Valtimo, kommun i Norra Karelen ca 25 km n.v. om Nurmes, Östra Finlands region. Areal 800 km2, invånare 2 437 (2011).
Valtimo består av ett skogigt bergland med ödemarksprägel, särskilt intill landskapsgränsen i n. Bebyggelse och odlingar följer i stort sett Valtimostråten, som upprinner i Sotkamo och utfaller i Pielinen; en urgammal färdled på rutten mellan Ladoga och Bottenviken. Bland sjöarna i vattenleden märks Valtimojärvi och systemets centralsjö Haapajärvi; på näset mellan dessa ligger Valtimo kyrkby (1 320 inv. 2000, träkyrka, uppf. 1899-1901 enl. ritningar av A.E. Ollilainen) vid banan Uleåborg-Nurmes, som öppnades för trafik 1930.
Valtimo var i äldre tider ett centrum för svedjebruket; svedjelanden sträckte sig därifrån bortom ryska gränsen. Valtimobor deltog i upproren mot Simon Affleck kring sekelskiftet 1600/1700. Valtimo avskildes 1894 från Nurmes till en självständig församling och bildade egen kommun 1910. (Valtimo: kotiseututeos Karjalan ja Kainuun kauniista rajakunnista, 1994)
Valtimo består av ett skogigt bergland med ödemarksprägel, särskilt intill landskapsgränsen i n. Bebyggelse och odlingar följer i stort sett Valtimostråten, som upprinner i Sotkamo och utfaller i Pielinen; en urgammal färdled på rutten mellan Ladoga och Bottenviken. Bland sjöarna i vattenleden märks Valtimojärvi och systemets centralsjö Haapajärvi; på näset mellan dessa ligger Valtimo kyrkby (1 320 inv. 2000, träkyrka, uppf. 1899-1901 enl. ritningar av A.E. Ollilainen) vid banan Uleåborg-Nurmes, som öppnades för trafik 1930.
Valtimo var i äldre tider ett centrum för svedjebruket; svedjelanden sträckte sig därifrån bortom ryska gränsen. Valtimobor deltog i upproren mot Simon Affleck kring sekelskiftet 1600/1700. Valtimo avskildes 1894 från Nurmes till en självständig församling och bildade egen kommun 1910. (Valtimo: kotiseututeos Karjalan ja Kainuun kauniista rajakunnista, 1994)