Tigerstedt, Axel Örnulf (f. 29/9 1900 Hfrs, d. 6/11 1962 Strängnäs), författare och skriftställare, son till Axel Tigerstedt. Han debuterade 1918 med diktsamlingen Vågor. Därefter kom två novellsamlingar, ett drama samt en reseskildring från Spanien, Vi resa söderut (1930) . Den sistnämnda är fortfarande läsvärd och t.ex. avsnittet om tjurfäktning tillhör det bästa som skrivits på svenska i ämnet. Med diktsamlingarna Vid gränsen (1928) och Block och öde (1931) slog han igenom med en modernistiskt färgad lyrik, och med essäsamlingarna Skott i överkant (1934) och Utan örnar (1935) och diktsamlingen De heliga vägarna (1933) ställde han sig på barrikaderna långt till höger i tidens politiska och litterära debatt. Inbördeskriget och familjetraditionens starka konservatism hade hos den unge T. ympats med starka inslag av aktivism och beundran för den italienska fascismen. T. var en övertygad spenglerian och motsättningen mellan kultur och natur var central i hans idévärld.
Under 1930-t. och början av 1940-t. kom T. att utgöra det ideologiska navet bland en grupp unga högerextremistiska författare på Söderströms förlag. De kallade sig själva "Det svarta gardet" och i gruppen ingick bl.a. kusinen Tito Colliander, Göran Stenius och E.R. Gummerus. Under kriget kom T. att alltmer gravitera mot Nazityskland, delvis under intryck av sitt arbete för Statens informationsverk som propagandist. Bl.a. kom han i Norden att verka för den av Goebbels bildade Europeiska författarföreningen. I propagandistisk bokform skildrades sovjetspionaget i Statspolisen slår till (1942) och Hemliga stämplingar (1944).
Hösten 1944 sökte T. politisk asyl i Sverige (vilket beviljades efter lång tvekan) åberopande bl.a. sitt antisovjetiska engagemang. Hans lyriska efterkrigsproduktion präglades av sökande, hedonism och kontemplation. (T:s lyrik i urval utk. 1951 under titeln Valv och båge.)
Med Huset Hackman I-II (1940, 1952) och Floden av eld och järn (om Fagerstabrukens historia) förnyade han den ekonomiska historieskrivningen på svenska språket. Rent stilistiskt karakteriseras T:s senare prosa av starkt romantiska undertoner. (G.O:son Waltå, Poet Under Black Banners: The Case of Ö.N. and Extreme Right-Wing Swedish Literature in Finland 1918-1944, 1993) (G.O.W)
Under 1930-t. och början av 1940-t. kom T. att utgöra det ideologiska navet bland en grupp unga högerextremistiska författare på Söderströms förlag. De kallade sig själva "Det svarta gardet" och i gruppen ingick bl.a. kusinen Tito Colliander, Göran Stenius och E.R. Gummerus. Under kriget kom T. att alltmer gravitera mot Nazityskland, delvis under intryck av sitt arbete för Statens informationsverk som propagandist. Bl.a. kom han i Norden att verka för den av Goebbels bildade Europeiska författarföreningen. I propagandistisk bokform skildrades sovjetspionaget i Statspolisen slår till (1942) och Hemliga stämplingar (1944).
Hösten 1944 sökte T. politisk asyl i Sverige (vilket beviljades efter lång tvekan) åberopande bl.a. sitt antisovjetiska engagemang. Hans lyriska efterkrigsproduktion präglades av sökande, hedonism och kontemplation. (T:s lyrik i urval utk. 1951 under titeln Valv och båge.)
Med Huset Hackman I-II (1940, 1952) och Floden av eld och järn (om Fagerstabrukens historia) förnyade han den ekonomiska historieskrivningen på svenska språket. Rent stilistiskt karakteriseras T:s senare prosa av starkt romantiska undertoner. (G.O:son Waltå, Poet Under Black Banners: The Case of Ö.N. and Extreme Right-Wing Swedish Literature in Finland 1918-1944, 1993) (G.O.W)
Tigerstedt, Örnulf. Beskylldes för att ha flytt hemlandet av fruktan för ryssarna strax före vinterkrigets utbrott hösten 1939. Orsaken till den vistelse i Stockholm han klandrades för var i själva verket att han befann sig där på en hemlig mission som hade syftet att göra de tyska ledarna mera välvilligt sinnade gentemot Finland. Foto: Åbo Akademis bildsamlingar.