spårvägar

spårvägar för den lokala persontrafiken har i Finland anlagts i Hfrs, Viborg och Åbo. I sistnämnda stad, där hästspårvagnar infördes 1890 och elektrisk spårvägsdrift 1908, lades den sista av tre spårvägslinjer ned 1972; trafiken sköts sedan dess med bussar. I Hfrs, som fick hästdragna spårvagnar 1891 och eldrivna 1900, har däremot spårvägstrafiken fortsatt och vagnparken stegvis moderniserats samt framkomligheten förbättrats bl.a. genom inrättandet av särskilda spårvagnsfiler. Det 1888 grundade Spårvägs- och omnibus-aktiebolaget i Helsingfors hade koncession på spårvägstrafiken till 1945, då bolaget ombildades till ett kommunalt trafikverk. Spårvägsnätet i Hfrs med linjer från centrum (som har trafik på flera ringlinjer) till Munksnäs, Brunakärr, Böle, Kottby och Vallgård (1910-51 även till Brändö) omfattade 2009 84,5 km med elva linjer och drygt 120 spårvagnar. Under 2000-talets början har staden i syfte att minska trafikföroreningarna i stadskärnan satsat på spårvagnsnätets utvidgning och hösten invigdes den nya linjen nr 9, som trafikerar mellan Gardesstaden och Östra Böle. På Drumsö fanns en hästspårvagn 1913-17. Sedan millennieskiftet 2000 har Hfrs haft en rätt variationsrik spårvagspark; dels de redan 1959 tillverkade vagnarna av Mustangtyp med släpvagn (smeknamn "Keppi-Karia" efter en av tillverkarna, Oy Karia Ab) och de på 1970-talet introducerade ledspårvagnarna (Valmet Oy, Nr I och II). De sistnämnda typerna var till en början grå-röda, men målades snart grön-gula (Hfrs-spårvagnarnas färger i decennier) och grundrenoverades under 2000-talets början. Kring nämnda milennieskifte introducerades sedan låggolvsspårvagnar av märket Variotram (tillv. bl.a. ABB Daimler-Benz Transportation), vilkas tekniska problem och reparationsdröjsmål därav har medfört att staden under 2000-talets första decennium införskaffade begagnade ledspårvagnar från Tyskland, vilka till sitt yttre påminner om de äldre Hfrs-spårvagnarna. S. omhuldas bl.a. av sällskapet Suomen raitiotieseura, Hfrs, gr. 1972. Ett spårvägsmuseum invigdes 1993 i en gammal spårvagnshall i (Bortre) Tölö i Hfrs. (G. Estlander, Spårvägs- och omnibus aktiebolaget i Helsingfors 1891-1931, 1931; T.T. Rinne, Turun kaupungin liikennelaitos 1908-58, 1958; M. Söderström, Från spårvägsaktiebolag till gula faran: hundra år kollektivtrafik i Åbo, 1991; Hundra år med eldrift, red. T. Solmunen, 2000; E. Riimala, Brändön sporat, botskit ja leffat, 2002; A. Alku, Raitiovaunu tulee taas, 2002)