Törni, Lauri Allan (28/5 1919 Viborg, d. 18/10 1965 Vietnam), militär, major (postumt 1965). Törni anslöt sig redan under skolåren till den lokala skyddskåren samt erhöll under värnplikten utbildning till veterinärunderofficer. Efter vinterkriget sändes han i februari 1940 till reservofficersskolan i Niinisalo. Törni tjänstgjorde därefter fram till våren 1941 som plutonchef, då han anslöt sig till den finländska SS-bataljonen, men återvände redan tre månader senare, i augusti 1941, till hemlandet.
Under fortsättningskriget var Törni pluton- och kompanichef. Han hade speciella uppgifter, såsom att spåra upp och förinta fientliga patruller bakom de finländska linjerna. I december 1942 utnämndes Törni till chef för ett avdelt jägarkompani som opererade på bägge sidorna om linjerna och fick i januari 1943 befälet över ett frivilligkompani som gjorde räder in på sovjetiskt territorium. Avdelning Törni omfattade slutligen omkring 150 man. En av hans män var den unge snickaren Mauno Koivisto. Törnis insats vid försvaret av Ilomants sommaren 1944 belönades med Mannerheimkorset (nr 144 9/7 1944), och i slutet av augusti befordrades han till kapten. Han sårades två gånger av landminor.
Efter att ha hemförlovats senhösten 1944 engagerades Törni av den tyskinspirerade "motståndsrörelsen" och färdades i slutet av januari 1945 till Korsnäs, där en tysk ubåt plockade upp honom och några andra resenärer till Tyskland. Där fick han tillsammans med en grupp landsmän gerilla- och sabotageutbildning.
Då ryssarna ryckte närmare anmälde Törni sig som frivillig till fronten, där han förde ett kommando marinsoldater i strid mot ryssarna vid Schwerin. Sommaren 1945 var Törni brittisk krigsfånge i ett läger i närheten av Lübeck, men flydde i juli och tog sig till Åbo, där han i augusti arresterades av den röda statspolisen. Efter att på nytt ha lyckats rymma begav sig Törni till Helsingfors, där han i februari 1946 infångades än en gång.
Vid den stora rättegången mot kollaboratörer i Åbo hovrätt i oktober 1946 dömdes Törni till sex års fängelse. Våren 1947 tog han sig ut igen och färdades över Torneå och Haparanda till Sverige, därifrån han dock efter några månader förpassades åter till hemlandet och fängelset. Strax före jul 1948 benådades han av president Paasikivi.
Törni kom 1949 till Sverige, och fortsatte följande år till Venezuela, liksom åtskilliga finländska officerare före honom hade gjort under de politiskt osäkra åren efter kriget. Hans avsikt var att ta sig till USA, vilket även lyckades (illegalt) efter några månader. Landsmän som tagit tjänst i Förenta staternas armé ordnade med bistånd av sina amerikanska kontakter att kongressen 1953 antog en lag (Lex Törni) som gjorde att han kunde stanna i USA och i början av följande år enrollera sig i US Army.
Törni tjänstgjorde till en början som menig, fick fallskärmsjägar- och annan specialutbildning samt beordrades ansluta sig till "Special Forces", en nyuppsatt hemlighetsfull styrka ("de gröna baretterna") som åtminstone i början var något av en främlingslegion och sysslade främst med antigerillakrigföring. Hans förmåga togs i bruk då han blev lärare i gerillakrigföring. Törni tjänstgjorde i Vietnam i två repriser, november 1963-maj 1964 och från februari 1965. Han tillhörde nu en om möjligt ännu hemligare styrka (MACV-SOG) och sårades tre gånger. I oktober 1965 försvann hans helikopter strax på andra sidan gränsen i Laos.
Ett kvartssekel senare, i september 1999, påträffade en finländsk expedition resterna av helikoptern och kvarlevorna av Törni och den övriga besättningen. Han jordfästes 26/6 2003 på Arlingtonkyrkogården invid Washington.
