greve

greve. Grevevärdigheten (och friherrevärdigheten, friherre) infördes 1561 i svenska riket av Erik XIV. 1569 inrättades det första grevskapet i Finland, Raseborg, som förlänades Ebba Lilliehöök. Under drottning Kristinas tid grundades åtta grevskap, 1646 Vasaborg (Gustav Gustavsson), 1651 Sordavala (Gustav Adam Banér), Björneborg (Gustaf Karlsson Horn), Korsholm och Vasa (Gabriel Bengtsson Oxenstierna), Salmis (Karl Gustav Wrangel), Kronoborg (Gabriel Gustavsson Oxenstierna), 1652 Nyborg (Arvid Wittenberg) och Karleborg (Klas Tott). Grevskapen drabbades liksom friherreskapen av reduktionen i slutet av 1600-t. Den adliga klassindelningen som garanterade en g. vissa privilegier, avskaffades i Finland definitivt 1869. På Finlands riddarhus har introducerats 11 grevliga ätter, av vilka fyra fortlever på manslinjen (2004). Den sista upphöjningen i grevligt stånd skedde 1856 ( von Berg, Friedrich). Flertalet grevskap behandlas även under separata uppslagsord. Se även karta vid länsväsen. (M. Jokipii, Suomen kreivi- ja vapaaherrakunnat, 2 bd, 1956-60)