Torne älv

Torne älv, fi. Tornionjoki, rinner från Torne träsk i Sverige till Bottenviken vid Torneå. Nedanför Kolari, där den från vänster mottar Muonio älv, utgör älven gräns mellan Finland och Sverige på en sträcka av 140 km. Bland tillflöden i dess nedre lopp märks den forsrika Tengeliönjoki, som upprinner i två grenar i Pello och Rovaniemi och förenar sig med huvudälven vid berget Aavasaksa. Medelvattenmängden är vid Torneå 384 m3/sek. (1911-50). Större forsar är bl.a. Kattilakoski vid polcirkeln i Pello (längd 3,5 km, fallhöjd 7,7 m) och den berömda Kukkolankoski (längd 3,5 km, fallhöjd 13,8 m) där det med uråldriga metoder bedrivna sikfisket (25/7-10/8) är en första rangens turistattraktion. På stranden vid denna fors, som numera är belägen i Torneå stad, står en timmerflottarstaty i brons (E. Sormunen, 1961); flottningen i älven upphörde 1971. Över älven leder broar vid Pello (1971), Aavasaksa (1965) och Torneå, vars äldsta del är belägen v. om älvens huvudfåra på den svenska stranden av Torne älv.

Den bördiga och tätt bebyggda älvdalen hade en jordbrukande befolkning (av tavastländskt ursprung) redan under tidig medeltid (1000-1150). Före 1809 räknades även ö. delen av området kring Torne älv och dess nordliga tillflöden till det svenska moderlandet. Befolkningen var ursprungligen finskspråkig på båda sidor om älven. Laxfisket var förr givande. Vattenkraften är inte utbyggd. (Tornedalens historia, 4 bd, 1991-99; J. Vahtola, Tornionjoki- ja Kemijokilaakson asutuksen synty, 1980; Väylän varrelta: lisälehtiä Tornionlaakson historiaan, red. P. Peura, 2004)