Siikajoki, kommun i Norra Österbotten 60 km s.v. om Uleåborg, Norra Finlands region. Areal 1 052 km2, invånare 5 639 (2011).
Siikajoki är beläget kring Siikajoki älvs mynning. Stora områden i det inre består av sandmoar, som vid kusterna övergår i flygsandsfält, bl.a. på Tauvo udde med sin havsfyr. Bosättningen är koncentrerad till älvdalen.
Siikajoki omtalas som en viktig handelsplats redan i början av 1500-t., lydde som kapell under Salo socken från ca 1590 och avskildes till självständigt pastorat ca hundra år senare. Det delades 1845 i Siikajoki och Piippola socknar (till den förstnämnda hörde en tid framåt som kapell Rantsila samt Revolax och Paavola, jfr Ruukki). Siikajoki och Ruukki sammanslogs vid ingången av 2007 till en ny kommun. Vid Siikajoki kyrka (av trä, uppf. 1701) vann C.J. Adlercreutz 18/4 1808 en seger över en rysk förtrupp (ca 2 150 man) under befäl av Kulneff (minnesmärke av M. Visanti, upprest 1934). Andra brigaden (2 500 man), som anfördes av von Döbeln, hade till uppgift att skydda arméns reträtt. Den hade under dagen hållit stånd på älvens v. strand, men började mot kvällen retirera över isen. Första och tredje brigaden (sammanlagt ca 5 000 man), som hade gått i ställning på andra sidan älven, gav eldunderstöd. Adlercreutz upptäckte att fienden splittrat sina krafter och verkställde då snabbt en attack mot hans svaga center, vilket hade åsyftad verkan; Kulneff måste ge order om reträtt. Förlusterna på båda sidor var ca 200 man. Denna seger (jfr Nylands brigad) avbröt för tillfället det svenska återtåget mot n.
Siikajoki är beläget kring Siikajoki älvs mynning. Stora områden i det inre består av sandmoar, som vid kusterna övergår i flygsandsfält, bl.a. på Tauvo udde med sin havsfyr. Bosättningen är koncentrerad till älvdalen.
Siikajoki omtalas som en viktig handelsplats redan i början av 1500-t., lydde som kapell under Salo socken från ca 1590 och avskildes till självständigt pastorat ca hundra år senare. Det delades 1845 i Siikajoki och Piippola socknar (till den förstnämnda hörde en tid framåt som kapell Rantsila samt Revolax och Paavola, jfr Ruukki). Siikajoki och Ruukki sammanslogs vid ingången av 2007 till en ny kommun. Vid Siikajoki kyrka (av trä, uppf. 1701) vann C.J. Adlercreutz 18/4 1808 en seger över en rysk förtrupp (ca 2 150 man) under befäl av Kulneff (minnesmärke av M. Visanti, upprest 1934). Andra brigaden (2 500 man), som anfördes av von Döbeln, hade till uppgift att skydda arméns reträtt. Den hade under dagen hållit stånd på älvens v. strand, men började mot kvällen retirera över isen. Första och tredje brigaden (sammanlagt ca 5 000 man), som hade gått i ställning på andra sidan älven, gav eldunderstöd. Adlercreutz upptäckte att fienden splittrat sina krafter och verkställde då snabbt en attack mot hans svaga center, vilket hade åsyftad verkan; Kulneff måste ge order om reträtt. Förlusterna på båda sidor var ca 200 man. Denna seger (jfr Nylands brigad) avbröt för tillfället det svenska återtåget mot n.
Siikajoki. De första invånarna slog sig ned kring älvmynningen redan i början av 1400-t., ditlockade av det givande laxfisket. Halvtannat århundrade senare var byn en av de största i Norra Österbotten. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Siikajokis forna kommunvapen som var i bruk till kommunsammanslagningen 2007. Bildkälla: Finl. kommunförbund.