Simojoki Martti

Simojoki (t. 1928 Simelius), Martti Ilmari (f. 17/9 1908 Nystad, d. 25/4 1999 Hfrs), kyrkoman, teol.dr 1948, bror till Heikki Simojoki. Han var 1935-43 adjunkt vid Helsingfors n. finska församling och 1943-50 assistent i praktisk teologi vid Helsingfors universitet. Simojoki var 1951-59 biskop i S:t Michels stift och 1959-64 i det nybildade Helsingfors stift samt 1964-78 ärkebiskop. Han var i unga år en sträng pietist, men mottog under kriget impulser av en kristlig-social rörelse, som spirade bland militärprästerna. Simojoki var känd som en kraftfull talare och utgjorde tack vare sin självklara auktoritet och öppenhet för nya lösningar en stor tillgång för kyrkan i en stormig tid. Som nybliven ärkebiskop uttalade Simojoki sig kritiskt om Hannu Salamas roman Juhannustanssit (Salama-affären), men ogillade den hädelseprocess som därefter ingångsattes; enligt honom behövde Gud inte skyddas av en världslig lag.

Simojoki utgav ett stort antal skrifter, i vilka han bl.a. behandlade kyrkans och den kristnes situation i en förändrad värld. Av böckerna kan nämnas Kirkko ja maailma (1958), Kristilliset normit ja nykyaika (1966) och Kirkon tie (1971). Simojoki var 1959-72 ordförande för Mannerheims barnskyddsförbund. Teol.dr h.c. 1963. (S. Virkkunen, Arkkipiispan muotokuva, 1977; E. Röykäs, Tvåfald och enhet i Martti Simojokis kyrkosyn, 1993; S. Salo, Arkkipiispa Martti Simojoki kulttuurikeskustelijana 1964-70, 1995)