Sjögren, Anders Johan

Sjögren, Anders Johan (f. 8/5 1794 Itis, d. 18/1 1855 Pburg), språkforskare, fil.dr 1819. S., som var av enkel härkomst, kunde tack vare sin begåvning beträda en studiebana som förde honom till akademin i Åbo, där han vid sidan av bl.a. A.I. Arwidsson och C.A. Gottlund blev en av de mest centrala gestalterna inom den s.k. Åboromantiken. Han flyttade 1820 till rikshuvudstaden, varifrån han 1824-29 företog en vidsträckt resa för att studera finska folkstammar i n.ö. Ryssland. Målsättningen var att söka spår efter finska språket bland frändefolken. Under denna resa samlade S. även en stor mängd historiskt, geografiskt, arkeologiskt och naturvetenskapligt material, som han senare behandlade i flera vetenskapliga arbeten. Det främsta resultatet var dock upptäckten av en dittills okänd stam i Olonets, vepserna, som talade ett eget språk, vepsiska.

S. utsågs 1831 till e.o. akademiker vid Vetenskapsakademin i S:t Petersburg och var ordinarie akademiker från 1844 samt blev 1845 även chef för akademins etnografiska museum. Han företog 1835-37 en resa till Kaukasus för studier bl.a. i ossetiska (språkvetenskap) och färdades därefter omkring i Östersjöprovinserna och besökte bl.a. Runö i Rigabukten. På grund av ett handikapp (tilltagande blindhet) avböjde S. att delta i en forskningsresa till Sibirien, men föreslog i sitt ställe M.A. Castrén. Hans självbiografi utgavs 1955 i finsk översättning under titeln Tutkijan tieni. Ett sällskap som bär hans namn, A.J. Sjögrenin seura, bildades 1991. (M. Branch, A.J.S.: studies of the north, 1973)