trestegshopp, friidrottsgren med gamla irländska rötter som "highland sports" i Skottland; spred sig ganska sent till andra länder. I början gjordes hoppet med tre långa, närmast löpsteg, men fick sin nuvarande form ca 1890. Trestegshoppets engelska namn, "hop (hopp), step (steg) and jump (skutt)", gav tekniken dess utformning. Grenen har förekommit på det olympiska programmet sedan starten 1896. I Finland började man hoppa tresteg i början av 1900-t., både med att inte byta fot och genom att hoppa de två första hoppen med samma fot. Vid de första finländska mästerskapen 1907 fram till 1912 hoppade man med den gamla stilen utan att byta hoppfot. Tresteg utan anlopp (stående tresteg) hade också Irland som ursprungsland och förekom som OS-gren i Paris 1900 och S:t Louis 1904. I Finland stod grenen på FM-programmet 1911-37, och vid de sista officiella FM-tävlingarna vann Väinö Suvivuo grenen på nytt finländskt rekord 10,28. Suvivuo blev senare landets främsta löpare på 110 m häck (14,6). Urho Kekkonen, sedermera Finlands president, hoppade 1924 resultatet 9,72, vilket noterades som inofficiellt världsrekord.
Finland har genom åren haft några framstående trestegshoppare. Den förste av internationell klass var Vilho Tuulos (1895-1967), som vann OS-guld i Antwerpen 1920 med 14,50,5 på en ytterst mjuk bana. I Paris 1924 tog han brons i t. (15,37) och var 4:e i längd (707). I Amsterdam 1928 tog Tuulos vid 33 års ålder brons i t. (15,11) och var 11:e i längd (711). Han är t.v. vid sidan av Paavo Nurmi ende finländske friidrottare som har tagit medalj i tre på varandra kommande olympiska spel. 1923 hoppade Tuulos 15,48, endast fyra cm från världsrekordet. I Amsterdam var Toimi Tulikoura 5:e (14,70) och Erkki Järvinen 6:e (14,65).
Vid Europamästerskapen, som inleddes 1934, har Finland inregistrerat två segrar. Hangöbon Onni Rajasaari (1910-94) vann 1938 i Paris på 15,32. Han var olympier 1932 i Los Angeles (11:e) och i Berlin 1936 (13:e), båda gångerna halvskadad. Rajasaari satte 1939 Europarekord med 15,52. Vid EM i Oslo 1946 vann Valdemar Rautio (1921-73) med 15,17 och tog silver i Bryssel 1950 (14,96). Rautio var skadad vid OS i London 1948 och blev 6:e med 14,70. I Helsingforsolympiaden 1952 blev han utslagen i försöken. Följande hoppare av format var Kari Rahkamo (f. 1933), sedermera stadsdirektör och överborgmästare i Hfrs. Hans serie, 14:e vid OS i Melbourne och 8:e i Rom 1960, 6:e vid EM 1954 och 1958 samt 11:e 1962, visar hans internationella standard. Rahkamos bästa resultat och 6:e finländska rekord 16,40 uppnåddes i landskampen mot Frankrike i Paris 1960. Innehavaren av det nuvarande rekordet, Pertti Pousi (f. 1946), noterade det vid tävlingar i Kuortane 23/6 1968 på Finlands första tartanbelagda hoppbana. Resultatet var endast 3 cm från gällande världsrekord. Av de nuvarande hopparna kan nämnas Johan Meriluoto (f. 1974) från Borgå Akilles; denne har vunnit hela 10 finländska mästerskap 1997-2007, med undantag av 2004, då han var skadad, samt silver 2008. Personbästa 16,95 (2000). Meriluoto avslutade sin aktiva karriär 2008. (Ingmar Björkman/red.)
Finländska rekordet (herrar) i trestegshopp
|
Finland har genom åren haft några framstående trestegshoppare. Den förste av internationell klass var Vilho Tuulos (1895-1967), som vann OS-guld i Antwerpen 1920 med 14,50,5 på en ytterst mjuk bana. I Paris 1924 tog han brons i t. (15,37) och var 4:e i längd (707). I Amsterdam 1928 tog Tuulos vid 33 års ålder brons i t. (15,11) och var 11:e i längd (711). Han är t.v. vid sidan av Paavo Nurmi ende finländske friidrottare som har tagit medalj i tre på varandra kommande olympiska spel. 1923 hoppade Tuulos 15,48, endast fyra cm från världsrekordet. I Amsterdam var Toimi Tulikoura 5:e (14,70) och Erkki Järvinen 6:e (14,65).
Vid Europamästerskapen, som inleddes 1934, har Finland inregistrerat två segrar. Hangöbon Onni Rajasaari (1910-94) vann 1938 i Paris på 15,32. Han var olympier 1932 i Los Angeles (11:e) och i Berlin 1936 (13:e), båda gångerna halvskadad. Rajasaari satte 1939 Europarekord med 15,52. Vid EM i Oslo 1946 vann Valdemar Rautio (1921-73) med 15,17 och tog silver i Bryssel 1950 (14,96). Rautio var skadad vid OS i London 1948 och blev 6:e med 14,70. I Helsingforsolympiaden 1952 blev han utslagen i försöken. Följande hoppare av format var Kari Rahkamo (f. 1933), sedermera stadsdirektör och överborgmästare i Hfrs. Hans serie, 14:e vid OS i Melbourne och 8:e i Rom 1960, 6:e vid EM 1954 och 1958 samt 11:e 1962, visar hans internationella standard. Rahkamos bästa resultat och 6:e finländska rekord 16,40 uppnåddes i landskampen mot Frankrike i Paris 1960. Innehavaren av det nuvarande rekordet, Pertti Pousi (f. 1946), noterade det vid tävlingar i Kuortane 23/6 1968 på Finlands första tartanbelagda hoppbana. Resultatet var endast 3 cm från gällande världsrekord. Av de nuvarande hopparna kan nämnas Johan Meriluoto (f. 1974) från Borgå Akilles; denne har vunnit hela 10 finländska mästerskap 1997-2007, med undantag av 2004, då han var skadad, samt silver 2008. Personbästa 16,95 (2000). Meriluoto avslutade sin aktiva karriär 2008. (Ingmar Björkman/red.)
Finländska rekordet (herrar) i trestegshopp
|
13,95 Juho Halme 1912
| |14,09 Jukka Rangell 1912
| |14.71 Vilho Tuulos 1913
| |15,30 Vilho Tuulos 1919
| |15,39 Vilho Tuulos 1923
| |15,48 Vilho Tuulos 1923
| |15.52 Onni Rajasaari 1939
| |15.79 Kari Rahkamo 1956
| |15,80 Kari Rahkamo 1958
| |15,96 Kari Rahkamo 1958
| |16,10 Kari Rahkamo 1960
| |16,32 Kari Rahkamo 1960
| |16,40 Kari Rahkamo 1960
| |17.00 Pertti Pousi 1968
|trestegshopp. Johan Meriluoto, som under sin karriär representerat Finlands svenska idrott, hoppar på hemmaplan vid världsmästerskapen i Hfrs 2005. Foto: Lehtikuva Oy, H. Saukkomaa.