Tykö

Tykö, fi. Teijo, egendom vid Halikkoviken i Bjärnå, omtalas första gången 1378. Tykö ägdes på 1500- och 1600-talen av olika sinsemellan befryndade adliga ätter. Lorentz Creutz d.y. anlade 1686 en masugn (förnyad 1726 och 1784), som förstördes under stora ofreden; den erhöll nya privilegier 1725 och inköptes 1743 av Åboköpmannen Johan Jacob Kijk, som gjorde Tykö till ett mönsterbruk. Det övertogs 1794 av den sistnämndes svärson Josef Bremer d.ä., i vars släkt det (tillsammans med det närbelägna bruket Kirjakkala) gick i arv fram till 1858. Tykö innehades därefter av ett bolag, gr. 1864 av rikssvenska affärsmän, där aktiemajoriteten från slutet av 1890-talet till 1915 innehades av August Carlborg (1841-1917), som härstammade från Dalarna. Bruket, till vilket under första världskriget även anslutits Mathildedal, övergick sedermera helt till verkstadsindustri.

Tykö ägdes 1934-43 av Ab Stockfors, 1943-57 av Oy Aga Ab, 1957-78 av Wihuri Oy och 1978-82 av Finnmekano Oy; det styckades i början av 1980-talet (omfattade då ca 3 600 ha). Huvudgården (ca 850 ha, varav 120 ha åker) med bl.a. den ståtliga rokokohuvudbyggnaden ( C.F. Schröder, 1770) och brukskyrkan byggdes ut till ett fritidscentrum med bl.a. semesterby, golfbana, utförsåkningspister och campingplats. Huvudbyggnaden tjänstgör som hotell och konferenscentrum. På Tykö arbetar idag (2006) ett drygt 30-t. företag, bland vilka märks Marine-Alutech Oy (gr. 1985), som tillverkar aluminiumbåtar, och Oy Western Shipyard Ltd, ett reparationsvarv för mindre fartyg. Företagsbyn på Tykö sysselsätter ca 210 personer. Brukssamhället hade 2000 ca 410 inv. (K. Ekman, Ett gammalt herrgårdsbruks historia, 1935; Herrgårdar i Finland II, 1928; G. Nikander/E. Jutikkala, Säterier och storgårdar i Finland II, 1942; R. Ahlbäck, Gods och herresäten i Finland, 1946; C.J. Gardberg, Finländska herrgårdar, 1989)