Stadion, Olympiastadion i Hfrs, n. om Tölöviken. Finlands idrottsframgångar fr.o.m. Stockholms-OS 1912 väckte förhoppningar om att man i framtiden själv skulle få arrangera OS. För att kunna ansöka om de olympiska sommarspelen grundades 1927 Stadion-stiftelsen, vars uppgift blev att åstadkomma en stadionbyggnad stor nog för dessa spel. För detta hölls en arkitekttävling som vanns av Yrjö Lindegren och Toivo Jäntti. S. stod färdigt 1938 och Hfrs tilldelades därefter de olympiska spelen 1940, som dock inställdes p.g.a. världskriget; spelen hölls sedermera 1952 (Helsingforsolympiaden).
S. är en av världens främsta friidrottsarenor, och byggnaden blev internationellt uppmärksammad för sin skönhet. Inför de olympiska spelen förnyades den och fick tillfälliga läktare; vid invigningen fick 70 435 åskådare plats på läktarna. Arenan omfattar en 400 m lång löpbana (ombyggd till en s.k. allvädersbana till EM i friidrott 1971), en 65 x 100 m fotbollsplan samt tävlingsplatser för friidrottens hopp- och kastgrenar. Byggnaden, som är 243 m lång och 159 m bred, inrymmer vidare idrotts- och gymnastikfaciliteter för Helsingfors stad samt Finlands idrottsmuseum i en flygelbyggnad. Stadiontornet, 72 m högt, är en av huvudstadens mest kända silhuetter och erbjuder en vidsträckt utsikt över Hfrs med omgivningar. Utom de olympiska spelen 1952 har där anordnats EM i friidrott 1971 och 1994 samt de första världsmästerskapstävlingarna i friidrott 1983; även friidrotts-VM 2005 gick av stapeln i Hfrs. Inför de sistnämnda tävlingarna renoverades S. pietetsfullt och försågs med en takkonstruktion över ö. läktaren, ritad av de unga arkitekterna Kimmo Lintula, Niko Sirola och Mikko Summanen. Taket utsågs till Årets stålkonstruktion 2005. Numera har ca 40 000 personer sittplatser på läktarna.
S. är också en populär arena för utomhuskonserter. Tidigare arrangerades på S. vintertid även hastighetstävlingar på skridsko; VM-tävlingar gick av stapeln 1948, 1953, 1958 och 1964. Förvaltningen av S. övertogs 1984 av Helsingfors stad, efter att ursprungligen ha handhafts av Stadion-stiftelsen. (H. Nygren, Helsingin Olympiastadion, 1978; R. Railo, Helsingin olympiastadion: kuvaus Helsingin olympiastadionin rakentamisesta, 1994; V. Raatikainen, Meidän kaikkien s., 1994) (Patrick Eriksson)
S. är en av världens främsta friidrottsarenor, och byggnaden blev internationellt uppmärksammad för sin skönhet. Inför de olympiska spelen förnyades den och fick tillfälliga läktare; vid invigningen fick 70 435 åskådare plats på läktarna. Arenan omfattar en 400 m lång löpbana (ombyggd till en s.k. allvädersbana till EM i friidrott 1971), en 65 x 100 m fotbollsplan samt tävlingsplatser för friidrottens hopp- och kastgrenar. Byggnaden, som är 243 m lång och 159 m bred, inrymmer vidare idrotts- och gymnastikfaciliteter för Helsingfors stad samt Finlands idrottsmuseum i en flygelbyggnad. Stadiontornet, 72 m högt, är en av huvudstadens mest kända silhuetter och erbjuder en vidsträckt utsikt över Hfrs med omgivningar. Utom de olympiska spelen 1952 har där anordnats EM i friidrott 1971 och 1994 samt de första världsmästerskapstävlingarna i friidrott 1983; även friidrotts-VM 2005 gick av stapeln i Hfrs. Inför de sistnämnda tävlingarna renoverades S. pietetsfullt och försågs med en takkonstruktion över ö. läktaren, ritad av de unga arkitekterna Kimmo Lintula, Niko Sirola och Mikko Summanen. Taket utsågs till Årets stålkonstruktion 2005. Numera har ca 40 000 personer sittplatser på läktarna.
S. är också en populär arena för utomhuskonserter. Tidigare arrangerades på S. vintertid även hastighetstävlingar på skridsko; VM-tävlingar gick av stapeln 1948, 1953, 1958 och 1964. Förvaltningen av S. övertogs 1984 av Helsingfors stad, efter att ursprungligen ha handhafts av Stadion-stiftelsen. (H. Nygren, Helsingin Olympiastadion, 1978; R. Railo, Helsingin olympiastadion: kuvaus Helsingin olympiastadionin rakentamisesta, 1994; V. Raatikainen, Meidän kaikkien s., 1994) (Patrick Eriksson)
Stadion. Stadiontornet är fortfarande en av stadens intressantaste sevärdheter; från utsiktsplattformen högst uppe i tornet öppnar sig ett magnifikt panorama 360 ° över Hfrs. Foto: Lehtikuva Oy, A-K. Örtengren.