tennis

tennis, ett bollspel som spelas som singel (två personer) eller dubbel (fyra personer). Spelet i sin moderna form har sitt ursprung från 1500-, 1600- o. 1700-t., då det förekom ett populärt racketspel med små bollar i särskilda bollhus. Spelet kallades Jeu de paume, på engelska t. eller realtennis. Senare tillkom lawntennis, som var avsett att spelas på gräs. Den engelske majoren Walter Clopton Wingfield anses vara skaparen av dagens t. genom att 1874 införa bestämda regler för sporten, som snabbt spred sig världen runt. Sedan 1877 har världens mest kända tennisturnering, Wimbledonturneringen, spelats på gräsplanerna i Wimbledon. 1900 donerade den amerikanske tennisspelaren Dwight F. Davis en pokal, Dwight Davis international lawn tennis challenge cup, ett ständigt vandrande pris för utomhus lagtennis som omfattar fyra singelmatcher och en dubbelmatch.

I Sverige introducerades spelet 1879, med dåvarande kronprins Gustaf, senare kung Gustaf V som flitig spelare. Till Finland kom spelet genom friherre Reinhold von Willebrand, som under en utlandsresa 1881, bl.a. till England, hämtade med sig hem några nya idrottsformer, bland dem tennisspelet. Följande år började man spela t., både damer och herrar på Degerö, på familjen von Willebrands sommarställe Stansvik gård. Han skrev också de första tennisreglerna i landet (Ordningsregler för Lawn-tennis för Villa Hesperia), daterade 21/4 1882. Man spelade i Kajsaniemi park i Hfrs, och efter sommarsäsongen fortsatte man i lagerhallarna i Tölö sockerbruk eller i Gardesmanegen.

Sporten som från början hade en stark finlandssvensk prägel, fick sin första klubb i Viborg 1898, Wiborgs lawntennisklubb. I denna stad hölls även de första internationella tävlingarna 1908. Finlands tennisförbund (Suomen verkkopalloliitto) grundades 1911 med bl.a. Johan Fredrik Hackman (1874 -1925) som en av de drivande krafterna. Hackman var samtidigt en av landets främsta spelare och donerade 1919 till tennisförbundet Nordiska lawntennispokalen för att främja det internationella tävlingssamarbetet. Ernst Krogius valdes till förbundets förste ordförande och efterträddes av Hackman. 1955 fick förbundet sitt nuvarande namn, Suomen tennisliitto (STL). I Viborg hade Hackman 1912 låtit bygga en tennishall, men hade redan tidigare egna utebanor en bit utanför staden. 1913 grundades internationella tennisförbundet International lawn tennis federation (LTF), som 1977 bytte namn till det nuvarande International tennis federation (ITF). Man har spelat t. på olympisk nivå 1908-24 och regelbundet sedan 1988.

1912 började man spela om finländska mästerskapet; inomhus sedan 1924. Den första landskampen spelades 1920 mot Norge och Danmark. 1928 deltog Finland första gången i Davis Cup mot Jugoslavien i Zagreb och lyckades vinna kampen med paret Arne Grahn och Bo Grotenfelt.

Av kända finländska tennisspelare genom tiderna måste främst Arne W. Grahn (1902-89) nämnas. Han började spela t. 1914 i Norge och fortsatte sedan i Hfrs som spelkamrat åt sin äldre bror. Som aktiv i Westend tennis stadion klubb, WTSK, vann Grahn 17 FM i singel (9 ute + 8 inne), trots att han var borta från ett halvt dussin FM-tävlingar. Sammanlagt vann han åren 1920-47 17 + 26 = 43 FM-titlar i olika klasser. Men hans insats utanför den aktiva banan var av ännu större betydelse. Han grundade 1935 Westends tennisanläggning i Esbo med 8 utebanor och två inomhusbanor, fina klubblokaler och övernattningsmöjligheter i åtta rum (jfr Westend). Grahn tvingades efter andra världskriget sälja anläggningen till lantbruksproducenternas centralförbund, MTK, av vilka tennisförbundet hyrde anläggningen som kallades Westends tennisinstitut. Hallen brann ned 1967, varefter utebanorna användes i tre års tid innan verksamheten slutade 1970. Grahn gjorde också en stor insats som arrangör av internationella tävlingar och med att skola upp nya tennisförmågor efter kriget.

Bland övriga framstående spelare märks Sakari Salo, som 1939-61 vann bl.a. 18 FM-singeltitlar (10 + 8) och sammanlagt 32 + 27 = 59 FM. Han var dessutom känd som Nordens bandycenter med 18 bandylandskamper och den som introducerade bollspelet squash i Finland. Andra spelare av klass har varit Pentti Forsman, Reino Nyyssönen, Pekka Säilä och landets förste proffsspelare Leo Palin, som 1979 började spela på heltid. Finlands mesta Davis Cup-spelare är Olli Rahnasto, landslagsman 1982-95, som bäst 87:e på världsrankinglistan i singel (1989), 78:e i dubbel (1992), med meriter bl.a. som finalist i juniordubbel i Wimbledon 1983. Rahnasto är sedan 1999 verksam som chefstränare vid tennisförbundet.

Finlands största tennisnamn genom tiderna är dagens toppspelare Jarkko Nieminen (f. 1981), som blev professionell 2000. Efter seger 1999 i USA:s öppna juniormästerskap har han noterat flera större segrar, av vilka kan nämnas två mästerskap i Tammerfors ATP-turneringar (2001 + 2002), i Hfrs 2002 och finalplats i Stockholm Open 2001, seger i Aucklands ATP-turnering 2006 och detta år i åttondedelsfinalen i Wimbledon. Sommaren 2006 rankades Nieminen som 13:e på listan över världens förnämsta tennisspelare. Hans hustru Anu Weckström (f. 1977) är Finlands främsta badmintonspelare, med i OS 2000 och 2004, 5:e i EM 2002 och 9:e i VM 2003, rankad som bäst 13:e på världsrankinglistan.

På damsidan i t. kan nämnas Anita Brunow på 1920-t. och efterkrigstidens Maire Arni och Kaija Horsma, av senare tiders damspelare Elina Durchman, Petra Thorén och Nanne Dahlman. Dagens stora namn är Emma Laine (f. 1986), som har gjort en kometliknande karriär. Som 18-åring avancerade hon 2004 över 700 placeringar på WTA:s världsrankinglista till 165:e, 2005 var hon 84:e på listan och hösten 2006 58:e. Finlands tennisförbund har tack vare dessa internationella framgångar medvind i sin verksamhet. Förbundet har idag (2006) 197 föreningar med närmare 20 000 medlemmar och ca 3 600 aktiva spelare. (Ingmar Björkman)