Valpas-Hänninen, Edvard (f. 6/9 1873 Saarijärvi, d. 11/1 1937 Hfrs), tidningsman och politiker. Valpas gick sju år i lyceum i Vasa och därefter några år i murarlära i Hfrs, innan han 1899 inträdde i redaktionen för det socialdemokratiska huvudorganet Työmies. Som chefredaktör för denna tidning 1901-18 och som partiordförande 1905-09 samt lantdagsman 1907-18 hade den språkkunnige Valpas ett betydande inflytande på den socialdemokratiska politikens utformning, särskilt under senare hälften av 1900-talets första decennium. Därefter började hans stjärna dala, och vid krigsutbrottet 1918 var han helt ur leken, sedan han övergivits av sina tidigare drabanter O.V. Kuusinen, Kullervo Manner, Sulo Vuolijoki m.fl. novembersocialister. Valpas var en ortodox marxist i Kautskys anda, som strängt höll fast vid doktrinen att samhället måste förändras genom interna krafters spel; denna utveckling fick inte påskyndas, men inte heller förhindras.
Trots att Valpas 1918 ställde sig vid sidan om skeendena, ansågs han dock med sitt aggressiva skrivsätt ha medverkat till upprorsandans uppkomst. Efter återkomsten från Sovjetunionen, dit han flytt efter det röda sammanbrottet, dömdes han därför 1920 till livstids tukthus och förpassades till tvångsarbetsinrättningen i Ekenäs; benådades 1924. Valpas var 1924-30 litterär sekreterare vid FFC och därefter fri författare. Under tiden i Petrograd hade han varit redaktör för arbetartidningen Vapaus, där han i försonliga tongångar behandlade frågan om möjligheterna att samarbeta med de vita i Finland; de radikala bolsjevikerna avpolletterade honom dock snart. Valpas utgav bl.a. minnen, Torpasta kivitaloon (1908). (Tiennäyttäjät 1, 1967)
Trots att Valpas 1918 ställde sig vid sidan om skeendena, ansågs han dock med sitt aggressiva skrivsätt ha medverkat till upprorsandans uppkomst. Efter återkomsten från Sovjetunionen, dit han flytt efter det röda sammanbrottet, dömdes han därför 1920 till livstids tukthus och förpassades till tvångsarbetsinrättningen i Ekenäs; benådades 1924. Valpas var 1924-30 litterär sekreterare vid FFC och därefter fri författare. Under tiden i Petrograd hade han varit redaktör för arbetartidningen Vapaus, där han i försonliga tongångar behandlade frågan om möjligheterna att samarbeta med de vita i Finland; de radikala bolsjevikerna avpolletterade honom dock snart. Valpas utgav bl.a. minnen, Torpasta kivitaloon (1908). (Tiennäyttäjät 1, 1967)