travsport

travsport. De första kända travtävlingarna i Finland hölls i februari 1817 på Aura ås is i Åbo. De första travtävlingarna där pris utdelades anordnades 1850 i Kuopio. Travsport började snart understödjas av statsmakten, som insåg dess betydelse för hästaveln.

En organiserad tävlingsverksamhet inleddes på 1870-t.; då uppställdes bl.a. regler för ett av staten anordnat rikstrav (hölls s.g.s. årligen 1862-1939). Stamboken för finska kallblodiga hästar stängdes 1907, och 2007 var följaktligen jubileumsår för denna goda travare.

T. upplevde med tanke på prestationerna en period av uppsving efter andra världskriget, medan banornas kvalitet, publikutrymmena, totalisatoromsättningen m.m. länge förblev otillfredsställande. Sedan 1960 används vid tävlingar även importerade varmblod (främst från Sverige, USA och Ryssland). På 1970-t. blev t. en publiksport av stora mått. Till de förbättrade förhållandena och ökade publiktillströmningen bidrog inte minst det stegrade intresset för totalisatorspel (totalisator).

En yrkesmässigare bedriven t. har uppstått först under de senaste decennierna; landets mest kända travtränare är "klanen Korpi", som består av fadern Pekka Korpi (f. 1949) och sönerna Hannu-Pekka och Janne samt bröderna Heikki (i Italien) och Ilkka. Också tränaren Markku Nieminen har många stora internationella framgångar, och den segerrikaste travkusken i Norden är Jorma Kontio (f. 1953), som har vunnit över sjutusen lopp.

Finlands hittills ryktbaraste travhäst är varmblodsstoet Charme Asserdal (1973-2002), som med Heikki Korpi i sulkyn vann en rad meriterande segrar på internationella travbanor under senare delen av 1970-t. och sprang ihop 2,8 milj. mk under sin karriär som omfattade totalt 168 lopp (82 segrar). Varmblodshingsten Keystone Patriot (f. 1976), som oftast sprungit med Veijo Heiskanen vid tömmarna, var framgångsrik på 1980-t., och idag utmärker sig den finska travballerinan Passionate Kemp (f. 2001) som har tagit stora segrar i Finland, Sverige och Italien med Jorma Kontio i sulkyn.

I hela landet finns ca 70 travbanor, av vilka 45 är i bruk (2007). Banorna indelas i en centralbana (Vermo i Esbo), en stor landskapsbana (Tfrs) och landskapsbanor i Björneborg, Forssa, Joensuu, Jyväskylä, Kouvola, Kuopio, Lahtis, Rovaniemi, Seinäjoki, S:t Michel, Uleåborg, Villmanstrand, Ylivieska och Åbo. I Kajana, Torneå och Vasa finns mindre landskapsbanor. Tidigare, innan permanenta banor anlagts i större antal, kördes även mycket istävlingar.

Den viktigaste travtävlingen i Finland är Kungstravet, en årlig stormönstring av världens bästa kallblodstravare (endast för stambokförda finska hästar, körs sedan 1924 på sträckorna 1 609, 2 000 och 3 000 m; sedan 1948 koras även en travdrottning). Bland övriga tävlingar märks Suur-Hollola-loppet i Lahtis, S:t Michelsloppet i S:t Michel och Kymi GP-loppet i Kouvola.

Landets första travsällskap grundades 1873 i Joensuu. Överorganisation för den finländska t. är numera Finlands Hippos, vari 1972 uppgick bl.a. det 1919 bildade Finska travförbundet (Suomen ravirengas).

2001 tillsattes en hästhushållningsdelegation. Denna arbetar som ett rådgivande organ i anslutning till jord- och skogsbruksministeriet, och dess uppgift är att avge utlåtanden om fördelningen av totalisatormedel för främjandet av hästuppfödning och hästsport. Dessutom skall den ta initiativ och avge utlåtanden i andra ärenden som anknyter till hästhushållningen. (Suomen ravi, ratsastus, hevoskasvatus - Finlands trav, ritt, hästuppfödning, red. J. Grundström, 4 bd, 1976-78; Suuri suomalainen ravikirja, red. A. Raevuori, 1982; Puoli vuosisataa Kuninkuusraveja, 1981; M. Kumpulainen, Kuolainta purren: tapaustutkimus raviurheilusta tämän päivän Suomessa, 2000; Ravatessa roiskuu, red. S. Ikonen, 2 bd, 2005-06, Kaikkien aikojen Kuninkuusravit, 2006)