Toijala, tidigare stad i Birkaland, sammanslogs vid ingången av 2007 med Viiala kommun, varvid den nya staden Akaa bildades. Denna ligger ca 40 km s. om Tammerfors i Västra och Inre Finlands region.
T. har vuxit upp kring en järnvägsknut vid Österbottniska banan; från denna utgår banor till Åbo (Åbobanan) och Valkeakoski (invigd 1938). Kring järnvägsstationen, som invigdes 1876, uppstod snart en centralort för dåvarande Ackas kommun; därifrån överfördes landområden till Viiala 1932. Kyrkbyn bildade 1946 T. köping, medan återstoden delades mellan Kylmäkoski, Viiala och Sääksmäki.
Bebyggelsen i T. är villadominerad; välskötta trädgårdar ger stadsbilden en luftig prägel. Bland byggnader märks träkyrkan från 1817 (J. Berg) och den invidliggande sakristian av gråsten från 1300-t., begravningskapellet (V. Larkas, 1955) och posthuset samt den kombinerade järnvägs- och busstationen (samtl. A. Raveala, 1963). Bland sevärdheter märks ett lokmuseum (gr. 1979).
De äldsta anorna bland industrierna hade UPM-Kymmenes fanerfabrik i Viiala, nedlagd 2004, som ledde sitt ursprung från ett 1873 anlagt sågverk. Viiala var på 1970-t. en av landets mest industrialiserade kommuner, men under decennierna kring millennieskiftet lades flera av de större industrierna ned, utom fanerfabriken bl.a. en spånskivsfabrik (1956-78), en filfabrik (1901-96) och en läderfabrik (1921-95). Akaa har idag bl.a. metall-, livsmedels- och träindustri. Bland de större företagen märks maskintillverkaren SKS Toijala works Oy (etabl. 2001, 240 anst. 2006), verktygstillverkaren TTT Technology Oy Ab (gr. 1961, 175 anst. 2006), Fläkt Woods Oy (gr. 1935, 145 anst. 2003, producerar luftkonditioneringsanordningar) och Elematic Oy Ab (gr. 1959, 150 anst. 2006), som framställer maskinutrustning för betongelementindustrin. I staden arbetar dessutom Kymppi-maukkaat Oy (gr. 1960), som sägs vara "världens största tillverkare" av den finländska specialiteten memma. (S. Suvanto/P. Suvanto, Akaan historia, 2 bd, 1954; A. Vuokola m.fl., T., 1972; T. Vainio, Viialan kunta 1932-82, 1982)
T. har vuxit upp kring en järnvägsknut vid Österbottniska banan; från denna utgår banor till Åbo (Åbobanan) och Valkeakoski (invigd 1938). Kring järnvägsstationen, som invigdes 1876, uppstod snart en centralort för dåvarande Ackas kommun; därifrån överfördes landområden till Viiala 1932. Kyrkbyn bildade 1946 T. köping, medan återstoden delades mellan Kylmäkoski, Viiala och Sääksmäki.
Bebyggelsen i T. är villadominerad; välskötta trädgårdar ger stadsbilden en luftig prägel. Bland byggnader märks träkyrkan från 1817 (J. Berg) och den invidliggande sakristian av gråsten från 1300-t., begravningskapellet (V. Larkas, 1955) och posthuset samt den kombinerade järnvägs- och busstationen (samtl. A. Raveala, 1963). Bland sevärdheter märks ett lokmuseum (gr. 1979).
De äldsta anorna bland industrierna hade UPM-Kymmenes fanerfabrik i Viiala, nedlagd 2004, som ledde sitt ursprung från ett 1873 anlagt sågverk. Viiala var på 1970-t. en av landets mest industrialiserade kommuner, men under decennierna kring millennieskiftet lades flera av de större industrierna ned, utom fanerfabriken bl.a. en spånskivsfabrik (1956-78), en filfabrik (1901-96) och en läderfabrik (1921-95). Akaa har idag bl.a. metall-, livsmedels- och träindustri. Bland de större företagen märks maskintillverkaren SKS Toijala works Oy (etabl. 2001, 240 anst. 2006), verktygstillverkaren TTT Technology Oy Ab (gr. 1961, 175 anst. 2006), Fläkt Woods Oy (gr. 1935, 145 anst. 2003, producerar luftkonditioneringsanordningar) och Elematic Oy Ab (gr. 1959, 150 anst. 2006), som framställer maskinutrustning för betongelementindustrin. I staden arbetar dessutom Kymppi-maukkaat Oy (gr. 1960), som sägs vara "världens största tillverkare" av den finländska specialiteten memma. (S. Suvanto/P. Suvanto, Akaan historia, 2 bd, 1954; A. Vuokola m.fl., T., 1972; T. Vainio, Viialan kunta 1932-82, 1982)