Utö, klippö (ca 15 ha) i Östersjön ca 40 km s.s.v. om Korpo huvudö, Korpo. Utö, som är den sydligaste bebodda ön i Finland, har en bofast befolkning på ca 40 personer (2006). Som mest bodde drygt 100 personer på U., från 1840- till 1960-t. Ön har butik och skola (gr. 1884); ett bönehus av gråsten uppfördes 1909. Utö fyr var Finlands äldsta havsfyr, byggd 1753, raserad under 1808-09 års krig och återuppförd 1814; det nuvarande stentornet, i vilket fyrljuset (lysvidd ca 26 sjömil vid god sikt) befinner sig på 39,6 m höjd över vattenytan, härstammar från 1869. Tornet inrymmer även en kyrksal. Lotsstationen på Utö har anor från 1500-talet.
På Utö installerades under första världskriget ett ryskt batteri, som förstördes genom beskjutning från tyska fartyg 10/8 1915. Följande år inleddes nya befästningsarbeten på ön, som sedermera till ca 2/3 upptogs av ett militärområde, i vilket ingick även flera omgivande öar. Fortet på Utö utkämpade 14/12 1939 en artilleriduell med två ryska jagare, av vilka den ena troligen skadades svårt eller sjönk. Fortet tillhörde Åbo kustartilleriregemente och degraderades i början av 1970-t. till vaktfort och utrymdes helt 2005, då de sista värnpliktiga lämnade ön, sedan bevakningen av det s.v. havsområdet hade koncentrerats till Gyltö. Försvaret disponerar fortfarande över Utös västra udde och ett mindre område på n. stranden.
I de steniga vattnen kring Utö har ett stort antal fartyg förlist; till de mest kända haverierna hör den amerikanska ångaren Park Victorys undergång julnatten 1947. Vraket av det svenska fartyget Torsholm står sedan 1967 på ett grund nära ön. Den värsta katastrofen inträffade s.o. om Utö 28/9 1994, då bilfärjan Estonia sjönk på internationellt vatten och 851 personer följde med i djupet. (M. Öhman, Utö: samhället längst ute, 1993)
På Utö installerades under första världskriget ett ryskt batteri, som förstördes genom beskjutning från tyska fartyg 10/8 1915. Följande år inleddes nya befästningsarbeten på ön, som sedermera till ca 2/3 upptogs av ett militärområde, i vilket ingick även flera omgivande öar. Fortet på Utö utkämpade 14/12 1939 en artilleriduell med två ryska jagare, av vilka den ena troligen skadades svårt eller sjönk. Fortet tillhörde Åbo kustartilleriregemente och degraderades i början av 1970-t. till vaktfort och utrymdes helt 2005, då de sista värnpliktiga lämnade ön, sedan bevakningen av det s.v. havsområdet hade koncentrerats till Gyltö. Försvaret disponerar fortfarande över Utös västra udde och ett mindre område på n. stranden.
I de steniga vattnen kring Utö har ett stort antal fartyg förlist; till de mest kända haverierna hör den amerikanska ångaren Park Victorys undergång julnatten 1947. Vraket av det svenska fartyget Torsholm står sedan 1967 på ett grund nära ön. Den värsta katastrofen inträffade s.o. om Utö 28/9 1994, då bilfärjan Estonia sjönk på internationellt vatten och 851 personer följde med i djupet. (M. Öhman, Utö: samhället längst ute, 1993)
Utö. Vy från ön med fyren i bakgrunden. Nedläggningen av fortet innebar att detta utskärssamhälles förutsättningar att överleva försämrades. Foto: Lehtikuva Oy, T. Wennström.