Sordavala

Sordavala, fi. Sortavala, stad vid Ladogas n. strand, på det område som 1944 avträddes till Sovjetunionen; ca 5 000 inv. 1939. Efter den svenska erövringen i slutet av 1500-t. bildade S. med omgivningar under senare delen av 1600-t. S. grevskap (greve). Orten var på 1500-t. en viktig handelsplats, för vilken stadsprivilegier utfärdades 1646; den förstördes av ryssarna 1656, 1705 och 1742 och förblev länge obetydlig. I S. öppnades 1880 Kymölä folkskollärarseminarium, som efter fortsättningskriget flyttades till Raumo och 1953 till Joensuu, där det sedermera ombildades till högskola och universitet, och 1893 erhöll staden järnvägsförbindelse (Karelska banan från Viborg norrut). Under dessa år utvecklades S. till ett kulturellt centrum för Ladoga-Karelen. Senare uppstod där en tämligen livaktig träindustri (tillverkning av bl.a. leksaker, pulpeter och skidor), men handeln förblev dock den främsta näringen. S. var från 1925 ärkebiskopssäte för Finlands ortodoxa kyrka. Dessutom inleddes 1901 utbildning av diakoner i diakonissanstalten, som efter andra världskriget flyttades till Pieksämäki. Staden gick förlorad för Finland i Moskvafreden 1940 men återerövrades temporärt 1941 och förblev i finländsk hand fram till 1944. (U. Karttunen, Sortavalan kaupungin historia, 1932; Muistojen Sortavala, 1948; E. Kuujo m.fl., Sortavalan kaupungin historia, 1970; R. Pajamo, S.: Laatokan laulava kaupunki, 1985; M.I. Jaatinen, Sortavalan rakentaminen 1643-1944, 1997; S.:rajakaupunki, red. P. Hakamies m.fl., 2001)