Muonio, kommun i Lappland vid v. riksgränsen ca 220 km n.v. om Rovaniemi, Lapplands region. Areal 1 904 km2, invånare 2 369 (2011).
Muonio är i sin helhet ett mjukt böljande, huvudsakligen skogbevuxet högland med bergshöjder och fjäll, som reser sig till 400-500 m ö.h. De högsta fjällen bildar i ö. en mäktig räcka; bland dem märks Lainiotunturi (613 m ö.h.) och Äkäskero (500 m ö.h.) samt Keimiötunturi (610 m ö.h.), som ingår i Pallas-Yllästunturi nationalpark. I samband med att en del av nationalparken med Pallastunturit 2004 anslöts till Muonio, förstorades kommunens areal med ca 7,5 %. I n. delen av Muonio finns åtskilliga sjöar, bl.a. den fiskrika Jerisjärvi, vid vars stränder fiskebodar uppförts redan för drygt 500 år sedan.
Där gränsälven (Muonio älv) vidgar sig till en sjö ligger Muonio kyrkby (ca 1 400 inv. 2004). Den totalförstördes under Lapplandskriget; intogs av finländska styrkor 30/11 1944 efter hårda strider som krävde ca 300 man i stupade på båda sidor. Därifrån utgår vägar till Ishavskusten (över Kilpisjärvi), Kemi och Rovaniemi. Ett betydande vintersportcentrum har uppstått bl.a. vid fjället Olostunturi (509 m ö.h.) en halvmil s.o. om kyrkbyn. Där finns ett i fjället insprängt auditorium med plats för 800 personer; det togs i bruk 2005 och används för konserter och kongresser m.m.
Den finska bosättningen i Muonio, som undanträngde en äldre samisk, daterar sig från slutet av 1500-talet. I kyrkligt hänseende lydde Muonio före 1809 under Härnösands stift, först som en del av Pajala kapellförsamling, från 1788 som kapell under Övertorneå; bildade 1812 ett eget pastorat tillsammans med Enontekis, som dock avskildes 1918. Församlingens träkyrka är uppförd 1817 ( Ch. Bassi) och undgick förstörelsen under Lapplandskriget 1944. Muonio blev i mitten av 1800-talet känt i ornitologkretsar genom den engelske fågelkännaren J. Wolleys vistelse där. (S. Sattanen, M. muuttui 1945-1995, 1997)
Muonio är i sin helhet ett mjukt böljande, huvudsakligen skogbevuxet högland med bergshöjder och fjäll, som reser sig till 400-500 m ö.h. De högsta fjällen bildar i ö. en mäktig räcka; bland dem märks Lainiotunturi (613 m ö.h.) och Äkäskero (500 m ö.h.) samt Keimiötunturi (610 m ö.h.), som ingår i Pallas-Yllästunturi nationalpark. I samband med att en del av nationalparken med Pallastunturit 2004 anslöts till Muonio, förstorades kommunens areal med ca 7,5 %. I n. delen av Muonio finns åtskilliga sjöar, bl.a. den fiskrika Jerisjärvi, vid vars stränder fiskebodar uppförts redan för drygt 500 år sedan.
Där gränsälven (Muonio älv) vidgar sig till en sjö ligger Muonio kyrkby (ca 1 400 inv. 2004). Den totalförstördes under Lapplandskriget; intogs av finländska styrkor 30/11 1944 efter hårda strider som krävde ca 300 man i stupade på båda sidor. Därifrån utgår vägar till Ishavskusten (över Kilpisjärvi), Kemi och Rovaniemi. Ett betydande vintersportcentrum har uppstått bl.a. vid fjället Olostunturi (509 m ö.h.) en halvmil s.o. om kyrkbyn. Där finns ett i fjället insprängt auditorium med plats för 800 personer; det togs i bruk 2005 och används för konserter och kongresser m.m.
Den finska bosättningen i Muonio, som undanträngde en äldre samisk, daterar sig från slutet av 1500-talet. I kyrkligt hänseende lydde Muonio före 1809 under Härnösands stift, först som en del av Pajala kapellförsamling, från 1788 som kapell under Övertorneå; bildade 1812 ett eget pastorat tillsammans med Enontekis, som dock avskildes 1918. Församlingens träkyrka är uppförd 1817 ( Ch. Bassi) och undgick förstörelsen under Lapplandskriget 1944. Muonio blev i mitten av 1800-talet känt i ornitologkretsar genom den engelske fågelkännaren J. Wolleys vistelse där. (S. Sattanen, M. muuttui 1945-1995, 1997)
Muonio. Turismen spelar en viktig roll i kommunens näringsliv. 2001 invigdes i kyrkbyn naturcentret Kiela Naturium, som bl.a. har ett norrskensplanetarium. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.