Söderhjelm, Alma (född 10/5 1870 Viborg, död 16/3 1949 Stockholm), historiker, syster till Werner Söderhjelm, fil. dr 1900 på en avhandling om pressförhållandena under franska revolutionen fram till 1794. Följande år utkom en fortsättning som behandlade förhållandena fram till 1799. S. var 1906-26 docent i allmän historia i Hfrs och därmed universitetets första kvinnliga lärare. 1913 ville hon söka en professur i allmän historia, men fick avstå då hon inte fick dispens från sitt kön. Fallet väckte stor uppmärksamhet och ledde senare till en lagändring som gjorde det möjligt för kvinnor att söka professurer.
S. vistades långa perioder i Sverige och insamlade material för sin forskning om Sverige och den franska revolutionen. Under sin tid i Sverige arbetade hon också som journalist och kåsör i vecko- och damtidningar och blev mycket uppskattad i landets teater- och kulturkretsar. S. lämnade 1927 sin docentur vid Helsingfors universitet och tänkte sig en framtid som fri författare i Sverige, men detta år inrättades en personlig professur för henne i allmän historia vid Åbo Akademi. Hon innehade den 1927-1937 och var därmed Finlands första kvinnliga professor.
Som forskare ägnade sig S. främst åt franska revolutionen (Sverige och den franska revolutionen, 2 bd, 1920-24; Den stora revolutionen, 2 bd, 1927-29), särskilt dess kulturförhållanden och personhistoria. Speciellt intresserade hon sig för Axel von Fersen och Marie-Antoinette och publicerade på franska en uppseendeväckande undersökning av deras vänskapsförhållande (1930) samt gav dessutom ut, likaså på franska, Marie Antoinettes och Antoine Barnaves hemliga korrespondens (1933). Dessa forskningsrön gjorde S:s namn vida känt i den vetenskapliga världen.
S. hade redan 1925-28 redigerat och utgett Fersens dagböcker i tre band. Hon skrev även ett antal populärt hållna skrifter samt Jakobstads historia (3 bd, 1907-14). S. publicerade vidare åtta kåserisamlingar och framträdde även som skönlitterär författare med skådespel, romaner och en diktsamling. Hennes memoarer utkom i fem delar: Min värld I-III (1929-31), Mina sju magra år (1933) och Åbo tur och retur (1938). (Finländska gestalter VII, 1968, Bo Lönnqvist: Alma Söderhjelm - Ett litteraturantropologiskt porträtt, 2013)
S. vistades långa perioder i Sverige och insamlade material för sin forskning om Sverige och den franska revolutionen. Under sin tid i Sverige arbetade hon också som journalist och kåsör i vecko- och damtidningar och blev mycket uppskattad i landets teater- och kulturkretsar. S. lämnade 1927 sin docentur vid Helsingfors universitet och tänkte sig en framtid som fri författare i Sverige, men detta år inrättades en personlig professur för henne i allmän historia vid Åbo Akademi. Hon innehade den 1927-1937 och var därmed Finlands första kvinnliga professor.
Som forskare ägnade sig S. främst åt franska revolutionen (Sverige och den franska revolutionen, 2 bd, 1920-24; Den stora revolutionen, 2 bd, 1927-29), särskilt dess kulturförhållanden och personhistoria. Speciellt intresserade hon sig för Axel von Fersen och Marie-Antoinette och publicerade på franska en uppseendeväckande undersökning av deras vänskapsförhållande (1930) samt gav dessutom ut, likaså på franska, Marie Antoinettes och Antoine Barnaves hemliga korrespondens (1933). Dessa forskningsrön gjorde S:s namn vida känt i den vetenskapliga världen.
S. hade redan 1925-28 redigerat och utgett Fersens dagböcker i tre band. Hon skrev även ett antal populärt hållna skrifter samt Jakobstads historia (3 bd, 1907-14). S. publicerade vidare åtta kåserisamlingar och framträdde även som skönlitterär författare med skådespel, romaner och en diktsamling. Hennes memoarer utkom i fem delar: Min värld I-III (1929-31), Mina sju magra år (1933) och Åbo tur och retur (1938). (Finländska gestalter VII, 1968, Bo Lönnqvist: Alma Söderhjelm - Ett litteraturantropologiskt porträtt, 2013)
Söderhjelm, Alma. Kosmopolit och bohem under en tid då finsknationella ideal var förhärskande inom landets akademiska kretsar. Foto: Museiverket.