Suomalaisen kirjallisuuden seura

Suomalaisen kirjallisuuden seura (SKS), Finska litteratursällskapet, stiftades 1831 i Hfrs av ett antal yngre universitetslärare. Sällskapets uppgift var att främja det finska språket, den finska litteraturen och folkloristiken. Under de två första årtiondena var verksamhetens tyngdpunkt förlagd till insamlandet av folkloristiskt material; bl.a. bekostade sällskapet Lönnrots Kalevala och Kanteletar m.fl. arbeten. Det stora verket Suomen kansan vanhat runot, som omfattar den finska folkdiktningen på kalevalameter (folkdiktning), utgavs 1908-48 i 33 bd av SKS. Sällskapets folkloristiska arbete leddes länge av Kaarle Krohn. Dess Folkminnesarkiv ( Kansanrunousarkisto) som 1934 avskildes till en egen avdelning, är numera ett av de största i världen. Arkivet har sedan 1981 också en avdelning som verkar i Joensuu. Nyare institutioner inom S. är Litteraturarkivet ( Kirjallisuusarkisto) som grundades 1971. I litteraturarkivet finns stora litteratur- och kulturhistoriska handskriftssamlingar av över 15 000 arkivbildare. Inom S. verkar också Informationscentralen för Finlands litteratur (FILI), grundad 1977, som bevakar såväl den finsk- som den svenskspråkiga litteraturens spridning utomlands. Den språkvetenskapliga verksamhet som bedrivs inom S. har resulterat i talrika ordböcker, bl.a. Nykysuomen sanakirja, tillkommen på riksdagens initiativ.

Sällskapet gjorde på 1800-t. en banbrytande insats som förläggare av finskspråkig litteratur (bl.a. Aleksis Kivi), både i översättning och på originalspråket. S. är numera en av landets största förläggare av humanistisk facklitteratur och ger årligen ut ca 100 titlar. Sällskapets hus vid Regeringsgatan (S. Gripenberg, 1890, iståndsatt och utvidgat 1934, J. Paatela) inrymmer bl.a. bibliotek och handskriftssamlingar. (J. Hautala m.fl., Activities of the Finnish literature society 1831-1956, 1957; S. 15 vuosikymmentä: kirjallisia dokumentteja erään seuran historiasta, 1981; I. Sulkunen, S. 1831-1890, 2004)