Vaala, kommun i Kajanaland ca 80 km s.o. om Uleåborg, Norra Finlands region. Areal 1 303 km2, invånare 3 314 (2011).
Vaala är beläget kring Ule älvs utlopp ur Ule träsk och omsluter sjöns västligaste fjärd. Kommunens yta upptas huvudsakligen av myrar (bl.a. Pelsonsuo) och skogsmarker samt genomdras av en åsformation, som löper från n.v. (jfr Utajärvi) till s.o. Åsen fortsätter på Säräisniemi udde och den stora ön Manamansalo. I kommunen ligger delar av Rokua nationalpark (gr. 1956, 4,3 km2), som omfattar Rokuanvaara ås- och dynformation där det finns åtskilliga tjärnar med klart vatten, åsgropar, eller s.k. dödisgropar, som bildats under istiden samt forntida strandvallar från Östersjöns tidigaste skeden. I kommunen finns några mindre samhällen: Vaala kyrkby vid banan Uleåborg-Nurmes (1 400 inv. 2000; kyrka, uppf. 1961-63, D. Englund) och kyrkbyn i den forna Säräisniemi socken (240 inv. 2000, träkyrka, uppf. 1779-81). Bland inrättningar märks Pelso fängelse, som ursprungligen inrättades 1935 som reservfängelse för att torrlägga den stora myren Pelsonsuo. I Ule älv finns kraftverk vid Jylhämä och Nuojua.
Vaala var fram till slutet av 1500-talet bebott av samer. Säräisniemi blev kapell under Paltamo 1779 och bildade egen församling 1864. En tackjärnshytta arbetade i V. 1838-72. Den nuvarande kommunen bildades 1954 av Säräisniemi och ett område i Utajärvi vid Ule älvs övre lopp. (A.A.A. Valpasvuo, Säräisniemen pitäjän vaiheita, 1954; Vaala - Oulujärven pitäjä: encyklopedia Vaalaensis, red. A. Heiska m.fl., 2000; J. Kauhanen, Pelsonsuo: kuiva-tuksesta kehittyväksi kyläksi, 2003, Kohtaamispaikka Pelso, 2005)
Vaala är beläget kring Ule älvs utlopp ur Ule träsk och omsluter sjöns västligaste fjärd. Kommunens yta upptas huvudsakligen av myrar (bl.a. Pelsonsuo) och skogsmarker samt genomdras av en åsformation, som löper från n.v. (jfr Utajärvi) till s.o. Åsen fortsätter på Säräisniemi udde och den stora ön Manamansalo. I kommunen ligger delar av Rokua nationalpark (gr. 1956, 4,3 km2), som omfattar Rokuanvaara ås- och dynformation där det finns åtskilliga tjärnar med klart vatten, åsgropar, eller s.k. dödisgropar, som bildats under istiden samt forntida strandvallar från Östersjöns tidigaste skeden. I kommunen finns några mindre samhällen: Vaala kyrkby vid banan Uleåborg-Nurmes (1 400 inv. 2000; kyrka, uppf. 1961-63, D. Englund) och kyrkbyn i den forna Säräisniemi socken (240 inv. 2000, träkyrka, uppf. 1779-81). Bland inrättningar märks Pelso fängelse, som ursprungligen inrättades 1935 som reservfängelse för att torrlägga den stora myren Pelsonsuo. I Ule älv finns kraftverk vid Jylhämä och Nuojua.
Vaala var fram till slutet av 1500-talet bebott av samer. Säräisniemi blev kapell under Paltamo 1779 och bildade egen församling 1864. En tackjärnshytta arbetade i V. 1838-72. Den nuvarande kommunen bildades 1954 av Säräisniemi och ett område i Utajärvi vid Ule älvs övre lopp. (A.A.A. Valpasvuo, Säräisniemen pitäjän vaiheita, 1954; Vaala - Oulujärven pitäjä: encyklopedia Vaalaensis, red. A. Heiska m.fl., 2000; J. Kauhanen, Pelsonsuo: kuiva-tuksesta kehittyväksi kyläksi, 2003, Kohtaamispaikka Pelso, 2005)
Vaala. Gravar och fångstgropar vittnar om existensen av en betydande samebefolkning i äldre tider. Ortnamnet har sitt ursprung i samiskan och betyder strömdrag. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.