Tekniska högskolan

Tekniska högskolan (TH), Otnäs, Esbo, sammanslogs 2010 med Helsingfors handelshögskola och Konstindustriella högskolan, ingår numera i Aalto-universitetet.

Tekniska högskolan leder sitt ursprung från en 1849 inrättad teknisk realskola i Hfrs, som i etapper utvidgades till en läroanstalt för akademiska studier. Den inrymdes ursprungligen i det s.k. Litoniuska huset vid Alexandersgatan och flyttade 1877 till en egen byggnad vid Sandvikstorget (F.A. Sjöström; utvidgad 1904, C.G. Nyström, och 1928, A. Lindgren); byggnaden - som bombskadades svårt på vinterkrigets första dag 30/11 1939 - disponeras numera bl.a. av yrkeshögskolan Stadia.

Inrättningen kallades från 1879 Polytekniska institutet och erhöll 1908 sitt nuvarande namn, samtidigt som dess status höjdes till universitetsnivå. Finskan är sedan länge huvudsakligt undervisningsspråk, undervisningen på svenska ges numera på grundkursnivå. T., som utbildar diplomingenjörer, arkitekter och landskapsarkitekter hade 2006 12 avdelningar, för arkitektur, automations- och systemteknik, byggnads- och miljöteknik, datateknik, elektro- och telekommunikationsteknik, kemiteknik, lantmäteri, maskinteknik, materialteknik, produktionsekonomi, teknisk fysik och matematik samt träförädlingsteknik.

Undervisningen handhades 2005 av drygt 200 professorer medan antalet övriga lärare var sammanlagt ca 170, antalet studerande (både grund- och forskarstud.) 2004 var ca 15 000. Totalt hade högskolan ca 3 600 anst. 2005. T. sorterar sedan 1971 under undervisningsministeriet (tidigare under handels- och industriministeriet).

Det starkt ökade antalet studerande (758 1932, 3 300 1963) gjorde, att utrymmena i centrum av Hfrs på 1950-t. blev otillräckliga, varför högskolan på 1960-t. flyttades till Otnäs. Den nya huvudbyggnaden uppfördes 1961-64 (A. Aalto); tillbyggnad på 1970-t. T:s bibliotek, som är landets tekniska centralbibliotek, omfattade 2005 utöver tusentals elektroniska publikationer ca 220 500 monografier. Sedan 1986 har T. en avdelning i Lahtis, specialiserad bl.a. på miljöteknik och kvalitetsstyrning.

Studentkåren vid T., med anor från Tekniska realskolans konvent och Teknologföreningen, bildades 1921, då även den finskspråkiga nationen Tekniikan ylioppilaat grundades (upplöstes 1972). Därefter har studentkårens moderorganisation Teknologföreningen fortsatt som den enda (och svenskspråkiga) nationen. Genom bolaget Oy Dipoli Ab drev studentkåren åren 1976-94 en omfattande hotell- och restaurangrörelse; bl.a. i den forna studentkårsbyggnaden Dipoli, som sedan 1993 även inrymmer högskolans vuxenutbildningscentral. Hotellverksamhet bedrivs därtill i teknologernas gamla kårhus Poli, nuv. Hotell Linna i Hfrs (V. Thomé/K. Lindahl, 1903) som studentkåren sålde 1986.

Teknologbyn i Otnäs (K. & H. Sirén m.fl.) har byggts i etapper 1950-2005. I de bostäder som studentkåren innehar finns rum för ca 2 000 studerande. Också andra hyresvärdar hyr ut studentbostäder i byn. Delar av Teknologbyn tjänstgjorde fram till 1990-t. som sommarhotell, och den har sedan Helsingforsolympiaden 1952 härbärgerat idrottare vid stora idrottsevenemang i Finland; senast sommaren 2005 under VM-tävlingarna i friidrott. (B. Wuolle, Den tekniska högskoleundervisningen i Finland 1849-1949, 1949; M. Liesto, Teknillinen korkeakoulu 1908-1988, 1988; J. Hanski, Polin suojiin me saavumme taas: Teknillisen korkeakoulun ylioppilaskunta 125 vuotta, 1997; L-M. Nitovuori, Rakkaat teekkarisiskot: naisopiskelijana Teknillisessä korkeakoulussa, 2003; P. Nykänen, Tupsukansan koti: yli 50 vuotta teekkarikylän historiaa, 2003)