ubåtar. Redan i det självständiga Finlands första flottprogram 1919 ingick u. i den lista på 95 fartyg av olika typer som föreslogs då, men avvisades som alltför kostsam. Vrak av u. från första världskriget i Finland togs i stället upp för att repareras. I Hangö kunde sålunda ryska ubåten AG 16 bärgas 1918, och följande år bärgades ytterligare en tidigare rysk ubåt. De blev emellertid aldrig helt iståndsatta, även om AG 16 var införd i flottans rullor fram till 1929. En kustförsvarskommitté föreslog 1921 anskaffning av bl.a. 16 u., men ärendet avancerade inte. En flottlag antogs slutligen 1927, och då beställdes de tre större ubåtarna Vetehinen, Vesihiisi och Iku-Turso i Åbo samt den mindre Saukko i Hfrs.
Vulcan Ab i Åbo offererade 1924 u. med enkelt eller dubbelt skrov. Efter fusion med Crichton & Co i Åbo uppstod varvsbolaget Crichton-Vulcan Ab i Åbo. Nu projekterades bygget av de tre större ubåtarna tillsammans med den holländska firman NV Ingenieurskantoor voor Sheepsbouw (IvS), en bulvan för tre tyska varv. Ubåtarna var en förbättrad version av de 500-tons u. som byggts i Tyskland under första världskriget. Enligt fredsfördraget i Versailles 1919 hade Tyskland inte rätt att hålla eller bygga u. för eget bruk. När förbudet upphävdes 1935 hade de första prototyperna för tyska u. redan byggts utomlands, i Finland under ledning av försvarsministeriets marinbyrå.
Vetehinen, Vesihiisi och Iku-Turso byggdes 1930-31 på Crichton-Vulcan i Åbo för totalt cirka 75 milj. mk. Längden var 63,5 m, bredden 6,2 m och höjden 3,6 m. Deplacement på ytan 493 ton, vid dykning 716 ton. Två dieselmotorer utvecklade 580 hk var, och för undervattensdrift fanns två elektriska motorer på 360 hk var. Maxfart på ytan 12,6 knop, vid undervattensgång 8,5 knop. Ubåtarna kunde dyka till maximalt 75 m:s djup. Besättning 30 man, bestyckning sex 530 mm torpeder i 4 torpedtuber, 20 minor samt en 76 mm och en 20 mm kanon.
1/6 1930 löpte ubåten Vetehinen av stapeln i Åbo som det första nybyggda krigsfartyget i det självständiga Finland. Vetehinen döptes av Signe Relander, maka till president Lauri Kr. Relander. Två månader senare sjösattes Vesihiisi och 5/5 1931 Iku-Turso.
Saukko byggdes på Sandvikens skeppsdocka i Hfrs och sjösattes 2/7 1930. Farten var 7 knop i övervattensläge eller 6 knop i undervattensläge, och bestyckningen bestod av 450 mm torpeder i två tuber, en 12 cm kanon och 6 minor. Med sitt tonnage på bara 99 ton var Saukko då världens minsta ubåt. Avsikten hade ursprungligen varit att transportera Saukko med tåg till Ladoga, men planen förverkligades inte.
Ubåtsvapnet var 1930 helt nytt i Finland, och sjöofficerare och tekniker sändes på studieresor utomlands. Våren 1934 deltog ubåtsflottiljen i samövningar med den övriga flottan. Vid krigsutbrottet 1939 var de finländska ubåtarna internationellt sett redan delvis omoderna, men bemannade med yrkeskunnigt folk.
Under senhösten 1942 sänkte tre av Finlands u. tre fientliga u. på Ålands hav. Vesihiisi (kaptenlöjtnant O. Anttola) torpederade 20/10 1942 sovjetiska ubåten S 7, som sjönk omedelbart med över 40 man ombord. Iku-Turso (kaptenlöjtnant E. Pakkala) sänkte 27/10 1942 en sovjetisk ubåt som torde ha varit Stsja 320. Vetehinen under befäl av kaptenlöjtnant A. Leino engagerades 5/11 1942 i torped- och artilleristrid med den sovjetiska ubåten SC 305, och rammade därefter denna som sjönk. Vetehinen fick dockas i Åbo för egna skador under ramningen.
Vesikko beställdes 1930 för tysk räkning, men ett avtal från 1931 gav finska staten förköpsrätt. Ubåten sjösattes utan publicitet 10/5 1933. Sommaren 1934 användes ubåten - av tyskarna kallad Liliput - för utbildning av blivande sjöofficerare vid den hemliga tyska ubåtsskolan i Kiel. 1935 gjorde båten motsvarande utbildningstjänst för Finlands flotta.
