Tavastehus slott, fi. Hämeen linna, medeltida borg vid Vanajavesis v. strand i Tavastehus. I centrum står den kvadratiska huvudborgen, 33 x 34 m i plan med en 15 x 15 m stor borggård. Huvudborgen är omgiven av en s.k. zwinger, en smal förborg med ett kraftigt kanontorn i s.o. Till slottet hör dessutom en yttre förborg försedd med hörnbastioner och omgiven av en vattenfylld vallgrav.
Borgen omtalas första gången i en urkund 1308, men kan ha grundats på 1290-t. Till en början uppfördes den sannolikt som en träborg på en framträdande kulle vid korsningen av landsvägen från Åbo, den s.k. Oxvägen, och farleden längs Vånåstråten, som band de tavastländska bygderna samman med varandra. Borgen innehades ca 1370-90 av den uppländske frälsemannen Magnus Kase, som troligtvis lät uppföra den s.k. gråstensborgen, som omfattade den nuvarande bottenvåningen. Den bestod av fyra gråstenslängor kring en borggård som i s.o. stod i förbindelse med en mindre gård kring den 12 m djupa brunnen. Borgporten fanns i den s.v. längan.
Ända från början var det meningen att bygga en bostadsvåning av tegel ovanpå gråstensvåningen, men arbetet avbröts ca 1390, då borgen övertogs av drottning Margaretas anhängare. Under förra hälften av 1400-t. ersattes den planerade bostadsvåningen med en avsevärt mindre gråstenbyggnad, det s.k. Hantornet (Kukkotorni), kring porten i s.v. Den nya bostadsvåningen av tegel uppfördes 1472-90 då Knut Posse hade borgen som förläning. Borgporten flyttades nu till den sydöstra längan. Byggnadsarbetet fortsatte 1490-1520 då borgen innehades av ätten Tott, främst bland dem Sten Stures änka Ingborg Åkesdotter, som hade Tavastehus som änkesäte från 1503 till sin död 1507. Efter 1520 ställdes borgen direkt under kronans förvaltning och tjänade fram till mitten av 1600-t. som administrativt och ekonomiskt centrum för Tavastland. 1639 grundades staden Tavastehus, som så småningom övertog denna uppgift. Därefter tjänade borgen fram till slutet av svenska tiden enbart som militärförläggning. Slottet fick 1808 en rysk garnison, som dock snart flyttade ut till nybyggda kaserner.
Borgen har aldrig lidit men av något krig, men har under tidernas lopp drabbats av diverse olyckor. Huvudborgens s. torn rasade 1599 till följd av en krutexplosion, och 1659 härjades huset av en eldsvåda. Den svåraste förödelsen ägde dock rum 1836, då huvudborgen byggdes om till en korrektionsanstalt för kvinnliga fångar. Slottet tjänade senare som centralfängelse för kvinnor, och på 1870-t. uppfördes länsfängelset för män i den yttre förborgen. Intresset för borgen som ett fornminne vaknade redan på 1860-t., men det dröjde länge innan planerna på en restaurering kunde förverkligas. De första åtgärderna vidtogs på 1930-t., men sedan kom kriget emellan. Mot slutet av 1940-t. togs saken upp på nytt. Huvudborgen tömdes på fångar 1952, och därefter kunde de byggnadsarkeologiska undersökningarna påbörjas. Restaureringen inleddes 1972 då kvinnofängelset hade flyttats bort från slottsområdet. Arbetena slutfördes 1983 och idag står slottet öppet för allmänheten. Huvudborgen vårdas av det statliga Museiverket som ett historiskt byggnadsminnesmärke och Nationalmuseet arrangerar utställningar i förborgens salar. Länsfängelset fyttade bort på 1990-t. (Kylmäkoski) och byggnaderna i den yttre förborgen hyser nu stadens historiska museum och ett fängelsemuseum. (K. Drake, Die Burg Hämeenlinna im Mittelalter, 1968; C.J. Gardberg, Finlands medeltida borgar, 1993; A-M. Vilkuna, Kruunun taloudenpito Hämeen linnassa 1500-luvun puolivälissä, 1998; K. Drake, Häme castle as a subject of research, i At home within stone walls: life in the late medieval Häme castle, red. A-M. Vilkuna m.fl., 2003) (Knut Drake)
Borgen omtalas första gången i en urkund 1308, men kan ha grundats på 1290-t. Till en början uppfördes den sannolikt som en träborg på en framträdande kulle vid korsningen av landsvägen från Åbo, den s.k. Oxvägen, och farleden längs Vånåstråten, som band de tavastländska bygderna samman med varandra. Borgen innehades ca 1370-90 av den uppländske frälsemannen Magnus Kase, som troligtvis lät uppföra den s.k. gråstensborgen, som omfattade den nuvarande bottenvåningen. Den bestod av fyra gråstenslängor kring en borggård som i s.o. stod i förbindelse med en mindre gård kring den 12 m djupa brunnen. Borgporten fanns i den s.v. längan.
