Siilasvuo, Hjalmar

Siilasvuo (t. 1936 Strömberg), Hjalmar Fridolf (f. 18/3 1892 Hfrs, d. 11/1 1947 Uleåborg), militär, generallöjtnant (1942), far till Ensio Siilasvuo. Han anslöt sig 1915 till Preussiska jägarbataljonen 27 och deltog i kriget 1918 som kompanichef och bataljonskommendör. På 1920-t. o. 30-t. tjänstgjorde Siilasvuo vid olika truppförband och vid försvarsministeriet; blev 1934 kommendör för N. Österbottens militärlän. Han ledde under vinterkriget framgångsrikt operationerna i Suomussalmi och Kuhmo, som slutade med undergång för två sovjetiska divisioner och svåra förluster för en tredje samt gav ett rikt krigsbyte. I kriget 1941-44 förde Siilasvuo befälet över III armékåren, först i de blodiga striderna i Uhtua- och Kiestinkiriktningarna samt från våren 1944 på Karelska näset. Han ledde de finländska operationerna i Lapplandskriget 1944, där han är känd främst för landstigningsoperationen vid Torneå, vilken har betraktats som en av orsakerna till att tyskarna brände ned nästan hela Lappland. Under fortsättningskrigets inledningsskede hade Siilasvuo haft svårt att dra jämnt med tyskarna i Norra Finland och visat en tendens att lägga sig i detaljer som inte anstod en armekårsbefälhavare. Han var även uppenbart mån om att inte smutsa ner den gloria han förvärvat i vinterkriget, vilket ledde till att han ibland drev sina trupper för hårt. Kommendör för 1. Divisionen i Uleåborg från november 1944 till 1947.

Siilasvuo var en skicklig och viljestark befälhavare, en strategisk och operativ naturbegåvning, som dessutom ofta hade förmågan att förutse vilket alternativ motståndaren skulle välja av flera tänkbara. Utgav böckerna Striderna i Suomussalmi (fi. o. sv. 1940) och Kampen i Kuhmo (fi. o. sv. 1944), publicerade på svenska i en volym 1999. Tilldelades 21/12 1944 Mannerheimkorset (nr 183) för sina insatser under krigen 1939-45.(R. Seppälä, Kenraali ja pahat linnut, 1984; Itsenäisen Suomen kenraalikunta 1918-1996, biografiat, red. R. Lipponen, 1996)