Hans kamp mot bolsjevismen i tre arméer har skapat honom odödligt rykte långt utanför hemlandets gränser. I Amerika var han en legend redan under livstiden, förevigad bl.a. i en Hollywoodfilm (The green Berets, med John Wayne i rollen som Larry A. Thorne, premiär 1968) och i talrika bokverk. (J. Tyrkkö, Lauri Törnin tarina, 1975, 3:a uppl. 1982; L. Rönnqvist/A. Vuorenmaa, Törnin jääkärit, 1993; K. Kallonen/P. Sarjanen, Leijonamieli, 1997, Purppurasydän, 1998, Ristiretki, 1999; J.M. Cleverley, L.T.: syntynyt sotilaaksi, 2003)
Under fortsättningskriget var Törni pluton- och kompanichef. Han hade speciella uppgifter, såsom att spåra upp och förinta fientliga patruller bakom de finländska linjerna. I december 1942 utnämndes Törni till chef för ett avdelt jägarkompani som opererade på bägge sidorna om linjerna och fick i januari 1943 befälet över ett frivilligkompani som gjorde räder in på sovjetiskt territorium. Avdelning Törni omfattade slutligen omkring 150 man. En av hans män var den unge snickaren Mauno Koivisto. Törnis insats vid försvaret av Ilomants sommaren 1944 belönades med Mannerheimkorset (nr 144 9/7 1944), och i slutet av augusti befordrades han till kapten. Han sårades två gånger av landminor.
Efter att ha hemförlovats senhösten 1944 engagerades Törni av den tyskinspirerade "motståndsrörelsen" och färdades i slutet av januari 1945 till Korsnäs, där en tysk ubåt plockade upp honom och några andra resenärer till Tyskland. Där fick han tillsammans med en grupp landsmän gerilla- och sabotageutbildning.
Då ryssarna ryckte närmare anmälde Törni sig som frivillig till fronten, där han förde ett kommando marinsoldater i strid mot ryssarna vid Schwerin. Sommaren 1945 var Törni brittisk krigsfånge i ett läger i närheten av Lübeck, men flydde i juli och tog sig till Åbo, där han i augusti arresterades av den röda statspolisen. Efter att på nytt ha lyckats rymma begav sig Törni till Helsingfors, där han i februari 1946 infångades än en gång.
Vid den stora rättegången mot kollaboratörer i Åbo hovrätt i oktober 1946 dömdes Törni till sex års fängelse. Våren 1947 tog han sig ut igen och färdades över Torneå och Haparanda till Sverige, därifrån han dock efter några månader förpassades åter till hemlandet och fängelset. Strax före jul 1948 benådades han av president Paasikivi.
Törni kom 1949 till Sverige, och fortsatte följande år till Venezuela, liksom åtskilliga finländska officerare före honom hade gjort under de politiskt osäkra åren efter kriget. Hans avsikt var att ta sig till USA, vilket även lyckades (illegalt) efter några månader. Landsmän som tagit tjänst i Förenta staternas armé ordnade med bistånd av sina amerikanska kontakter att kongressen 1953 antog en lag (Lex Törni) som gjorde att han kunde stanna i USA och i början av följande år enrollera sig i US Army.
Törni tjänstgjorde till en början som menig, fick fallskärmsjägar- och annan specialutbildning samt beordrades ansluta sig till "Special Forces", en nyuppsatt hemlighetsfull styrka ("de gröna baretterna") som åtminstone i början var något av en främlingslegion och sysslade främst med antigerillakrigföring. Hans förmåga togs i bruk då han blev lärare i gerillakrigföring. Törni tjänstgjorde i Vietnam i två repriser, november 1963-maj 1964 och från februari 1965. Han tillhörde nu en om möjligt ännu hemligare styrka (MACV-SOG) och sårades tre gånger. I oktober 1965 försvann hans helikopter strax på andra sidan gränsen i Laos.
Ett kvartssekel senare, i september 1999, påträffade en finländsk expedition resterna av helikoptern och kvarlevorna av Törni och den övriga besättningen. Han jordfästes 26/6 2003 på Arlingtonkyrkogården invid Washington.
Hans kamp mot bolsjevismen i tre arméer har skapat honom odödligt rykte långt utanför hemlandets gränser. I Amerika var han en legend redan under livstiden, förevigad bl.a. i en Hollywoodfilm (The green Berets, med John Wayne i rollen som Larry A. Thorne, premiär 1968) och i talrika bokverk. (J. Tyrkkö, Lauri Törnin tarina, 1975, 3:a uppl. 1982; L. Rönnqvist/A. Vuorenmaa, Törnin jääkärit, 1993; K. Kallonen/P. Sarjanen, Leijonamieli, 1997, Purppurasydän, 1998, Ristiretki, 1999; J.M. Cleverley, L.T.: syntynyt sotilaaksi, 2003)
Törni, Lauri. Denne bolsjevismens svurne fiende beskrivs som en tystlåten och tillbakadragen man som inte brydde sig om militär disciplin men kunde uppträda tämligen brutalt mot fienden. Foto: Lehtikuva Oy.