Ända från början var det meningen att bygga en bostadsvåning av tegel ovanpå gråstensvåningen, men arbetet avbröts ca 1390, då borgen övertogs av drottning Margaretas anhängare. Under förra hälften av 1400-t. ersattes den planerade bostadsvåningen med en avsevärt mindre gråstenbyggnad, det s.k. Hantornet (Kukkotorni), kring porten i s.v. Den nya bostadsvåningen av tegel uppfördes 1472-90 då Knut Posse hade borgen som förläning. Borgporten flyttades nu till den sydöstra längan. Byggnadsarbetet fortsatte 1490-1520 då borgen innehades av ätten Tott, främst bland dem Sten Stures änka Ingborg Åkesdotter, som hade Tavastehus som änkesäte från 1503 till sin död 1507. Efter 1520 ställdes borgen direkt under kronans förvaltning och tjänade fram till mitten av 1600-t. som administrativt och ekonomiskt centrum för Tavastland. 1639 grundades staden Tavastehus, som så småningom övertog denna uppgift. Därefter tjänade borgen fram till slutet av svenska tiden enbart som militärförläggning. Slottet fick 1808 en rysk garnison, som dock snart flyttade ut till nybyggda kaserner.
Borgen har aldrig lidit men av något krig, men har under tidernas lopp drabbats av diverse olyckor. Huvudborgens s. torn rasade 1599 till följd av en krutexplosion, och 1659 härjades huset av en eldsvåda. Den svåraste förödelsen ägde dock rum 1836, då huvudborgen byggdes om till en korrektionsanstalt för kvinnliga fångar. Slottet tjänade senare som centralfängelse för kvinnor, och på 1870-t. uppfördes länsfängelset för män i den yttre förborgen. Intresset för borgen som ett fornminne vaknade redan på 1860-t., men det dröjde länge innan planerna på en restaurering kunde förverkligas. De första åtgärderna vidtogs på 1930-t., men sedan kom kriget emellan. Mot slutet av 1940-t. togs saken upp på nytt. Huvudborgen tömdes på fångar 1952, och därefter kunde de byggnadsarkeologiska undersökningarna påbörjas. Restaureringen inleddes 1972 då kvinnofängelset hade flyttats bort från slottsområdet. Arbetena slutfördes 1983 och idag står slottet öppet för allmänheten. Huvudborgen vårdas av det statliga Museiverket som ett historiskt byggnadsminnesmärke och Nationalmuseet arrangerar utställningar i förborgens salar. Länsfängelset fyttade bort på 1990-t. (Kylmäkoski) och byggnaderna i den yttre förborgen hyser nu stadens historiska museum och ett fängelsemuseum. (K. Drake, Die Burg Hämeenlinna im Mittelalter, 1968; C.J. Gardberg, Finlands medeltida borgar, 1993; A-M. Vilkuna, Kruunun taloudenpito Hämeen linnassa 1500-luvun puolivälissä, 1998; K. Drake, Häme castle as a subject of research, i At home within stone walls: life in the late medieval Häme castle, red. A-M. Vilkuna m.fl., 2003) (Knut Drake)
Tavastehus slott. Efter stora nordiska kriget i början av 1700-t. förlades finska arméns stora depå till slottet. Ett bageri med sex bakugnar byggdes mot ringmurens sydöstra sträckning, och längorna mellan tornen förhöjdes så att tornen i s. och ö. kom att ligga under det nya taket. Därefter hade borgen endast två torn som reste sig över takåsarna. Foto: Suomen kuvapalvelu Oy, H. Männynoksa.