Utajärvi, kommun i Norra Österbotten 50 km s.o. om Uleåborg. Areal 1 672 km2, invånare 2 951 (2011).
Utajärvi upptar ett smalt parti av Ule älvs dalgång kring vattendragets övre lopp och vidsträckta skogs- och myrmarker n.o. om älven. Landskapsbilden präglas av en småkuperad backterräng, som sluttar svagt mot kustslätten i v. De högsta höjderna finns i det delvis i Vaala belägna Rokuanvaaramassivet (194 m ö.h.), som skiljer Pelso myr från den tätt bebyggda älvdalen. I denna ligger bl.a. Utajärvi kyrkby (220 inv. 2000) vid tvärbanan Uleåborg-Nurmes, invigd 1930. I älven finns vidare kraftverken Pälli (uppf. 1949-54, fallhöjd 13,9 m, effekt 50 MW; Pyhäkoski) och Utanen (uppf. 1952-57, fallhöjd 15,7 m, effekt 55 MW); båda ägs idag av Fortum Abp. Vid Kiiminginjoki i n.o. ligger Kurimo f.d. järnbruk, på sin tid känt som ett av de nordligaste i världen av denna storlek. Bruket anlades 1854 och drevs senare i samdrift med Ämmä bruk i Suomussalmi.
Utajärvi blev kapell under Muhos 1761 och bildade egen församling 1896; träkyrka, uppförd 1762 (ombyggd 1893 enl. ritningar av J. Basilier). Till U. hörde tidigare ett 165 km2 stort område kring Ule älvs utlopp ur Ule träsk, som 1954 anslöts till Säräisniemi (sedermera Vaala) kommun. U. har i sin tur erhållit tilläggsområden från Oulujoki (1965, ca 30 km2) och Muhos (1966, ca 205 km2). (Utajärven vaiheita, red. A. Korhonen, 1962, 2:a uppl. 1984; P. Oilinki, Oilingin varrelta: kotiseututarinoita Utajärveltä, 1998)
Utajärvi upptar ett smalt parti av Ule älvs dalgång kring vattendragets övre lopp och vidsträckta skogs- och myrmarker n.o. om älven. Landskapsbilden präglas av en småkuperad backterräng, som sluttar svagt mot kustslätten i v. De högsta höjderna finns i det delvis i Vaala belägna Rokuanvaaramassivet (194 m ö.h.), som skiljer Pelso myr från den tätt bebyggda älvdalen. I denna ligger bl.a. Utajärvi kyrkby (220 inv. 2000) vid tvärbanan Uleåborg-Nurmes, invigd 1930. I älven finns vidare kraftverken Pälli (uppf. 1949-54, fallhöjd 13,9 m, effekt 50 MW; Pyhäkoski) och Utanen (uppf. 1952-57, fallhöjd 15,7 m, effekt 55 MW); båda ägs idag av Fortum Abp. Vid Kiiminginjoki i n.o. ligger Kurimo f.d. järnbruk, på sin tid känt som ett av de nordligaste i världen av denna storlek. Bruket anlades 1854 och drevs senare i samdrift med Ämmä bruk i Suomussalmi.
Utajärvi blev kapell under Muhos 1761 och bildade egen församling 1896; träkyrka, uppförd 1762 (ombyggd 1893 enl. ritningar av J. Basilier). Till U. hörde tidigare ett 165 km2 stort område kring Ule älvs utlopp ur Ule träsk, som 1954 anslöts till Säräisniemi (sedermera Vaala) kommun. U. har i sin tur erhållit tilläggsområden från Oulujoki (1965, ca 30 km2) och Muhos (1966, ca 205 km2). (Utajärven vaiheita, red. A. Korhonen, 1962, 2:a uppl. 1984; P. Oilinki, Oilingin varrelta: kotiseututarinoita Utajärveltä, 1998)
Utajärvi befolkades under tidigt 1500-tal men drabbades av nästan total förstörelse under nordiska tjugofemårskriget, då karelare 1583 brände ner två tredjedelar av bebyggelsen. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.