1926 i anslutning till den professur som grundades enkom för Otto Andersson, och utgjorde länge en utställningsavdelning och ett arkiv inom musikvetenskapliga institutionen vid Åbo Akademi. Sedan 2004 är museet en självständig enhet.
Samlingarna upptar noter, litteratur, arkivalier, ikonografiskt material, musikinstrument (bl.a. en representativ kollektion äldre inhemska pianon), skivor och bandinspelningar m.m., och hänför sig främst till Finlands musikliv i äldre och nyare tid. En central position intar det material som belyser Jean Sibelius liv och konst: 1949 gav denne sitt tillstånd att använda namnet S. Museet är sedan 1968 inrymt i en för ändamålet uppförd byggnad vid åstranden, ritad av Woldemar Baeckman. I byggnaden inryms även musikvetenskapliga institutionen samt övningslokaler för Brahe Djäknar, Florakören och Akademiska orkestern.
Samlingarna upptar noter, litteratur, arkivalier, ikonografiskt material, musikinstrument (bl.a. en representativ kollektion äldre inhemska pianon), skivor och bandinspelningar m.m., och hänför sig främst till Finlands musikliv i äldre och nyare tid. En central position intar det material som belyser Jean Sibelius liv och konst: 1949 gav denne sitt tillstånd att använda namnet S. Museet är sedan 1968 inrymt i en för ändamålet uppförd byggnad vid åstranden, ritad av Woldemar Baeckman. I byggnaden inryms även musikvetenskapliga institutionen samt övningslokaler för Brahe Djäknar, Florakören och Akademiska orkestern.
Sibeliusmuseum. I samlingarna ingår även tämligen okända instrument, såsom denna stråkmonokord med klaver, uppfunnen på 1880-t. av fransmannen J. Pousset. Instrumentet blev aldrig särskilt populärt, och endast några få exemplar har bevarats för eftervärlden. Foto: Åbo Akademi, Sibeliusmuseum, Kamera Aitta-Boden.