Vesikko

Vesikko, ubåt. I oktober 1930 började varvet Crichton-Vulcan i Åbo för tysk räkning bygga en modifierad typ av den första serien finländska ubåtar, CV-707. Ubåten sjösattes 10/5 1933 i all tysthet. Med civilklädda tyska sjöofficerare ombord gjordes provturer på Erstan. 1934-35 användes ubåten - som i Tyskland kallades Liliput - för skolning av elever vid den hemliga ubåtsskolan i Kiel. 1935-39 byggdes 32 ubåtar av Vesikko-typ i Tyskland (U1-24, U 56-63).

I september 1934 övertog finska staten CV-707, som inlöstes 1936 för 19 milj. mk och införlivades med landets ubåtsflottilj under namnet V. Aktionsradien var 1 500 nautiska mil (nm) vid 10 knops fart, eller 50 nm vid dykning i 4 knops fart, maximalt 20 dygn. Bashamn för V. och de övriga finländska ubåtarna var Sveaborg, där grundunderhållet sköttes i Galärdockan.

Efter krigsslutet 1944 följde uppläggning och senare också beslut om skrotning. Detta återtogs emellertid, och ubåten överlämnades 1960 av föreningen Sukellusveteraanits ordförande kommodor Eero Pakkala, som hade varit chef ombord 1943, till Krigsmuseet. På flottans årsdag 9/7 1973 kunde ubåten efter restaurering och transport i fem sektioner till Sveaborg öppnas för allmänheten. Finlands enda återstående ubåt V. är idag museum, öppet sommartid vid Artilleriviken på Vargön.

V. är den nästminsta av Finlands totalt fem ubåtar byggda 1930-33. Hon är 40,9 m lång och 4,1 m bred. Besättningen omfattade 17 man och 3 officerare. Deplacement 250 ton på ytan och 300 ton vid dykning. Två dieselmotorer på 350 hk vardera kopplades via en reduktionsväxel till propelleraxeln, och i undervattensläge användes två elmotorer à 180 hk. Farten var 13 knop i övervattensläge eller 8 knop i undervattensläge, medan bestyckningen bestod av en 20 mm luftvärnskanon och en 12,7 mm kulspruta, tre torpedtuber för fem 533 mm torpeder, inga minor. Båten kunde dyka till maximalt 100 m djup.

V. tryggade under vinter- och fortsättningskriget Finlands kuster och fartygstrafiken på Finska viken. Ubåten torpederade 3/7 1941 sovjetiska lastångaren Vyborg s. om Hogland, och utsattes samtidigt för en hård attack med sjunkbomber från ryska jagare. Belysningen slogs ut, men V. lyckades ta sig undan förföljarna. I juni 1944 utsattes hon på nytt för ett svårt anfall, denna gång med flygbomber. V:s örlogsflagg ströks slutligen i december 1944. (K. Kijanen, Sukellushälytys, 1977; K. Keskinen/J. Mäntykoski, Suomen laivasto sodassa 1939-1945, 1991; Finland i krig 1939-1945, del 1-3, 1986-2001; P-O. Ekman, Sjöfront, Sjökrigshändelser i Norra Östersjöområdet 1941-1944, 1981, Havsvargar, Ubåtar och ubåtskrig i Östersjön, 1983; N.v. Knorring, Från Crichton till Åbovarven, 1995; B. & A. Forsén, Tysklands och Finlands hemliga ubåtssamarbete, 1999; T. Merensilta, V. - Suomenlahden hiljainen vartija, 2009) (Thure Malmberg)