Samtliga u. avskrevs enligt vapenstilleståndsfördraget av 1944, som förbjöd Finland att ha u. 1953 såldes alla utom Vesikko som skrot till Belgien. Vesihiisi och Iku-Turso anlände under bogsering till Antwerpen 1/9 1953 och Vetehinen 1/10, men Saukko, som slitit sig i storm på vägen, bogserades först senare in till Rotterdam. Vesihiisi skrotades inte omedelbart, utan visades först "maskerad" till tyska ubåten U 17 mot avgift för besökare. Vesikko lades först upp på Skatudden, för att 1973 bli museiubåt på Sveaborg. (K. Keskinen/J. Mäntykoski, Suomen laivasto sodassa 1939-1945, 1991; Finland i krig 1939-1945, 3 bd, 1986-2001; P-O. Ekman, Sjöfront, Sjökrigshändelser i Norra Östersjöområdet 1941-1944, 1981, Havsvargar: Ubåtar och ubåtskrig i Östersjön, 1983; N.v. Knorring, Från Crichton till Åbovarven, 1995; B. & A. Forsén, Tysklands och Finlands hemliga ubåtssamarbete, 1999) (Thure Malmberg)
Historia
Vulcan Ab i Åbo offererade 1924 u. med enkelt eller dubbelt skrov. Efter fusion med Crichton & Co i Åbo uppstod varvsbolaget Crichton-Vulcan Ab i Åbo. Nu projekterades bygget av de tre större ubåtarna tillsammans med den holländska firman NV Ingenieurskantoor voor Sheepsbouw (IvS), en bulvan för tre tyska varv. Ubåtarna var en förbättrad version av de 500-tons u. som byggts i Tyskland under första världskriget. Enligt fredsfördraget i Versailles 1919 hade Tyskland inte rätt att hålla eller bygga u. för eget bruk. När förbudet upphävdes 1935 hade de första prototyperna för tyska u. redan byggts utomlands, i Finland under ledning av försvarsministeriets marinbyrå.
Vetehinen, Vesihiisi och Iku-Turso byggdes 1930-31 på Crichton-Vulcan i Åbo för totalt cirka 75 milj. mk. Längden var 63,5 m, bredden 6,2 m och höjden 3,6 m. Deplacement på ytan 493 ton, vid dykning 716 ton. Två dieselmotorer utvecklade 580 hk var, och för undervattensdrift fanns två elektriska motorer på 360 hk var. Maxfart på ytan 12,6 knop, vid undervattensgång 8,5 knop. Ubåtarna kunde dyka till maximalt 75 m:s djup. Besättning 30 man, bestyckning sex 530 mm torpeder i 4 torpedtuber, 20 minor samt en 76 mm och en 20 mm kanon.
1/6 1930 löpte ubåten Vetehinen av stapeln i Åbo som det första nybyggda krigsfartyget i det självständiga Finland. Vetehinen döptes av Signe Relander, maka till president Lauri Kr. Relander. Två månader senare sjösattes Vesihiisi och 5/5 1931 Iku-Turso.
Saukko byggdes på Sandvikens skeppsdocka i Hfrs och sjösattes 2/7 1930. Farten var 7 knop i övervattensläge eller 6 knop i undervattensläge, och bestyckningen bestod av 450 mm torpeder i två tuber, en 12 cm kanon och 6 minor. Med sitt tonnage på bara 99 ton var Saukko då världens minsta ubåt. Avsikten hade ursprungligen varit att transportera Saukko med tåg till Ladoga, men planen förverkligades inte.
Ubåtsvapnet var 1930 helt nytt i Finland, och sjöofficerare och tekniker sändes på studieresor utomlands. Våren 1934 deltog ubåtsflottiljen i samövningar med den övriga flottan. Vid krigsutbrottet 1939 var de finländska ubåtarna internationellt sett redan delvis omoderna, men bemannade med yrkeskunnigt folk.
Under senhösten 1942 sänkte tre av Finlands u. tre fientliga u. på Ålands hav. Vesihiisi (kaptenlöjtnant O. Anttola) torpederade 20/10 1942 sovjetiska ubåten S 7, som sjönk omedelbart med över 40 man ombord. Iku-Turso (kaptenlöjtnant E. Pakkala) sänkte 27/10 1942 en sovjetisk ubåt som torde ha varit Stsja 320. Vetehinen under befäl av kaptenlöjtnant A. Leino engagerades 5/11 1942 i torped- och artilleristrid med den sovjetiska ubåten SC 305, och rammade därefter denna som sjönk. Vetehinen fick dockas i Åbo för egna skador under ramningen.
Vesikko beställdes 1930 för tysk räkning, men ett avtal från 1931 gav finska staten förköpsrätt. Ubåten sjösattes utan publicitet 10/5 1933. Sommaren 1934 användes ubåten - av tyskarna kallad Liliput - för utbildning av blivande sjöofficerare vid den hemliga tyska ubåtsskolan i Kiel. 1935 gjorde båten motsvarande utbildningstjänst för Finlands flotta.
Samtliga u. avskrevs enligt vapenstilleståndsfördraget av 1944, som förbjöd Finland att ha u. 1953 såldes alla utom Vesikko som skrot till Belgien. Vesihiisi och Iku-Turso anlände under bogsering till Antwerpen 1/9 1953 och Vetehinen 1/10, men Saukko, som slitit sig i storm på vägen, bogserades först senare in till Rotterdam. Vesihiisi skrotades inte omedelbart, utan visades först "maskerad" till tyska ubåten U 17 mot avgift för besökare. Vesikko lades först upp på Skatudden, för att 1973 bli museiubåt på Sveaborg. (K. Keskinen/J. Mäntykoski, Suomen laivasto sodassa 1939-1945, 1991; Finland i krig 1939-1945, 3 bd, 1986-2001; P-O. Ekman, Sjöfront, Sjökrigshändelser i Norra Östersjöområdet 1941-1944, 1981, Havsvargar: Ubåtar och ubåtskrig i Östersjön, 1983; N.v. Knorring, Från Crichton till Åbovarven, 1995; B. & A. Forsén, Tysklands och Finlands hemliga ubåtssamarbete, 1999) (Thure Malmberg)
Historia
ubåtar. Iku-Turso (längst t.v.), Vesihiisi och Vetehinen fotograferade på varvet Crichton-Vulcan i Åbo, där de byggdes. Foto: Thure Malmbergs sjöfartsarkiv, Crichton-Vulcan Ab.